Det kallas “normalisering”. Lite i taget, långsamt långsamt flyttas gränserna för vad som känns normalt. Med en viss social isolering och så ständig sömnbrist, så blir det som att leva i en kult. Man blir helt hjärntvättad.
8 gillningar
Fruktansvärt att höra om era erfarenheter, även om jag dessvärre inte är förvånad.
Jag har aldrig blivit utsatt på samma sätt som många av er, men har också varit i relationer där min partner velat mer och oftare än jag. Och det är verkligen inte roligt.
Hade också dåligt samvete. Kände hela tiden en outtalad förväntan och besvikelse. Det skavde. Och minns också att jag undvek situationer som kunde leda till sex. Många gånger undvek jag också att träffa honom alls, för att slippa försöka “tvinga” fram sexuell lust jag inte kände.
Har även varit i situationer där jag velat mer än min partner, men har varit väldigt noga med att de aldrig ska känna press. För det är en fruktansvärd känsla.
Men sen får man komma ihåg att alla inte är likadana. Har också varit med män som varit uppmärksamma och intuitiva och därför inte ens försökt något om de känt av att av att jag varit trött och ointresserad.
Vilket gjorde mig mer avslappnad i deras sällskap och tryggare i förhållandet. Och inte minst ett bättre sexliv!
4 gillningar
Samvetet det dåliga samvetet oj oj oj vad jag kämpat med det, nu är jag fortfarande i förhållande som jag kommer lämna men av olika anledningar måste jag hitta bostad först.
Fast jag har jobbat så mycket med mig själv under detta året att det har blivit en aning enklare att vara ärlig och sann mot mig själv
4 gillningar
6 kvinnor i den här tråden känner igen situationen i trådstarten. Du kan kalla det extremt, men det är verkligheten för väldigt många par. Den här typen av man går i bland vidare till fysisk misshandel, men i många fall stannar han på en nivå av psykisk misshandel. Det finns ingenting att se och ta på direkt, så omgivningen är oförstående. Om kvinnan söker hjälp, så möts hon av “goda” råd om hur HON ska bli en bättre fru för att rädda relationen. Och mannens beteende skylls på att han är en frustrerad man (stackaren!). De eventuella sexuella övergreppen ses på samma sätt. Han rår inte för att han är man …
1 gillning
Lång historia.
Sexuellt frustrerad
Fungerade inte med frun.
Raggade på henne och hon ställde upp.
Lärde mig mycket.
Dock få och korta stunder
Visste aldrig vart jag hade henne
Relationen började rinna ut.
Jag ville ha mer
Pressade henne för jag ville ha sex.
Det var först efteråt som jag förstod vad jag gjort, sättet hon såg på mig, hur hon talade till mig, sorgen och smärtan i hennes ögon och hennes röst Tårarna i ögonen.
Sedan dess har jag aldrigt tvingat eller tjatat till mig sex
Det är den korta versionen.
Men som jag framhåller i en annan tråd, vi är alla olika med olika karaktärsdrag, människosyn, värderingar, empatisk förmåga.
Och du får skuldbelägga mig för skulden är min. Jag är en förövare, det måste jag acceptera och försonas med. Jag har begått ett övergrepp som hade kunnat polisanmälas och jag blivit fälld för men nu var hon storsint nog och förlät mig men att jag begått våldtäkt är något jag måste acceptera och leva med. Jag kan inte ursäkta det, inte förneka det, inte blunda för det, bara leva med det och försöka att inte göra om det.
Jag vet inte om du blev något klokare.
2 gillningar
Så vad är svaret på problemet här? Jag har också sett detta många gånger både beskrivet på forumet och bland bekanta. Det behöver absolut inte alls vara någon större press från mannen. Men efter år av sex kanske bara par gånger om året så kommer ju frågan komma upp hos mannen. Älskar min fru mig? Hon känner till mina behov av att få fysiska bevis på känslor och kärlek. Men hon vill absolut inte.
Samma kvinna kan sen skilja sig och ha sex 6 dagar i veckan tre gånger om dagen med en annan man. Är det då ärligt att säga att man var trött och stressad?
Jag tror att risken att säga som det är ofta känns fruktansvärd så man tar till en annan förklaring. Men ingen ska naturligtvis ha sex eller närhet mit sin vilja. Men om biologin eller känslor gjort att attraktionen har gått förlorad. Då måste man öppna munnen och försöka jobba på lösningar med ömsesidig respekt. Att inte ha sex mer med sin man i tio år till är inget man kan räkna med att en partner accepterar. Lika lite som att få accepterar att känna sig överköra eller utnyttjade för service och hemarbetet i massa år utan känsla av kärlek.
4 gillningar
Svaret är att partnerns beteende har tröskat ut kärlekskänslorna.
Så var det för mig.
Min frus oförmåga och ovilja att hjälpa till hemma gjorde mig trött, less och irriterad. Jag kunde inte känna några ömma känslor när hon inte kunde hjälpa till med det grundkäggande hushållsarbetet.
När hon ville kela var jag inte sugen då jag var besviken på henne. Jag påtalade det gång på gång men hon var oförmögen att ta in det. Det betydde inte att jag inte hade lust men jag hade inte lust till henne när hon inte kunde ta in hur jag mådde och inte ville diskutera min relation och vad hon eg kände med mig, ens när jag frågade rakt ut.
Att pressa någon till sex, att inte “läsa av” den andra och att inte kommunicera är förödande flör en relation. Att oressa någon eroderar känslorna. Man kan vilja ha ut olika saker ur en relation och könsdriften är olika stark hos olika individer av båda könen.
Men det är svårt att jobba på en relation om en part vägrar eller inte förmår arbeta på den utan är nöjd som det är eller inte klarar av det.
6 gillningar
Mitt x ville aldrig. Innan vi fick barn samt efter . Jag mådde psykiskt dåligt av det . Hans otrohet gjorde inte det lättare . Flera ggr under våran relation kom jag på hnm , då köpte jag hans lögner - idag vet jag bättre.
Han skyllde på att han inte hade det sex drivet som andra har ( jo med andra ) och att det var inget fel på mig .
Fråga jag hnm om han hade ngn fantasi - så kunde vi prova det - sa han nej han hade inga fantasier .
Jag var sexuellt frustrerade. Men att jag som kvinna skulle kräva eller be om sex var ofint .
I början var det en gång i veckan sen blev det en gång varannan vecka , sen en gång i månaden, sen en gång varannan månad . De sista tre åren hade vi sex vart 6 månad , utom det sista då hade vi sex 1 gång det året .
När vi låg i separation ville han , men jag nekade hnm .
Det fanns ju redan en annan i kulisserna- jag kände det så starkt då . Det var för mycket saker som dök upp - som inte kunde blundas för .
Vi gick i par terapi år 7 av vårt förhållande- när jag där lyfte sex problemet- sa han att det var absolut inget fel på mig - det handlade om att han inte hade det sex drive som jag hade .
Han fick mig till att känna att det var fel att ha lust , att jag var sexmissbrukare ( kunde han slänga i huvudet) när jag ifrågasatt problemet .
Att vi fick barn ihopa är ett under för mig …
Tog ut spiralen i dec . I februari vart jag gravid -förmodligen blir jag gravid lätt .
Jag kommer inte acceptera ett förhållande utan sex igen . Då sex är viktig del av förhållandet .
Aldrig mer .
3 gillningar
Dessutom var han den tråkigaste jag någonsin varit med i sängen .
Och idag är jag glad att jag inte behöver leva så …
Men då var det såå jobbigt .
Mina tjejkompisar tyckte jag skulle finna mig en älskare - men det vore så fel . Sånt gör man inte anser jag .
3 gillningar
Håller med dig helt. Du hade en ovanlig och omvänd situation som ts beskriver. Men tror du skulle bli rätt ledsen om nån där ovanpå skulle säga att du utövat en press och utpressning om sex för att du försökte på igång din man?
Detta får vi män nu höra i den situationen som ts beskriver som är så vanlig. Svaret är såklart att man borde ta tag i det med kraft från grunden. Inte på symptom som avsaknad av närhet. Men det är inte så lätt såklart när man har familj och inte vågar ta upp det känsliga att man för tillfället kanske inte alls har attraktion för sin partner ;(
You go girl!
Håller också med om att inte klydda med otrohet.
4 gillningar
Parets beteenden skulle jag såklart säga. Även om den ena sidans otrevliga beteende nog är mkt tydligare.
Det är en sak att försöka väcka lusten hos sin partner och att tala om problemen. Det är ok.
Det är däremot inte ok att ta ut sitt dåliga humör på sin partner och barn för att man inte får som man vill
För att man har en relation har man ingen rätt att kräva eller pressa någon till sex. Det, om något dödar känslorna och rwspekten för partnern och eroderar relationen.
2 gillningar
…och ovilja att lyssna på den som tar upp problem, ovilja att göra något åt dem, ovilja att arbeta på relationen, ovilja att försöka mötas förrän det är för sent utan man tar sin partner för given och vårdar inte relationen fast den andra försöker
3 gillningar
Jag håller med verkligen. Men sen vet jag att jag o de flesta andra är människor. Över tid kommer de flesta antingen bli helt tysta eller frustrerande över att de lever i ett förhållande utan kärlek.
Klart har man fysiska förhinder så är det en sak. Men när man märker att ens partner undviker all typ av närhet då är det inte kul att leva ihop längre.
2 gillningar
Är man missnöjd i sitt förhållande och partnern inte vill arbeta på det för att försöka få till en förändring så får man fundera om det är dags att separera. Ingen ska behöva göra våld på sig själv för att hålla partnern nöjd. Ansvaret ligger på den som inte vill förändring eller inte lyssnar när partnern tar upp problemet. Att lägga ansvaret på dåligt beteende hos den som blir utsatt och påtalar behovet av förändring och säga att den inte har försökt nog mycket och att det är dens beteende som triggat partnerns dåliga beteende är övermaga. Det är som att säga att våldtäktsoffer och mobbingsoffer får skylla sig själva för det är deras klädsel och beteende som triggat igång gärningspersonerna.
1 gillning
Precis .
I mitt fall lyfte jag det x flera under åren - ingen vidare respons… det var inget fel på mig - det va hans sex drive som var låg - sen ett par år in i relationen - då hette det : du är sexmissbrukare , va lite gla i mig , bla bla bla …
Det är ingen lösning på problemet.
I mitt fall: det fanns inget problem, vi skulle sopa under mattan och jag skulle bara finna mig i det .
Att jag flera ggr la fram vad har du för fantasier - så provar vi det - nej han hade inga ett par år senare var jag vidrig som fråga hnm ngt sådant.
Det var fel av mig som kvinna att vara sexuell o känna lust - helt enkelt . Jag skulle va tyst .
Vem vill leva så ?
Exakt detta hände även för mig Rulle. Jag fick dra ett enligt mig alldeles för stort lass med barn, hushåll och projektledning. Skulle barnen till lekparken var det jag som fick köra dom dit. Skulle barnen testa något nytt så var det jag som tog initiativ. Skulle jag och exfrun äta ute eller iväg på en weekend var det alltid jag och då menar jag alltid som bokade restaurang eller hotell. Jag kollade jämt upp restauranger eller andra roliga aktiviteter innan vi skulle iväg. Hon var min fru och hon var värd det absolut bästa.
När jag upplevde att jag inte fick hjälp med markarbetet så började jag tappa lusten att vara nära henne. Kramar fick hon men ibland med protester från mig. Hålla hand var jag inte heller sugen på. Jag var sårad och sviken. Jag ville dela allt med henne. Precis allt. Hon kanske inte hade samma mål som mig.
Jag är medveten om mitt beteende nu vilket är positivt
5 gillningar
Och kvinnan tänker “han kan ju inte älska mig. Han tjatar om sex och gör mig illa de gånger vi har sex”
När kvinnan väl har kommit ur den dåliga relationen hittar hon en man som förstår henne och hennes behov och helt plötsligt ökar lusten något enormt. Sex är kul, skönt och spännande igen
2 gillningar
Jag tänker att föräldrar till ungdomar har ett stort ansvar att lära sina tonåringar hur man beter sig mot en partner både i och utanför sängen. Jag pratar med min dotter om sex, vad sex är, samtycke, att porr inte är verklighet,att sex ska vara njutningsfullt för båda, vikten av att säga tydligt nej när något inte känns bra… Ja listan kan göras hur lång som helst.
Min son är för ung för att ha rakt uttalade sex samtal med. Men i dagsläget är vi väldigt tydliga att säger en flicka nej så är det det som gäller. Vill man inte vara med på snöbollskrig så vill man inte (och självklart gäller ett nej alla oavsett kön).
Dels lär vi oss av erfarenheter men våra föräldrar bidrar till den person jag är genom uppfostran. Om föräldrarna aldrig pratar om sex och vad det är och hur det funkar. Hur ska då barnen bli trygga unga vuxna som kan framföra tydligt vad de vill eller inte vill göra?
För mig finns det inte på kartan att ställa upp på sex för husfridens skull. Däremot om jag inte är helt 100 sugen så kanske min lust vaknar om min man gör “de rätta sakerna” (håller om mig och låter mig landa eller viskar söta saker i mitt öra osv osv).
Jag hade inte mycket sexuell erfarenhet när jag träffade min man. Men jag var en viljestark person och kändes något inte bra/rätt så gjorde jag inte det.
5 gillningar
Ja, det här är nog ett sånt område där det är väldigt skadligt att flickor ofta tränas att vara till lags, hålla alla glada, tänka på andras behov före sig själva, inte vara besvärliga osv. Sånt som garanterat ofta ligger bakom att man “ställer upp” istället för att tänka på vad man själv vill eller hur man mår av det. Och tyvärr väl fortfarande många män och killar som är uppvuxna med att kvinnors huvudsakliga syfte är att serva och glädja dem.
6 gillningar