Hej, jag och min sambo testar på att öppna upp förhållandet. Jag (man) fick träffa andra tjejer, hon fick också träffa andra tjejer. Detta då hon är bi och jag kan aldrig tänka mig att hon skulle vara med en annan kille.
Jag träffade en tjej på Tinder, vi gick på en dejt där vi kysstes lite osv. Efter det började min sambo må dåligt, jag bröt med tjejen jag hade hittat. Jag tillät dock fortfarande min sambo att träffa tjejer.
Efter yttligare en vecka så träffade hon sin första tjej och hade sex. I helgen som var så gick vi alla tre ut och har pratat om att ha trekant alla tre längre fram samt att de två ska fortsätta träffas.
Men jag har börjat må dåligt, oklart om det är pga detta, hade börjat må dåligt redan innan de träffades. Jag vet att jag älskar tanken av min tjej med en annan tjej, jag älskar också tanken av att vara med. Men jag är så rädd att deras relation ska utvecklas till något mer känslosamt än bara sex. Jag blir ju också lite svartsjuk när jag tänker på det. Dock ser jag svartsjukan bara som något bra och ett bevis på att jag älskar min sambo.
Det jag söker efter med detta inlägg är tips på hur man ska hantera de jobbiga tankarna när man är i ett öppet förhållande? Jag älskar det samtidigt som jag mår dåligt över det. Jag vill verkligen att detta ska funka, precis som jag blev glad när jag träffa den där andra tjejen och tyckte det var spännande så märker jag ju att min sambo också tycker det nu. Jag vill ge henne detta och jag känner mig okej med det då jag tänder på det, men måste lära mig hantera de jobbiga tankarna/känslorna med…
Svårt att råda om detta. En möjlig väg är ju att du ger det lite mer tid och ser hur det känns efter ett tag. Å andra sidan kanske någon form av skada åsamkats dina känslor då. Kan du prata med din tjej om känslorna, kanske framförallt den här oron för att hon ska bli kär i den andra?
Yes, kan prata med min sambo. Min plan är att ge det mer tid också.
När vi var ute alla tre i helgen kändes det helt perfekt. Men dagen efter börja jag leta fel i allt och tecken på att hon skulle gilla den andra tjejen mer än mig.
Min sambo säger att hon aldrig skulle kunna bli kär i en tjej, för hon skulle sakna det maskulina med en kille så mycket osv. Även att hon aldrig har varit kär i en tjej innan fast att hon varit med tjejer innan. Så det är väl hennes sätt att försöka lugna mig.
Av ren nyfikenhet så måste jag bara fråga. Om din tjej inte hade varit bi utan 100% straight, hade du då inte gått med på öppet förhållande?
När det gäller öppna förhållanden så tror jag, efter att ha läst rätt mycket om det och hört andras erfarenheter, att man måste nog ha ganska så klara och tydliga regler. “Vad gäller?” Är det tillåtet att ha parallella relationer som spänner över längre tid. Ska det bara gälla kk-förhållande. Eller kanske bara ons. Alltså ska det gå mer åt det polyamorösa hållet eller ska det vara mer lösa förbindelser.
Om man kör parallella förhållanden tror jag att man får vara beredd på att ens partner älskar fler än dig. Och att du också “riskerar” att falla för någon utanför originalförhållandet. Det får du nog räkna med.
Tänk på att du får lov att “stänga” förhållandet när du vill om du skulle må alldeles för dåligt av det.
Ni kan kanske köra öppet förhållande periodvis. Perioder där ert förhållande är starkt och tryggt kan ni köra öppet och perioder där ert förhållande utsätts för påfrestningar och osäkerhet kan ni “stänga” det.
Om min tjej inte hade varit vi hade jag aldrig öppnat upp det. Blir äcklad av tanken med henne och en annan kille. Tanken av henne med en annan tjej blir jag upphetsad av.
Sen har jag sagt att det var jobbigt om de sågs dagligen liksom eller till och med varje vecka. Men att det är okej att dom är vänner också. Så det blir väl mer åt poly-hållet. Men vill lita på henne att hon faktiskt inte har något känslomässigt mot henne. Sen när det är ett ‘krav’ från mig att det inte ska vara några känslor inblandade så måste jag ju kunna lita på att hon bryter självmant ifall det skulle bli känslomässigt.
Alternativt tar upp det med mig och ser vad jag känner för det.
Har en bekant som levt i ett polyamoröst förhållande och utifrån det så undrar jag hur du och din sambo ser på den andra tjejens situation. Är det en tjej som vill ha en kortare förbindelse och sen går vidare, eller kommer hon (eller framtida externa partners) vilja utveckla relationen? Hur länge kan man vara den där externa, utan att få förväntningar på mer än sex och lite vänskap?
På Amelia finns det en blogg som heter Liws lust. Jag tycker att du ska läsa den lite. Det är ett par som har under x antal år utforskat sin relation väldigt mycket och haft olika extra partners.
Jämför man paret i bloggen med dig och din sambo så är ni inte redo för att ha ett öppet förhållande. Ni har båda två för många frågor och negativa känslor. Se till att de är bearbetade innan någon av er träffar någon annan. Tills dessa borde ni pausa kontakten med kvinnan som din sambo har träffat.
Håller verkligen med @Uppochner.
Jag har bekanta i den situationen, och de har stundtals ett helsike med att bemästra sina känslor. Då har de ändå erfarenhet sedan många år.
De första åren bråkade de konstant runt detta.
Om ni inte har riktigt klara spelregler, gått igenom alla scenarier och har fullständig tillit till varandra tror jag det leder till katastrof.
Sen kan jag reagera lite på att du tycker det är äckligt om hon är med en annan kille och att du tänder på tanken av en annan tjej.
Det låter faktiskt lite ojämställt. En typisk killfantasi.
Hon kanske tänder på tanken av att vara med en annan kille?
Ja, klart hon får tända på att vara med andra killar men jag kommer inte vara okej med det. Precis som jag respekterar att hon inte är okej med att jag är med någon annan. Så just nu är det ju endast hon som får träffa andra tjejer.
Sluta göra frågan om ni skall ha det du kallar för ett semi-öppet förhållande beroende av om du tänder på det eller inte, eller om du anar en möjlighet för att kunna delta eller inte. Det grumlar det viktiga i ställningstagandet omkring om ni skall öppna förhållandet till andra eller inte, som är att det närmast är oåterkalleligt oavsett vilka regler ni kommer överens om.
Det finns par som klarar av öppna förhållanden och polyamorösa förhållanden.
Men det är oerhört viktigt att det grundar sig på respekt och jämställdhet, det vill säga samma villkor åt båda hållen.
Men så verkar ju fallet inte vara för er.
Från ditt håll vill du alltså att hennes öppna förhållanden ska grunda sig på din sexualitet? Det vill säga, ditt villkor är att du ska kunna tända på det hon gör och helst vara delaktig, men hon får utöver det inte ha några känslor eller egen vilja?
Samtidigt som inte hon heller verkar vara komfortabel med att du också träffar andra?
Ska jag vara helt ärlig låter detta upplägg mest som sexuella fantasier som ingen av klarade av i verkligheten. Och egentligen är det inte konstigt, för öppna förhållanden är svåra och kräver mycket av båda parter för att fungera utan sårade känslor och osäkerhet. De allra flesta är medvetna om att de skulle ha svårt att förhålla sig till det, och skulle därför heller inte försätta sig i det.
Så baserat på (det lilla) du har skrivit hittills tror jag att det blir svårt för er att få det att fungera
Och varför i all världen gäller det bara för en av er?
Har inte läst denna blogg men det låter verkligen konstigt och mest är en typisk fantasi som kanske gör sig bäst just som fantasi i ert fall.
Det låter så….
Läs allt innan ni dömer!
Lycka till med experimenterande som utgick från något som både fick ngt de ville!!
Ni är båda rädda om varandra och lyssnar in den andra. Ett experimenterande kan avslutas helt eller utvecklas till ngt annat efter reflekterande tillsamnans.
Ja, jag förstår inte riktigt vad alla verkar vara emot detta. Varför måste det vara helt öppet? Jag får ju ut något av detta, vi får in ny energi i förhållandet.
Varför skulle det vara konstigt/fel av mig att vara okej med att hon träffat tjejer men inte män? Hon och troligtvis ni är ju inte ok att er partner träffar någon av det andra könet. Kändes mest som att ni blev kränkta av att jag blev äcklad av tanken med henne och en annan kille.
Det var inte det här jag ville att diskussionen skulle handla om.
Min tanke handlade faktiskt inte om er, utan om den tredje. Som i mina ögon blir just nr 3. Men hon kommer vara en person som agerar, som utvecklar olika känslor osv. Kommer det vara en långvarig relation där hon ändå inte blir en likvärdig part? När hon behöver stöd, när något viktigt händer i hennes liv, ska din sambo vara där för henne då? Eller inte? Ska hon få bli viktig för din sambo? Som sagt så har jag en bekant som var nr 3, trots att det hävdades nåt slags jämbördigt. Och trots flera års relation så hade hen aldrig någon vid sin sida när det gällde. Så hen hade ju egentligen inte någon partner. Jag tycker att det var grymt och det gör att jag ser svårigheter.
Eller är det kortare och ytligare relationer som är tillåtna? Kan man vara tydlig med det?
Der handlar nog snarare om hur ni båda verkar hantera situationen. Om det kantas av svartsjuka, osäkerhet och egoistiska fantasier är det inte märkligt om personer reagerar.
I sig behöver inte öppna relationer vara konstigt. En hel del personer lever på det sättet, och de många av oss känner säkert någon som har eller har haft ett sådant upplägg
Känner själv en person som lever polyamoröst. Har aldrig satt mig till doms över det, även om det inte är ett sätt jag själv lever på. Men för dem handlar det om kärlek till fler än en. Och en moralisk ståndpunkt att inte “äga” sin partner, utan leva i frihet utan att ge avkall på kärlek. Jag kan alltså respektera deras levnadssätt, och just respekt är också vad som kännetecknar deras relation till varandra.
Men som sagt, grundar sig er överenskommelse på respekt och ömsesidighet? Och i så fall, varför dessa äckelkänslor och denna svartsjuka? Varför leva i ett öppet förhållande om ni sedan vaktar på varandra och inte klarar av tanken på er partner med någon av motsatt kön?
Och som @Uppochner mycket riktigt påpekar, känner ni även respekt för den tredje parten och vad hon har för önskemål och behov i allt detta?
Jag tror snarare att det är dessa frågor som väcks hos många av oss. Kan man inte leva i ett öppet förhållande utan risk för sårade känslor ska man kanske låta fantasier vara just fantasier.
För mig förefaller det “konstigt” därför att som DU beskriver alltsammans så handlar det i grunden om en förminskande syn hos dig på vad en relation mellan två kvinnor kan stå för och betyda på alla plan.
För dig förefaller det vara mkt mer safe att hon pular runt och sexar med en annan kvinna (än med en man, för då blir det risky) samtidigt som du får dina egna våta drömmar om trekant med dig och två kvinnor tillfredsställd.
Det kanske är du som blir kränkt av att höra reaktioner från andra som inte överensstämmer med dina egna?!
Det blir kanske konstiga svar och det du kallar för att vi dömer för att du först säger att du är ok med detta men någonstans skaver det ju och därför försöker vi amatörer ge lite input till just det.
Det är ju du själv som skriver:
Jag bryr mig g verkligen inte om hur ni sätter upp er överenskommelse om den funkar för er men den skaver ju hos dig så den funkar ju faktiskt inte.
Därför undrade jag, precis som Noomi varför ni tror att detta skulle passa er, när det inte verkar fungera:
Jag har verkligen svårt att se att detta är något man kan ”ge mer tid”/träna fram, att inte vara svartsjuk osv, jag tror snarare att det kan bli jobbigare över tid, men det vet ju ni bäst.
Men när jag läser det du skriver om detta och du na känslor kring det så låter det just som att du VILL tycka att det är ok men i verkligheten så funkar det inte för dig för det ger dig dåliga känslor.
Då är det väl inte konstigt om vi frågar varför ni experimenterar när du uppenbarligen inte tycker att det känns bra……
) skulle ni överhuvudtaget ens börja testa att ha ett öppet förhållande?