Separera eller är jag en idiot?

Allmänna diskussioner
1

Hej Forum!
Till att börja med, det är ovant och svårt att uttrycka sig i text (och tal) om sådana här frågor för mig. Mycket kommer säkert av misstag utelämnas då det är svårt att få med alla tankar / känslor.

Jag har varit tillsammans med min fru i nästan tjugo år och vi har två barn, 10 & 8 år.
Den senaste tiden har jag börjat fundera rätt mkt på hur mitt liv skulle se ut om vi inte vore tillsammans.
Mitt problem är att jag inte tycker vi har så roligt ihop, vi har inga gemensamma eller individuella drömmar / mål längre. Allt som jag vill göra hade känts roligare att göra med ngn kompis och min fru vill typ ingenting. Jag tror att hon tror att jag inte heller vill göra särskilt mkt. Vi kan knappt ens komma på något att göra på vår semester. I helgen var vi på en date i stan där vi bor, vi hade knappt något att prata om. Vi har inga gemensamma intressen, hon har egentligen inga intressen utan hänger mest med på sånt som jag tycker är kul men bidrar ingenting, och bidrar inte med att ha egna intressen som hon bjuder in resten av familjen till. Jag själv har tappat sugen att ordna med exempelvis semestrar, renoveringar (som vi gör i väldigt liten utsträckning) för att det blir alltid precis så som jag planerar, fixar, kollar upp, bokar, önskar. Jag är dessutom av någon sjuk anledning, nyfiken på hur hennes liv hade sett ut utan mig. Hade hon helt plötsligt börja rådda med alla försäkringar, besiktiga bilen, ta hand om hus, trädgård, lagat god mat ibland, bokat semestrar, fixat med bankkonton, sparande, pension, abonnemang - whatever “Det är så tråkigt.” . Hon har aldrig levt själv, hon flyttade direkt in med mig från sitt föräldrahem. I typ 20 års tid har hon aldrig fattat min humor och hon har nog aldrig dragit ett skämt. Vi har väldigt olika humor.

Självklart gör hon också saker, hon är mer organiserad när det kommer till barnens aktiviteter, vem som har träning när. Hon tvättar kläder och handlar i princip alla kläder till barnen och tar hand om det vardagliga när jag är borta på jobbet, men när jag är hemma gör jag allt, utom tvätten som hon av någon anledning vill hålla på med.

Jag jobbar oregelbundet och är borta ett par dagar i streck vid varje tillfälle och jag längtar aldrig hem till annat än till mina barn.Mina kompisar har jag ytterst sporadisk kontakt med, alla är upptagna med sitt.

Eftersom jag är ett skilsmässobarn själv (mina föräldrar separerade när jag var nästan vuxen) och det fortfarande är ett problem, båda mina föräldrar är bittra och kan inte umgås, det är ett bekymmer varje födelsedag och högtid. Jag skulle aldrig vilja att mina barn fick det på det sättet.

Mitt dilemma är alltså att mitt liv känns som att jag redan lever själv fast i släptåg av någon av praktiska/ekonomiska skäl. Ibland tror jag att vi är ihop för att vi är rädda att bli ensamma.

Jag älskar ju henne ändå trots allt, hon är en jättebra mamma till våra barn men vi har inte roligt ihop och livet måste få vara roligt.

Hur går jag vidare, jag kan inte ens sortera mina tankar, jag vet inte själv vad jag vill eller känner.

/Samoyeden

2

Hej, jag tänker såhär och undrar om du kan ta till dig detta: En partner är värdefull då man varit tillsammans länge, En partner är värdefull då man har barn tillsammans. För att bibehålla relationen om där finns kärlek och vänskap men avsaknad av “Roligt”, “Bidra med…”, “Dra i projekt” så krävs det att man plockar fram sitt modiga jag och sätter igång och kommunicerar!
Du kan börja såhär:
“Jag vet inte vad jag vill, Jag vet inte vad jag känner men jag vet att jag älskar dig och därför vill jag att vi pratar om följande som jag tycker vi behöver förändra tillsammans på något sätt” Och så tar du upp de saker som du skulle vilja prata om. Att man har olika humor är inget lätt att ändra på, måste du det? Behöver du det? Men andra mer praktiska saker som att skapa sig intressen, dra i projekt, ansvara för bank konton mm går lätt att förändra tillsammans.

Prata, var modig. Sådant växer man av.

4 gillningar
3

Tacksam för tips hur man pratar om ovanstående utan att mötas av en mur av utåt-taggar. Hur gör jag för att inte hamna i …"Men va’ inte tillsammans med mig då om jag är så tråkig!"
Jag har försökt förändra “intressen, dra i projekt, ansvara för bank konto” tillsammans flera gånger, det går inte / jag kan iaf inte. Jag uppmuntrar alltid allt som hon vill göra men hon vill nästan aldrig göra något.
Tack för svar.

4

Svårt att råda när man inte riktigt är insatt…Låter ändå lite som att partnern är lite bekväm och snabbt kan ta till “utåt-taggarna”. Var finns hennes intresse för att höra på vad du vill, Hennes intresse för att utveckla relationen? Upplever hon att allt är bra och vägrar lyssna på dig? Innerst inne är hon kanske rädd för något, rädd för separation för att du vill göra förändringar. Den egna bristande förmågan och rädslan kan ställa till det… Isåfall får du kanske fundera på parterapi kanske?

5

Prata med henne!
Mitt ex kände lite som du, att vi inte hade några gemensamma intressen osv. Han tog dock aldrig upp detta med mig förrän han en kväll för tre månader sen kom hem och sa ”jag vill separera, vi har inget gemensamt och jag har inte älskat dig det senaste året” blev så besviken för att han bearbetat detta utan att prata med mig.

1 gillning
6

Grodan, det du skriver kunde varit jag. Förutom att min man också träffade någon annan och glömde bort att berätta det så jag fick finna ut det själv.
Men summa sumarum, så säger han att vi har glidit ifrån varandra och på frågan varför han inte tog upp det med mig så säger han att han inte vet riktigt men att vi aldrig varit bra på att kommunicera om svåra saker.

För det första har det kanske inte funnits anledning så många gånger och för det andra så hade vi lovat att ta hjälp om vi någon gång hamnade här. Jag har så svårt att acceptera att jag inte fick vara med och komma fram till att vi inte klarade att hålla ihop vårt förhållande. Vi kanske hade hamnat här ändå, kanske inte. Men hade han pratat med mig så hade jag i alla fall varit medveten om hur lång tid han tyckt att vi hade det dåligt.

Så Samoyeden, prata med din fru. I slutändan, var ni än hamnar, så tror jag inte du förlorar på det. Och inte hon heller. Var ärlig för även om det gör ont så är det mycket bättre än ha fått veta att man levt i lögn.

2 gillningar
7

Jag är en mycket bitter och arg kvinna. Mycket. Och jag tyckte detta var ett av dom fina inläggen.

Kände igen mej i en del. Det gjorde jag. Men en del förstår jag.

Men det är jätte jättesvårt med skilsmässor. Min är en ful skilsmässa.

Men tyvärr var det han som bädda för det. Men jag vet min egen del i det. Men mitt liv har varit mycket svårt.

Mycket mycket svårt och tyvärr drog han ner mej och en grej var hans humor. Låg och hemsk. Helt inställd på det sexistiska. Och jag fick höra att jag hade ingen humor. Och ha satte mej i focus i sina skämt. Gjorde mej till en komplett idiot. Nej dum är han inte.

Har lärt känna nya människor dom älskar min humor. Men det är inga otrevliga äckliga män som är ute efter sex.

Gick egentligen med här för att veta vad som gäller i det juridiska.

Men det är ditt val. Räkna med att hon inte tar det så bra.

8

Om du vill försöka så börja kommunicera. Fråga om ni ska komma på varsin aktivitet och att den andre går med. Jag har en egen erfarenhet av en snart x som tycker jag är tråkig och att vi inte gör nått. Vi värderar ”göra nått” väldigt olika. Mina intressen är inte hans och därför har jag inga. Men det har jag men de är så annorlunda mot hans. Om du vill atr ni ska kommunicera och hitta nått gemensamt så fundera på vad hon gör och delta till och börja med. Ser hon en serie på Netflix- kolla du med. Delta i barnens aktiviteter tillsammans med henne och gläds med det. Tränar hon så fråga om ni ska gå ihop. Tänk över så inte det är så att du kanske omedvetet dissat det som är hennes intressen. No offence. Men det är lätt hänt när man inte har samma. Tro mig. Och du är ingen idiot. Du verkar ju som att du vill försöka att ni ska hitta varann. Eller fråga henne vad hon skulle vilja syssla med för hobby eller så om hon fick välja vad som helst utan att tänka på verkligheten. Obs det gäller att inte gå i frörsvsr eller så utan neutralt intresserad säga ok. Intressant. Kan du utveckla det? Typ. Jag önskar så att mitt snart x hade tänkt som du att han på riktigt hade velat ha mig. Lycka till.

2 gillningar
9

Så tråkigt att höra! Mitt ex hittade en ny efter två veckor … Jag håller med dig, svårt att acceptera att man själv inte fick ta del av hans tankar och känslor så man kunnat försöka jobba på det.

10

Ta A AX1.

1 gillning
11

@Jackson, det finns faktiskt bra karlar där ute. Länge var det tanken att jag aldrig skulle hitta någon ny som höll mig tillbaka. Till slut räckte inte det längre för att hålla emot. När jag väl tog initiativet till separation (efter 24 år!) så visade det sig inte svårt att hitta en ny. Nu så här i efterhand tänker jag att jag borde ha separerat för länge sedan, men å andra sidan är jag nöjd med det liv jag fick så det är svårt att klaga.

12

Tack. Förlåt att vi kommer ifrån ordinarie ämne här. Jag har inte haft lätt att tycka om någon man. Dessutom skulle jag vilja ha originalfamiljen. Skulle jag mot förmodan träffa någon finns ju alltid den gamla trasiga familjen kvar som en stor sorg.

13

Kan det inte vara så att man är olika som personer? Är det fel? Mitt X ville hela tiden hitta på saker, utflykter (man kan inte vara hemma en hel lördag fast man har en gård att sköta om), vi flyttade vart tredje år (rastlös som sin far). Jag hängde så klart på och var delaktig, men hade hellre stannat hemma och jobbat på. Tror jag barnen ofta också hade velat. De mår bra av att ta det lugnt och få hitta på saker själva märker jag nu. X fortsätter att rusa runt, det är utflykter till shoppingcentrum och än det andra. Skönt att slippa den skiten :smile:

14

@Johan40
Börjar väl närma sig slutet på 3-års cykeln för henne, kanske kan vara skönt att sitta på läktaren o se vad som händer.

1 gillning
15

Jo, det är ganska skönt. Har stenkoll på hus och ekonomi nu. Om så där en 6 år blir det till att köpa gård igen. Har det bra här inne i byn nu - men tror det skulle bli dålig stämning om jag sköt kajorna som hänger i skorstenen :joy:.