En tråd för just det som rubriken säger. Här får man ENDAST, men hur mycket som helst, skryta om det man klarar bra i singellivet, tigga efter och väldigt gärna GE bekräftelse och beröm för allt det vi klarar och är bra på, oavsett våra krossade hjärtan, besvärliga ex och personliga svagheter.
Mitt snabba bidrag idag, fem minuter innan nästa videmöte är lite allmänt skryt:
Jag är så jäkla bra på att hålla många bollar i luften och ändå vara närvarande i nuet. En superkraft som jag har utmejslat genom åratal av träning, även om det säkert fanns lite begåvning med i början. Så stolt över hur jag snabbt växlar mellan jobb, barn, praktiska saker och filosofiska resonemang och ändå försöker lägga kvalitet i varje moment.
Dagens första, men kanske inte sista, skryt. Livet är tufft nog, vi behöver både skryt, bekräftelse och beröm.
Åhåhå!! Jag har fan bäst koll på allt vad gäller huset och har alltid varit den som kollat upp allt, ställt rätt frågor, specat inköpt arbete etc men aldrig fått någon form av credd för det arbete jag lagt ner - nu gör jag det för mig själv och har så lite frustration i kroppen jämfört med förr! Har en väldigt bra kompis som peppar och det är fan så mycket mycket mera värt än en oengagerad och sur gubbe
Kul! Mitt skryt idag blir att jag är kreativ i köket,
har precis satt min lilla tjej på att göra hemgjorda maränger att göra sviss på med röda vinbär från i somras. Bjudit hem mormor och först ska vi få fisktacos med mango och avokado och vitlöksmajo. Allt påhittat för en timme sen och innan dess gjorde jag en riktigt bra presentation på jobbet.
Jag har hatat att städa i alla år (28) som jag var tillsammans med mitt X. Jag blev på SÅ dåligt humör för att det alltid var stökigt. Han hade en helt annan toleransnivå för hur det kunde se ut och eftersom jag inte ville vara hushållerska så fick det vara stökigt. När vi sen var tvungna att städa - oftast om vi skulle ha gäster - var det ett jätteprojekt att städa.
Nu är jag så bra på att städa att jag knappt märker att jag gör det. Jag gör (nästan) bara det jag har lust med och eftersom det är lätt att ha lust att städa i 5-10 minuter är det ständigt städat. Jag får inte längre panik om det oväntat ringer på dörren och jag trivs så himla bra med att ha det harmoniskt omkring mig.
Bra initiativ med en skryttråd för alla fabulösa här på forumet!
Rent generellt är jag väldigt bra på att se det positiva i livet. Och på att hålla humöret i topp. Efter en hjärnknäckardag på jobbet kommer jag glatt hem till de halvsura tonåringarna och småsjunger, fixar mat, hjälper dem med läxor och tycker att jag har det bästa av liv.
Det känns nästan lite fel att skryta om det eftersom jag inte har övat mig till det, utan fått det gratis. Men jag skryter lite ändå!
Jag är mest glad att jag inte lyssnade på allt tjat och alla förstå-sig-påare som tyckte att jag skulle börja dejta direkt igen.
Jag valde att i lugn och ro nollställa mig själv istället, och idag är jag en trygg singel istället för en besviken dejtare.
Fördelarna uppväger nackdelarna med singellivet just nu, och trots corona har jag idag ett bra liv.
Det är intressant när man upptäcker det där mönstret @Frittfall. Hur mycket man klarar när man inte väljer att av bekvämlighet eller för husfridens skull låta en man veta bäst.
Jag är också stolt över att på tre veckor ha köpt lägenhet och sålt en villa, helt på egen hand. Och planerar nu inflyttningen i januari med lätt renovering av den nya lägenheten, möbler, städning av huset och all annan logistik. Samtidigt som jag jobbar heltid i tre olika uppdrag och har två tonåringar som just nu bor på heltid och äter som hästar…
Och så är jag stolt över att ha lyckats påverka min sons pappa som länge varit alkoholist, att faktiskt göra ett ärligt försök att bli nykter! Han gör det visserligen för sin sons skull, men det är jag som har fått honom dit, trots att det sett mörkt ut väldigt länge. Även hans nuvarande fru säger att det är min förtjänst. Jag har försökt så länge utan resultat, men den här gången kanske kanske kanske det lyckas!
Ha ha, jag fångar möss. Hatar det , skulle villa släppa dem fria i mina sopor men det går ju inte. De räddar och gör ju illa. Nu måste jag ju också tömma fällan. Det har ju x gjort. Men ni, nu tar jag dem och tömmer , fast det gör ont. Är det här ett beröm kanske🤣
Väcker liv i denna tråd igen…
Behöver få lite bekräftelse och beröm från någon annan än mig själv.
Har köpt lägenhet, sålt mitt hus, och nu packat ihop hela huset inför flyttlass på fredag. Samt satt igång hantverkare i lägenheten jag ska flytta till. Sålt, gett bort och slängt en massa saker. Köpt nytt på nätet. Blivit nostalgisk av att gå igenom barnens gamla saker och teckningar, sorterat och sparat. Nu är de ungdomar, två flyttar med och en bor redan själv i andra hand. Det blir en ny fas för oss alla nu.
Känner mig trött men stolt och nöjd. Och samtidigt förstås lite ensam. Nyss hade jag en fin man i mitt liv, Han gjorde slut ganska abrupt trots att vi pratat om att flytta ihop i den här nya lägenheten. Och trots att jag vet att han älskar mig på sitt sätt. Men han är en sån som @Trassel så bra beskrev som ”porslinspartner”. Väldigt känslig. Och samtidigt, eller som en konsekvens av det, kan han vara väldigt okänslig mot mig.
Så det är bättre att göra detta själv än att bli besviken gång på gång. Men också lite tungt och ensamt. Och krångligt med praktiska saker, eftersom jag inte är särskilt händig och inte har bil, vilket var delar han aktivt och gärna bidrog med. Nu köper jag in hjälp istället, och tar hjälp av vänner. Det går det med. Allt går. Men jag saknar att ta ett glas vin ihop på kvällen och få lite beröm för allt jag sköter och få uppskattning för den jag är. Mina barn är jättefina men de lever förstås i sina egna tonårsbubblor och har ingen aning om vilket stort jobb det är med en flytt, samtidigt som all vardag löper på. Det känns ibland som om jag bara är en ”funktion”, inte en person. Ja, ni andr som är i samma situation förstår ju.
En klapp på axeln till er alla andra därute som stretar på!
Dagens höjdpunkt var en lång promenad med hunden i solskenet. Att äntligen se sol, i flera timmar! Och vykortsvackert med snön.
Haha, ja dessa porslinspartners! Jag tänkte på det när jag omsorgsfullt stod och virade in en liten prydnadstomte från 1940-talet i silkespapper nu vid trettonhelgen. Den verkar onekligen vara mer robust än mitt ex.
Men du får massor av pepp och beröm från mig som gör hela jättejobbet med att flytta! Vilken power! Jag är gruvligt imponerad, för sist jag flyttade hjälptes jag och exmaken åt. Och det var ändå skitjobbigt. Go girl!
Du magiska kvinna
Hoppas du sträckte på dig under din härliga vinterpromenad i sol!
Du har inte bara roddat ihop en försäljning och en flytt utan säkert också varit lite sargad efter avslutet med den fina mannen. Och jag är helt säker på att du även langat fram en och annan helt hyfsat näringsrik måltid på bordet och hållt undan i tvättkorgen.
Det är inte illa pinkat av en trähäst som min pappa skulle sagt!
Det är fint att kunna göra saker för sig själv och sin familj och må bra av det…men vi allra flesta njuter ju av att få dela det med andra och få uppskattning och beröm. Det sistnämda är sällan tonåringarnas paradgren, men jag är rätt säker på att du kommer att få höra det från dem längre fram.
När vi städade ur stugan efter skidsemestern för ett år sedan, sa min äldsta och vuxna dotter…“Men mamma, gjorde du alltså det här själv när vi var små???”
En klapp på vardera axeln till dig och en stor kram!
Passar på att skryta lite igen jag med - halvligger i fåtöljen o lägger om huslånen till ännu bättre ränta! Inte som på gubbtiden när han beställde tid på banken o satt där o skröt över sitt excelblad som han förhandlade från o jag passade barn hemma.
Sen han drog och jag tog över det hela har jag haft bättre ränta och bättre villkor hela vägen - med eller utan coronaeffekt
Imponerande! Hur gör man för att förhandla räntan? Jag har SBAB och de verkar inte inställda på förhandling. Och för mig är det också lite oklart vad förhandlingen utgår ifrån.
Har också SBAB nu, mycket bättre ränta och villkor (låneskydd både på liv och arbetslöshet på hela lånet) än Handelsbanken som vi hade tidigare.och på SBAB förhandlar man icke! (Eller jo, på ett sätt gör man det när man söker lånet, jag fick lov att låna mer där än på min bank, de trodde helt enkelt mer på min betalningsförmåga än banken jag haft i 20 år. Som jag njöt när jag meddelade att de genast kunde dra ut ett amorteringsunderlag för bolånsflytt! )
@Honungspaj
Beror lite på vad du har för situation, men av de banker jag haft skulle jag säga att för bolån har Avanza och Hypoteket bolån (ej att förväxla med hyptekslån!) varit bäst. Det är inget krångel, ingen förhandling, inga krav på engagemang etc.
De gamla storbankerna är dock helt hopplösa.
Bor i ett kvarter där alla lever i par. Mamma, pappa och barn. Jag ser oftast männen ränna ute, fixa huset, gården, bilen. Skotta, bygga till, riva osv. Mammorna sköter barnen, läxan, massäcken, matlagningen. Det klassiska. Jag… ränner ute, fixar huset, gården, bilen. Skottar bygger till, river osv. Jag… sköter barnen, läxorna massäcken, matlagningen.
Allt gör jag själv, allt som man annars i ett samboförhållande delar på och jag gnäller inte, jag trivs med det. Så var det även när vi levde ihop. Men då var jag mest bara ledsen för att han aldrig ville hjälpa mig. Har träffat en ny partner, vi har inte flyttat ihop (än?). Till honom säger jag, “Egentligen behöver jag inte dig till någonting. För jag kan allt själv. Men jag vill ha dig och vara med dig för att jag tycker om DIG” Det känns rätt skrytigt att säga. Men ack så behövligt bekräftande.
)