Blev just uppringd av min x-svärfar (egentligen x-styv-svärfar). Min x-svärmor hade försökt ta livet av sig. Hon drabbades av depression efter en allvarlig hjärtinfarkt i höstas. Hennes son hörde inte av sig då heller.
Efter vår separation för snart 5 år sedan så har mitt x skurit av kontakten med vissa personer som fortfarande har kontakt med mig, bland annat sin egen mor. Hon resonerade som så att hon får mer kontakt med sina barnbarn genom att hålla kontakten med mig så hon vägrade att släppa den, med följden att hennes son vägrar ha kontakt med henne.
Efter vår separation har x:et radikalt ändrat fot vad det gäller sina egna föräldrar och deras separation. När han och jag levde ihop tyckte han att sin far var en rutten fegis som lät sin nya styra och favoriserade sina nya barn.
Efter separationen så anser han att det var hans mor som saboterade hans relation med sin far och verkar straffa henne nu. Jag tycker väl iofs att han har rätt i båda analyserna, ingen av dem skötte den separationen bra, men han får väl för fan bli vuxen!!! Nu är han över 50 år och beter sig som en unge på skolgården som straffar en kompis genom att den inte får vara med!
Jag är jävligt upprörd. X-svärmor är så ledsen och han står där bara kall och hård och tycker att hon får skylla sig själv. En rutten jävla egoist som helt saknar förmåga att sätta sig in i sina medmänniskor tydligen!!! Till saken hör att han har haft det knackigt med barnen också, först sonen som inte ville bo hos honom i perioder, då kämpade han för att återfå kontakten. Sedan var det dottern som ville bo hos mig. Då kämpar han inte. Inte alls. ETT FÖRBANNAT JÄVLA YNKLIGT SVIN!!!
Jag ska dansa på hans grav när den dagen kommer.