Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Samarbetssamtalet

Äntligen , efter fyra månader, har vi fått tid hos Familjerätten med Samarbetssamtal.
Syftet är väl att få till bättre samarbete vilket jag kämpat med länge. Undertiden har jag mer om mer tänkt på att söka egen vårdnad.
Vad ska jag tänka på under dessa samtal? Samma argument som vid en vårdnadstvist som kanske kommer?
Ni som gått igenom det, vad kommer att hända och vad tänka på?

I familjerätten fick vi ta upp olika problem som hade med vårt samarbete att göra. Jag tog upp att jag ville ha ensam vårdnad, men de sade att de sällan rekommenderade det, även om föräldrarna skulle vara överens om det.
Vi pratade mycket om umgänget och hur det skulle läggas upp. Det var mest de två personerna i familjerätten som diskuterade med mitt ex, men de fick ge upp till slut. De sade till mig att de inte kunde tvinga mitt ex att ha mer umgänge med barnen.

Exet tog upp saker han oroade sig för. Att den yngsta åt för lite, att jag hjälpte henne för lite med läxorna, att jag tog henne till doktorn utan att fråga honom. Exet sade att han oroade sig väldigt mycket för hur det gick i skolan och för vad doktorn egentligen hade sagt. Då kontrade familjerätten med att fråga honom vad han själv gjort åt sin oro. Hade han pratat med skolan eller med doktorn? Det var hans ansvar som pappa att göra det, om han inte litade på mig. Men nej, han var helt oförstående. Han hade väl inte tid med sådant, för han jobbade ju!

I alla frågor som togs upp kände jag att de på familjerätten egentligen höll med mig, men det visade sig att de inte kunde göra något. Det var bara prat men ingen handling. De rekommenderade i alla fall att jag inte sökte enskild vårdnad om jag inte absolut måste, för utredningen är väldigt tuff för barnet och kan dessutom bli en dyr historia. I slutänden brukar det ändå beslutas om en fortsatt gemensam vårdnad.

2 gillningar

På exets initiativ hade vi samarbetssamtal. Jag tog upp VARFÖR vi hade ett samarbetssamtal men det “spelar ingen roll” vad som föranlett ett samtal. Det viktiga är samarbetet mellan oss med vårt barn. Jag litar inte på mitt ex pga tidigare saker men det får jag lägga åt sidan till fördel för vårt barn. Det bestämdes att vi skulle skicka bilder på vårt barn,ha facetime och vi båda vill vårt barn det bästa.

Jag skickade bilder och facetimade med exet och barnet under min vecka. Exet uppskattade det. Nästa samarbetssamtal kom och exet sa hon inte gillade att jag facetimade på andra tider än de vi sagt. Hon hade suttit “dumt till” ofta och hade egentligen inte tid annat än de tider vi sagt. Ändå sa hon inte ett ord till mig då vi gjorde det utan det kom upp på samtalet.

Jag tyckte några bilder i veckan och ville exet facetima så skulle jag göra det,annars tyckte jag det fungerade bra med några bilder i veckan och att vi båda vet vi måste ha en relation ang. vårt barn. Samarbetssamtal är frivilligt och jag sa jag inte ville ha mer samtal då jag tkr det fungerar bra. Sa även till exet att vill hon något ang. vårt barn eller nåt som gäller bilder/facetime så skulle hon säga det till mig och inte gå via samarbetssamtal.

Efter det har hon inte skickat nåt och inte heller facetimat fast det är hon som propsat på samarbetssamtal. Barnet fyllde år,jag fixade med tårta och kalas. Exet sa inte ens Grattis eller svarade på mina bilder jag skickade från kalaset.
Jag är dock nöjd,jag har gjort rätt. Vill/kan inte hon svara/skicka så accepterar jag det.

1 gillning

Jag har positiva erfarenheter av samarbetssamtal. Vi var där förra våren och jag tror det blev totalt 5 samtal kanske, svårt att minnas exakt. Både jag och min exam är strukturerade personer som mår bra av att ha tydliga riktlinjer. Dock är han en millimeterperson vilket innebär att när vi väl bestämt något, går det inte att ändra, medan jag går mer efter vad som känns bäst i situationen. Ett bra exempel på detta är att vi har en överenskommelse om att överlämning sker alltid kl 8.30 på röda dagar/semestern. Men just idag tänkte jag att det vore skönt om han kunde hämta barnen kl 9.00 så kan vi ta en lugn frukost utan stress. Han var helt förvånad över mitt förslag på att ändra överenskommelsen med 30 min, varför har vi använt tid på samarbetssamtal om jag kommer med spontana förslag på förändringar och ifall vi ska göra det, måste vi skriva om föräldraplanen och signera det igen. Så det slutade med att jag skrev att vi behåller tiden, inga ändringar behövs. Ibland undrar jag om det finns något ex som är så millimeterpunktlig som han? :smiley:

Nåväl, tillbaka till samarbetssamtalet. Vårt mål var bättre och tydligare riktlinjer och överenskommelse. Först hade både jag och han ett möte med handläggaren individuellt. På första gemensamma mötet tog handläggaren upp förslaget att vi skriver föräldraplanen vilket vi nappade på. Med andra ord gick vi igenom föräldraplanen (som du kan googla fram) på varje samtal, det är ca 40 sidor långt dokument. Vissa saker hade vi redan en tydlig och fungerade struktur medan vi behövde diskutera en del saker och ibland blev det konflikter men tyckte att handläggaren var rätt bra på att stötta oss där. Det hela slutade med att vi skrev en föräldraplan för våra barn och signerade det.

Fördelen med föräldraplanen är att det blir en extremt tydlig struktur t ex när har man barnen över lovveckor, hur tänker vi kring bonusfamiljer, hur gör vi med födelsedagar, vad tänker vi kring tatueringar, smink osv. Själva dokumentet är jag mycket nöjd med, det är allt från små detaljer till större frågor.

Med andra ord fungerade samarbetssamtal utmärkt för oss! Det har underlättat vår kommunikation och allt praktiskt, vi behöver inte ha så mycket kontakt med varandra och det hjälper mig när jag i förväg vet att jag t ex ansvarar för att handla in ytterkläder till sommaren (något vi delar, övriga kläder delar vi inte). Dock kommer mitt ex aldrig bli någon annan och samma gäller mig så klart. Jag tror han stör sig på att jag kan komma med förslag på ändringar eller nya grejer medan han vill stenhårt hålla fast vi föräldraplanen. Så det viktiga är att välja sina strider. Jag vet hur han är och han vet hur jag är. Jag håller alltid en proffsig ton medan han kan gå upp i känslouttryck, där är min taktik att jag aldrig skriver något som jag inte kunnat tänka mig att våra barn läser. Det är mitt måttstock. Om barnen någonsin skulle få ta del av våra mejl/sms, så kan jag stå för allt. Det betyder dock inte att jag inte velat skriva något i ren ilska, nej! I så fall ringer jag en vän och pratar av mig först alternativt går ut för en springtur innan jag svarar :smiley:

Hoppas det var lite förslag och tankar som du var ute efter!

Lycka till!

3 gillningar

Tack. Oerhört värdefullt :heart:

1 gillning