Sex för husfridens skull

Jag ska uttrycka mig lika tydligt som till ett barn denna gång:

Tror du att kvinnan i berättelsen vill ha sex?

1 gillning

Tack Ts för att du skapat tråden! Jag har varit här i något år men inte hittat någon tråd med liknande ämne.

Jag känner igen mig. Jag har också varit utsatt. Allt du beskriver stämmer inte in på mig, men mycket av beskrivningen gör det. Min deltog och skötte nästan all markservice, under graviditet och strax efter graviditet (även de första månaderna) var det inget tjat om sex. Inte heller att han inte lät mig sova (det kom dock på slutet när jag börjadw skriva här eftersom jag började inse att det inte var normalt).

Men allt annat. Det dåliga samvetet… oj oj oj, han var ju expert på att ge mig det och jag blev förvirrad över cad som var sant resp ej sant men jag fick dåligt samvete. Han intalade mig att det var så i alla relationer, och eftersom jag mådde så dåligt som jag gjorde så var det en rlst inom mig som sa nej, det kan inte vara så, alla kan inte ha en sån relation där de pressas till sex mot sin vilja. Men den rösten var inte så stark, utan jag grubblade fram och tillbaka i mitt huvud helt själv och försökte lista ut svaret. Det blev inte bättre när även mannens anhöriga påtalade att det är så det ska vara. Det var då jag började skriva här för första gången. Jagminns hur alla reagerade starkt över det jag skrev och vissa blev tom arga över att jag inte hade samma starka reaktion. Jag förstår varför. Men där och då, min bild var så skadad. Hela min själ var (och är fortfarande) skadad. Jag är glad att jag skrev här och fick mycket stöd och styrka, otroligt mycket, som satte igång något hoa mig, att jag behövrr bromsa detta lch ibte hamna i en djupare spiral. Jag märkte hur destruktivt det blev för tillslut spelade det bokstavligen ingen roll för mig, han hade redan våldtagit mig vid ett tillfälle, och det var mycket mycket värre att vara där och inte ha makten över att bestämma, än att vara delaktig och ge skenbilden av att han får göra det för att jag sa ok. Det blev konsekvensen efter första våldtäkten. Jag började säga ok för att jag ska ha könslan över atg jag fick bestämma och flr ahh han ska tänka att jag har gått med på detta, och att jag fortfarande kan säga nej om jag inte vill. Men i verkligheten och innerst inne visste bådw jag och han egentligen att han får igenom det om han vill. Det är bara så.

Jag är som sagt glad att jag bröt mig loss. Jag tror att jag förstår de andra offren, när det väl har pågått för läbge så spelar det ingen roll längre. Man har förlorat sin kropp, sin själ, hela sitt jag. Man är så skadad redan så det inte spelar roll.

Jag vet inte om jag har ett tydligt svar på det. Men vi träffades unga och jag hade inga erfarenheter av sex. Min bild om killar var att det enda de tänkte på var sex. Så var det, många omogna som många gånger skämtazd om swx osv. Mina föräldrar har inte pratat om sex med mig men slagit hål i min hjärna att allt killar vill är sex och vill utnyttja tjejer. Det var den bilden.

Sen blev relationen med min man, och vi var kära och nyfikna så sex var inget negativt, utan något vi skulle utforska. Därefter och med åren, jag vet inte när det började, men det blev tydligast för mig låååååångt senare, flera år senare. Jag hade ingen att prata med. Jag var isolerad på olika sätt och sex var inget jag pratade med mitt umgänge om. Allra tydligast blev på senare år, när jag car ganska trött med att hitta med både jobb och familj, som gjorde att jag inte orkade med sex. Vi började gräla oftare och lite andra saker hände, som gjorde att jag inte hade någon lust. Det bara eskalerade och blev allt djupare och djupare. Tillslut börjadd han tjata nöstan varje dag. Han lyssnade på mitt nej men då blev han arg, frustrerad etc. Han var inte elak mot barnen och har aldrig tagit sönder saker som i ts, men kunde vara så irriterad hela tiden, kort stubin, lätt att skrika eller bli arg på barnen, hade dålig ton mot mig, väldigt väldigt sur, kunde vägra hjälpa mig med saker hemma som han annars gjorde.

Sen eskalerade det ännu mer. Han kunde tjata i timmar på kvällarna. Jag kunde ocksä låta bli att lägga mig samtidigt som han för att han ska hinna somna, men jag var ju själv trött och sömnig pch vllle också sova. När jag väl gått och lagt mig så kundd han vakna eller några timmar senare, på natten vakna och smeka mig medan jag sov…osv. även det eskalerade. Vill inte gå in på flera detaljer för det kan bli obehagligt att läsa.

Så småningom började vi bråka om sex. Jag vilöe inte ha, medan han ville och tycktr ej att han fick sex. Jsg STÄLLDE UPP nästan varje gång medan han tycktr att han inte fick sex. Sen fördtod jag att vi har olika syn på sex. För mig var det sex när det var fullbordat sex oavsett hur lång tid det tagit. För honom var det inte sex och skulle ej heller räknas som sex. Han ville ha lååångt och spännande sex, och där kände jag att jag redan höll påatt kvävas av tanken sex, min kropp orkadd intr och sa iffån, den kundd inte ställa upp på långt sex också.

Husfridssex visste jag inte ens vad det var förut, och jag har omedvetet haft det för jag har tänkt unom mig sjäälv att hab blir lugnare, så,ja, det har jag också gjort för att ha några lugna dagar, 2-3 dagar. Då kundd jag också sova säkrare dessa dagar utan tjat. Dmsen började det om igen, och så höll det på… tills han en dag hade sex när jag Mycket tydligt sa nej och hans svar att han ändå skulle göra det. Då föll det för mig, att nej detta kan inte vara normalt.

Fram till den incidenten så matade han in mig på att “tror du att alla har det lika bra som du, som får sex? Som alltid finns tillgänglig för sex? De flesta brukar vara på sina partner utan att de får något” osv många olika sådana uttalanden som gjorde mig förtvivlad över hur verkligheten ser ut egentligen. Men efter att han tvingat sig på mig tydligt så föll min polett ner och jag började agera myckrt kraftigare.

4 gillningar

Jag kan tillägga att jag är normalfungerande person.

Det jaf var med om blev allvarligare och tydligare för mig efter graviditeterna, inte under eller innan. Mönstren fanns där tror jag men jag såg inte dem, för jag visste inte heller.

Därför Tailor, jag har respekterat dina inlägg och dina diskussioner pch läst en hel del, för dina påminner mig om min man, men jag uppskattar inte att du säger till hon som själv ville ha sex men vars man inte ville, att vi skulle tänka att hon är våldtäktskvinna. Hon har försökt prata med sin man och försökt utforska, inte pressat eller tvingat sig på honom. Att hon har sagt att hon inte vill ha en relation utan sex respekterar jag och även alla andra som säger det till sina partners, man tydliggör vad man vill ha sin relation och man pratar om det. Men att pressa, hota, tvinga, tjata med konsekvenser annars, det inte ok och ej normalt. Jag försöker jobba på det idag att alla relationer inte är så, och det ör svårt för jag har inga andra erfarenheter men jag försöker. Sex är inget man pratar öppet om heller vart som helst, så denna tråd är betydelsefull för mig.

Om jag hade varit som den förra TS (måste lämna) för två år sen, och även här blivit bemött med att det är mitt ansvar att hålla lågan uppe hos min eller för att relqtionen ska funka, då vet jag ärligt talat inte vad jag hade gjort. Tänk er en person med knappt socialt umgänge, ingen man litar på, har inga andra erfarenheter, även närverk säger att det ör så det ska vara, vad hade jag gjort då? Jag ären av de som har fått hjälp med stöd och information här.

Jag respekterar att alla har fritt till uttrycka sina åsikter, men det kan bli riktigt fel, om inte illa flera år senare, om det visar sig att även här på forumet fick personen fel information och budskap.

8 gillningar

Vi har en pojke och en flicka. Dottern har jag pratat med väldigt mycket genom åren och den egna kroppen som om den är ett tempel. Man rör inte ett tempel utan att fråga om lov först. Jag har berättat för henne om vad jag har varit med om i livet (våldtäkt), hur det har påverkat mig och vad jag hade gjort annorlunda idag.
Sonen får inte parkera sig i soffan medan vi andra fixar hemma. Det är gemensamt ansvar att maten blir färdig, att hemmet är städat. Det är där det börjar. Tycker jag. Och eftersom vi har en (för oss) vettig fördelning på hemmaarbetet så ser ju barnen det också. Det är inte bara mamma som tvättar, städar och lagar mat. Pappas köttbullar är himmelska de med! Vid tungt arbete hjälps vi åt osv osv osv.

Det är därför jag reagerar starkt när folk skriver “min man gör inget, han sitter och spelar tv-spel och kräver sex” eller när folk väljer att stanna i olyckliga förhållanden (det finns tusentals varianter men jag nöjer mig där). Barnen SER det och KÄNNER det. Och får de växa upp i hem där de får uppleva sånt här så blir ju deras bild av hur familjelivet ska vara förbaskat skev!

5 gillningar

Du är ju korkad!

3 gillningar

Mitt svar flyttat, hör hemma här →

Måste lämna? - Min historia - Forum för skilsmässa - 300 000+ inlägg (xn–skilsmssa-02a.se)

1 gillning

Men vilken annan utgångspunkt kan man egentligen ta för en fråga som “husfridssex”?

Någon ideologisk tänker du?

1 gillning

Bra, du kan ju.

Och på samma sätt förstår ju mannen i detta exempel samma sak. Precis som samtliga män gör det (förutsett, naturligtvis, att de inte har någon form av kognitiv funktionsnedsättning).

Och om man förstår - eller utifrån situationen bör förstå - att ens partner inte vill ha sex är det per definition våldtäkt.

Så enkelt är det.

Du behöver inte slingra dig som en mask på kroken för att försöka övertyga oss om att en stackars man absolut inte kan förstå att kvinnan vill ha sex, för vi vet hur tomt det ekar.

För det märks ju i precis allting. Både innan sex. Under sex. Efter sex. Hur vår partner reagerar och agerar i samtliga av dessa delar gör ju att män såväl som kvinnor vet och förstår om partnern vill. Du ser det på kroppsspråket. I blicken. I ord och handling. Och så vidare.

Att säga att man inte förstår håller helt enkelt inte. Och fortsätter man hävda det ska man komma ihåg att kravet ligger i så fall på dig att backa ett steg och ta reda på vad partnern vill. Så inte ens där kommer man undan sitt ansvar.

3 gillningar

Nja, fast jag kan köpa att det är svårt att förstå om personen själv medvetet och aktivt väljer att bete sig som att hon eller han vill, trots att så inte är fallet. Alltså tar initiativ till förförelse och sex, själv säger att hon eller han gärna vill ha sex nu. Då tycker jag faktiskt att det kan vara orimligt att säga att man bör förstå att en person som tar initiativ till sex och säger sig vilja ha sex egentligen inte vill det. Iaf såvida det inte är något extremt (som det iofs är i trådstarten) som ligger bakom det hela i relationen.

Alltså de gånger jag aktivt tagit initiativet till sex trots att jag egentligen inte varit så sugen har jag iaf inte tyckt att det vore rimligt att anse att min partner ändå borde förstått att jag inte var sugen egentligen. Jag har ju medvetet valt att agera på ett sätt som ska signalera att jag har lust och vill. Det är ju också det som känns dåligt med de sakerna, att det inte är någon annan som begått någon form av övergrepp på mig, utan jag som begått ett övergrepp på mig själv.

2 gillningar

Om man har surat, tjatat, pressat och utövat olika form av påtryckningar för sex under längre tid bör man nog kunna förstå konsekvenserna av det. Man bör då kunna förstå att partnern inte vill, och man bör kunna förstå den osunda dynamik som har uppstått.
Man bör kunna se skillnaden mellan ett vanligt sexliv där partnern vill och är aktiv, och ett sexliv som bygger på åratal av repressalier som gör att partnern agerar utifrån det sätt som den har blivit lärd för att slippa allvarligare konsekvenser.
Jag tvivlar i alla fall inte på att mannen (eller männen) i de senaste exemplen faktiskt känner och vet att kvinnan egentligen inte vill.

Sen kan man fundera mycket över vad det innebär att ha blivit lärd.
Just sådana fall tycker jag själv kan vara svåra att hantera när jag möter dessa brottsoffer, eftersom det ofta är långa och komplicerade mekanismer bakom. Precis som när det gäller fysisk misshandel. I båda dessa fall är det vanligt att offer får ta emot skuldbeläggande och ifrågasättande, eftersom brottsoffer rätt sällan agerar utifrån vad som kanske förväntas av dem från utomstående. I båda dessa fall kanske offer inte bara stannar hos förövaren, utan ofta agerar som medberoende där de tillmötesgår (ibland i rätt hög utsträckning) för att slippa bli utsatta för än värre situationer.
De har helt enkelt blivit lärda. Det är en normal reaktion på en onormal situation, som man brukar säga.

Sen känner jag inte till just din situation, @Nimue, eller vad som gjorde att du kände att du skulle ta initiativ till sex du inte ville ha?

2 gillningar

Men om det inte handlar om att motparten “tjurat, tjatat och pressat” utan bara att om att man som partner är medveten om att motparten gillar sex och gärna vill ha det? Jag har ju en stark sexdrift och när relationen var bättre ville jag gärna ha det, så jag tycker faktiskt det är lite orimligt att han skulle ha förstått själv att det började kännas jobbigt när relationen blev sämre, sämre på sätt som inte alls hade ngt med att han skulle tjurat, tjatat eller pressat sig till sex, för något sådant gjorde han absolut inte.

Anledningen var ju att jag ville att han skulle uppleva att jag tillgodosåg hans behov och inte bara krävde att han skulle tänka på mina, liksom att allmänt försöka bevara en kärleksfull och god stämning i relationen för att undvika att det blev någon form låsning som skulle förhindrat att vi kunde lösa problemen.

Jag tvingade aldrig hnm till sex .
Dock lyfte jag ofta det : Vf har vi inte sex ?

Att få sex genom hot / press , hur trevligt är det ?
Man måste ju kunna prata om saker i en relation. På ett vuxet sätt .

3 gillningar

Sådana fall finns. Men det är inte de som har diskuterats här.

Här har det handlat om helt uppenbara tjat- och hotsituationer, både autentiska och fiktiva, men som ändå ska vrängas, bagatelliseras och ursäktas till helt absurda nivåer.

2 gillningar

Visst, men man måste väl ändå kunna diskutera var gränsen går mellan att man av olika skäl vill hålla sin partner glad, nöjd och positivt inställd till relationen, och uppenbara tjat och hotsituationer?

Att de sistnämnda existerar förnekar jag inte alls, dessutom verkar ju de fall som tas upp inte handla så mycket om en partner som utåt spelar superkåt och sugen utan snarare mest ligger där och är ledsen medan den sexkrävande partnern gör sin grej så att säga.

Men någonstans finns väl också en gråskala mellan dessa? Inte kan man förvänta sig att en partner som upplever att ett grundläggande behov i relationen inte uppfylls ska studsa runt som ett under av total lycka konstant ändå, det gjorde inte jag när jag var missnöjd över saker i min relation. Samtidigt kan jag absolut hålla med om att ett medvetet och aktivt tjurande som används i manipulativt syfte är synnerligen oskönt och om det tas det till en viss nivå så kan det absolut vara så att man även borde förstå att partnern inte vill om man verkligen tjurat sig till sexet. Men det finns ändå ett rätt stort utrymme där tolkningen inte är självklar kan jag tycka.

2 gillningar

Det kan man - men det är inte vad Tailor har ägnat sig åt. Han har enbart försökt vifta bort helt skruvade beteenden med att männen i exemplen inte förstår bättre. Och han försvarar frenetiskt dessa mäns rätt att få utpressa sig till sex.

Om män generellt är så enormt inkapabla att förstå vad som är övergrepp, då måste man nästan börja fundera på om de behöver ha en förmyndare med sig i vardagen.

Ja absolut, det är ju för att Tailor bara ser sin egen relation och sina egna beteenden som diskussionen i varje tråd och därmed spelar det ingen roll vad andra män beskrivs ha gjort, Tailor tänker bara utifrån sitt ändå. Han hade antagligen kunnat tolka om ännu mer uppenbart regelrätta våldtäkter etc på samma sätt. Det spelar ingen roll vad som egentligen hände eller beskrivs, i Tailors värld var det som hände egentligen exakt samma som hände i hans relation ändå.

Men om man släpper Tailors speciella form av galenskap så tänker jag att själva begreppet husfridssex kan inkludera både rena övergrepp och situationer där det i varje fall absolut inte är rimligt att anse att den sexsugne partnern borde ha förstått själv att en motpart inte ville egentligen.

3 gillningar

Fast den som ställer upp för husfridens skull tar väl aldrig initiativet men säger inte nej när partnern gör det? Har nog aldrig hört från dom som tvingar sig ha sex att de skulle tagit initiativ.

1 gillning

Så kan det säkert vara. Det är ju inte direkt ovanligt att en i förhållandet är den som ansvaret för det sexuella - att flörta, ta initiativ, och få den andra på humör. Det är ganska väl beskrivet som responsiv vs spontan lust (något jag ser som en problematisk förenkling, men det är en annan diskussion), där den ena i princip aldrig är sugen på egen hand utan lusten måste väckas av den andra. Och jag har läst kvinnor beskriva att den mentala upphetsningen kommer efter den kroppsliga. Dvs de är aldrig sugna, men när de väl är igång så vaknar det till i dem, sen ligger de och tänker “varför gör vi inte så här oftare?”. Men det smälter snart bort.

Iaf, grejen är att en del, oftast män, är i sitsen att ska det finnas ett sexliv så måste de själva se till att det händer. Och partnern kan vara väldigt passiv och kanske inte ens har ett sug förrän sexet är igång. Idealet är så klart att båda i ett förhållande ska vara entusiastiska älskare som båda förför varann. Men så ser det inte alltid ut efter smekmånaden. När någon inte vill ligga men gör det för att slippa dåligt beteende från partnern - ja det är husfridssex. Men när partnern har responsiv lust, dvs aldrig vill om inte den andre drar igång det? Hur är det när lusten inte tänds förrän efter kroppen är igång? Det skulle väl inte direkt beskrivas som husfridssex, mer som responsiv lust. Men för partnern kan det nog vara svårt att skilja på, särskilt om det skett en långsam glidning från responsiv till att helst inte vilja alls. Det som innan var det vanliga förfarandet innebär nu något helt annat för partnern, men nyanserna kan vara små. I synnerhet om den som ger med sig “spelar med”.

Inget av denna rättfärdigar övergrepp och husfridssex. Men det visar att det kan vara en glidande skala och inte bara två poler “Båda är entusiastiska älskare” resp “Den ena ställer bara upp för att få tyst på den andre”. Lösningen är väl som vanligt att kommunicera. Och att ha en miljö där öppenhet är ok. Dvs den som oftast avvisar eller aldrig uppvaktar måste kommunicera att denne ändå åtrår sin partner, för det är det jag tror gör ont och kan få fram tråkigt beteende - inte att det inte blev samlag. Och den som blir avvisad måste också tänka på hur den beter sig, för den andre måste kunna känna sig trygg i att säga nej.

2 gillningar

Här handlade ju dock inte alls problematiken om glidande skalor och svängande lust, utan om att tvinga sin partner till sex genom att skapa outhärdlig stämning i dagar om man inte får som man vill.

Konsten att läsa av signaler och respons i realtid är en sak, och det är helt klart ett intressant område.

Men återigen är det inte vad Tailor förmedlade och som många har reagerat på.

Och det är såklart inget som är ok, men jag kommenterade med tankar på @Nimue s inlägg om att begreppet husfridssex kan omfatta rena övergrepp men också svårare situationer. Övergrepp är så som du och trådstarten beskriver är ju inget att nyansera, det ska upphöra.

1 gillning