Jag tror att man skall göra det man mår bäst av. Det vinner i längden. Sen kan man ju av olika skäl fastna i relationer: barn, bekvämlighet, ekonomi, värderingar, släkt mm. Är själv i en mycket jobbig situation där jag funderar på att bryta en 20-årig relation då känslorna tagit slut och jag vill ha förändring.
Många utvecklas också genom livet och värderingar och drömmar ändras. Har själv gått igenom kriser, jobbiga arbeten, IVF-behandlingar, arbetslöshet och är mentalt en helt annan människa än den som gifte sig för ca 20 år sedan.
Om man kan hålla passionen vid liv länge? Vet inte, det är i alla fall inte min erfarenhet, men jag kanske inte har träffat rätt person?
2 gillningar
Hej
Jag känner igen mig i din berättelse. Jag har tänkt så mycket om hur jag kunde göra efter så många år tillsammans. Kärleken är slut , nu upplever jag att han är bara en vanlig vän. Efter 7 terapisamtal då samlade jag kraft och mod. Jag tog upp den där biten! Skilsmässan. Det är svårt men samtidigt är det viktigt att leva ett liv där man trivs, ett liv som man vill leva. När man slutar ha samliv, inte våga kyssa, ha svårt att krama då är det dags att sitta ner och säga som det är.
Jag känner mig befriad trots skilsmässa är inte klar.
Tack för Din berättelse
2 gillningar
Jag tänker så här (om det är till någon hjälp) att just passion är en urhäftig känsla som man kan uppleva under en tid med en person. Hur länge är väl lite olika, men jag tänker också att passionen är lite förgänglig och otrygg i sin natur.
För min del behöver det övergå till djupare kärlek, respekt och lust. Det är ingredienser som både behöver finnas och som försvinner om de inte vårdas. Men jag tror också att man kan behålla det hur länge som helst om man är två som förstår att vårda, bidra, se varandra och också ta ansvar för sin egen personliga utveckling, med varandra och den egna personliga resan. Jag tror inte på att livet går ut på att söka kickar, t ex ständig passion. Man behöver värdesätta och njuta av det man har. Det är banne mig inte så lätt i dagens uppskruvade samhälle. Å andra sidan går livet samtidigt ut på att försöka leva ett liv som är intressant, ett som innehåller ingredienser som gör att man har det bra, har kul, lär sig, utmanas och övervinner svårigheter. Där man lever!
Var gränsen går för att leva är ju så jäkla svårt att veta bara! Jag ville inte skiljas, men är glad att det blev skilsmässa! Mitt liv är bättre nu, men jag vete sjutton om jag hade valt det om valet hade varit mitt??!! Valet var inte mitt! Det är nog framför allt hur relationen till mina barn är förändrad för gott som som gnager. Å andra sidan så hade vissa av förändringarna kommit ändå! Ingredienserna lust och respekt fanns inte i det förhållandet! Och det vill jag absolut ha!
3 gillningar
Känner så mycket igen mig i din berättelse. Som 30+ och med önskan om barn har man ju inte all tid i världen åt att fundera heller.
I vårt fall försöker min sambo få till sexlivet men jag har ingen lust. Eller ork. Drömmer alltför ofta om andra vägar i livet. Men tycker så mycket om honom också. Så svårt.