Vilken fantastisk grupp. Jag skulle själv vilja skriva ner min historia. Jag är gift sedan nästan 20 år, vi har två barn i tonåren. För ca 14 dagar sedan blev jag helt lamslagen. Satt på jobbet med min kollega som tittade på en hemsida som ” kollar upp folk”, då ser jag att min man är dömd för nåt, låser upp och ser att han dömdes för två år sedan för sex köp. Jag ringde upp honom direkt, han erkände och grät. Jag skrek och kände mej chockad. Vi har senare pratat och gråtit, han säger att han känner skam, att det aldrig kommer hända igen etc. Vi har ett bra familjeliv, bor på en gård, har djur, jobb bra ekonomiskt. Vi har ett sexliv som varit lite på slentrian. När vi pratat så har han berättat att det hände ” några gånger”. Han ser det själv som en sjukdom, han jämför det med missbruk, alkohol etc och vill själv att vi söker hjälp för att hjälpa honom, typ terapi. Jag älskar honom och känner mej nöjd med vårat liv vi byggt upp, men detta maler inom mej hela tiden, han har inte bara varit otrogen utan också köpt tjänsten. Jag vet inte hur jag ska tänka, har själv sagt till honom att detta var ju inget snedsteg i fyllan utan detta är ju något helt annat. Övriga ser min man lite som en nalle Björn , jag hade aldrig aldrig kunnat tro att han skulle kunna göra nåt sånt. Jag känner mej förtvivlad, arg och chockad.
Jag är ledsen för det som har hänt dig.
Bara du vet vad du är beredd att förlåta, men om det är som du säger - att det faktiskt maler i dig - så tror jag att du måste ta det på allvar och gå till botten med det. Antingen ensam, eller tillsammans med någon professionell. Hur konstigt det kan låta tycker jag nog inte att du ska göra det med honom, för då kan det vara lätt att påverkas av snyftningar och urskuldrande och fagra löften. Och sen så fortsätter det att gnaga ändå.
Försök också, om möjligt, att bortse från allt du riskerar att förlora (gård och ekonomi och äktenskap) och istället fokusera på hur det känns på insidan. Vad säger din inre röst? Vad kan du vara beredd att acceptera? Och i så fall, på vilka villkor?
Precis som du säger är det ju inte bara ett misstag på fyllan, utan upprepade medveta handlingar som dessutom innefattar ett kriminellt beteende. En del ser sexköp som ett (förhoppningsvis frivilligt) avtal mellan (förhoppningsvis) vuxna personer, men baserat på vad jag personligen har sett och förstått ser javjag sexköp som ett riktigt allvarligt brott.
Oavsett vad man tycker i den frågan är det nog väldigt viktigt att du är lyhörd mot dig själv och kan ta ett beslut som du känner att du kan stå för och leva med.
Lycka till, kramoch 
Den enda som med någon effektivitet kan söka hjälp för att hjälpa honom är han själv och för det måste han först vilja det själv tillräckligt mycket för att omgående agera självständigt genom att ta tag i sig och sitt problem. Inte sitta still, gråtandes och väntandes på att du ska söka hjälp med honom, eller hjälpa honom med hans problem.
Vad är det där för ett osjälvständigt/omoget beteende egentligen?
Upplever han uppriktigt att det där är något han vill förändra hos sig själv så skulle han väl ha gjort det direkt kan man tycka, istället för att sopa allt under mattan och hoppas att det aldrig kommer fram. När han nu inte gjorde det direkt utan väntade till dess han blev avslöjad med byxorna nere, så är det väl hög tid att man’up och visa lite självständighet, medvetenhet och ffa. egen handlingskraft. För att på egen hand ta sig an sitt egenupplevda problem och visa att han är en vuxen man med förmåga att jag iaf initialt visa sig snabb och villig att gå till botten med sitt eget problem.
Men en fråga infinner sig ju direkt, om det nu enligt honom själv är ett “missbruk” så karaktäriseras ju ett sådant inte av en engångshändelse precis, utan tvärtom om ett repetitivt beteende och i brist på tillfällen som minst en ständig längtan och sug. Så hur många gånger har han egentligen gjort detta och har han varje gång skyddat sig till fullo? Har han ens tagit vanligt medmänskligt vuxenansvar för att gå och testa sig för att säkerställa att han inte överför någon smitta till dig? 
Skulle du välja en “ny man” till din om du visste att han var dömd för sexköp? (Och att han dessutom påstod att det var ett missbruk som ni behöver lösa? Men att han själv inte tagit tag i det?)
Jag vill mest bolla lite tankar till dig. Och jag vill absolut inte trampa på några tår men i detta läget kanske du behöver lite tuff kärlek:slightly_smiling_face:annars kan du bara bortse från mitt inlägg! 
Han är alltså dömd för sexköp och det har hänt ’några gånger’ säger han. 1. Några gånger indikerar flera, åtminstone så pass många gånger att han inte kan säga ett exakt antal. 2. Jag resonerar lite så att om man kan betala för sex, har man ingen vidare kvinnosyn oavsett missbruk eller inte. Det är olagligt av en orsak liksom. 3. Han går alltså och köper sex, håller käften om det och vid konfrontation så drar han fram offerkoftan ’missbruk’? Den har han ju inte plockat fram innan eller? Varför vid konfrontationen? Men det är ju väldigt lämpligt, inte snyggt om det kommer ut att han köpt sex så om han kan få dig att tro att det är en ’sjukdom’ så kanske du förbarmar dig över honom, håller tyst och han kan rädda sitt skinn. 4. Säg för sakens skull att det ÄR ett missbruk, skulle det då räcka med att köpa sex ett par gånger? Kan man köpa sex, så tänker jag att man tar vilket gratissex man kommer över? 
. 5. Det är en jävla risk han utsätter dig för, skyddat eller oskyddat. 6. Han har tagit en kalkylerad risk VARJE gång och tagit kontakt, kommit överens, betalat, genomfört och… repeterat. Han gjorde det, för att han ville det, och han höll käften om det för att han inte ville att det skulle komma fram, han har alltså blivit tagen på bar gärning (vilket krävs), förhörd, erkänt, fått papper hemskickade, godtagit böter, betalat böter och INTE ett ord till dig. För mig är det en nobrainer, men jag har inte känslorna du har. Hoppas det löser sig för dig. 
Vi är ganska tuffa i kärleken här i gruppen som du märker… Med det sagt så får du absolut prata av dig alla tankar och känslor och vi kommer att stötta dig i det.
Min förhoppning är att du håller dig själv högre, att du sätter ett högre värde på dig själv än att acceptera hans beteende och stanna kvar.
Om du stannar med honom så har du tyst accepterat hans beteende - oavsett hur mycket ni diskuterar detta och oavsett hur mycket han lovar att det aldrig ska hända igen.
Jag skulle använda vetskapen om hans sexköp i förhandling när ni ska göra upp det ekonomiska om du väljer att lämna honom. På ett snyggt sätt - men jag skulle absolut välja att använda det till min fördel.
Be din man läsa boken “No more mr nice guy”, han kommer känna igen sig.
Hej,
Hittade precis hit till detta forumet, trodde aldrig jag skulle behöva ha anledning till det…men här är jag, lurad och bedragen.
Och ditt inlägg om ”Sexköp”, även om det var för ett par år sedan hittade jag för att jag har fått uppleva samma sak med min man alldeles nyligen och känner mig helt krossad och förstörd, han är dock inte dömd utan ”enbart” påkommen av mig. Men hans bortförklaringar stämmer med ”missbruk”, fel på mig, sjuk, måste ha hjälp. Det har hänt två gånger vad jag vet. Och han skyller på att det inte handlade om pengar först, det är mycket möjligt, så han blev snarare utnyttjad istället. Men när pengar väl kommer på tal så drar man sig väl ur! Det är jul illa nog att vara otrogen bara, jag förstår liksom inte…
Jag vet varken ut eller in just nu. 20 års äktenskap, 30 år tillsammans…ska det sluta så här?
Kunde du gå vidare? Fick din man hjälp? Eller klarade ni det på egen hand?