Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Rimligt avstånd till skola vid växelvis boende

Min man lämnade mig i mellandagarna och flyttade direkt hem till en ny.
Han bor nu så att restiden för barnen till skolan skulle bli mellan 1h 20 min - 1h 40 min enkel väg beroende på vilken tid de börjar på morgonen.
Jag tycker att det är orimligt då det tar dem 20-30 min idag, men han ser inga som helst problem med restiden.
Nu är allt så nytt så jag vill inte tvinga barnen dit innan de har landat lite och själva är redo heller.

Tänkte höra om ni vet om det finns någon gräns över rimlig restid som finns för barnen att ta sig till skolan vid växelvis boende?

Sonen är 15 så där har maken insett att han kommer välja själv, men dottern som är 12 verkar han räkna med ska bo växelvis.

Det är min önskan också att de ska bo växelvis egentligen… men jag tycker det är för långt. Även om jag inte vill att de ska kastas direkt in i en ny bonusfamilj heller så kan jan ju inte göra något åt det - oavsett om jag tycker iden är urusel.

Jag vet inte vilka riktlinjer som finns, men för mig låter det helt orimligt. Det blir ju 3 timmars pendlingstid om dagen, det hade även många vuxna inte pallat. + sjukt omiljövänligt.

Tycker väl smärtgränsen går kring 40 min ungefär beroende på hur livet ser ut i övrigt. Kanske en timme under särskilda omständigheter som tillfälliga boendelösningar eller om man bor lantligt i Norrlands inland.

Verkar rätt givet för mig att barnen snart kommer att välja att bo hos dig om de får, de är så stora att egen fritid med kompisar och aktiviteter lär prioriteras över att spendera 3h om dagen i pappans bil.

1 gillning

Även jag som är frenetisk förespråkare av växelvist boende som norm känner mig tveksam till att 1:30 restid till skolan är en så bra lösning ur barnens perspektiv faktiskt.

Kommer du bo kvar i ursprungsbostaden?

I detta läget måste man hela tiden sätta barnens behov framför sina egna. Man måste drivas av en strävan efter att få till en situation som fungerar bra för barnen i första hand.
Detta innebär inte sällan att man måste anpassa både sitt boende och sitt arbete på ett sätt som kanske inte är optimalt ut ens eget perspektiv under några år.

Att flytta in hos nya kärleken som bor 1:30 bort när man har en 12 o en 15åring är enbart en bra idé ur sitt eget perspektiv.

3 gillningar

Skulle de vara tvungna att åka bil alltså? Det låter ju helt vansinnigt. Om de kan åka buss/tåg kan det ju funka, men de kan ju inte sitta i skolan och vänta på att föräldern ska hämta dem, vad är det för liv för en tonåring?

Tåg/buss kan annars vara ett bra tillfälle till att läsa läxor.

Nej, de kommer isf åka buss/tåg/tunnelbana, då pappan börjar tidigt på morgnen och inte kan skjutsa.
Vet inte hur lång tid det tar i rusningstrafik med bil.
Hämtning vet jag inte hur han tänkt lösa.

Tanken än att jag ska bo kvar just nu, då de har sina kompisar, skola och fritidsaktiviteter här.
Jag har inte lust att flytta till en annan kommun till andra sidan stan.

Men vi får väl se om jag klarar boendet själv, det återstår att lösa.

@Trott Aha, ok. Då borde de väl kunna åka kommunalt även hem? I längsta laget tidsmässigt kan även jag tycka, men då är de i alla fall inte beroende av skjuts.

Hur har ni bestämt boendet för den första tiden, kör ni 50/50 direkt?

Inget bestämt än, han flyttade precis innan nyår så det mesta är kvar.
Inget av barnen vill åka dit just nu, dottern vågar inte sova där utan vill hellre ta det lugnt och besöka dem ett par ggr innan. Sonen vill inte vara där alls. Tror de är för stora och medvetna, och allt är för nytt för att de ska känna sig bekväma med att bo och pappa och hans nya redan.

Jag tänkte mest om det finns något skrivet vad som är rimligt då jag tycker att det är alldeles för lång tid. Tiderna är ju om allt klaffar och inte det är några förseningar.

Otroligt trist situation! Beklagar. Jag känner inte till att det skulle finnas några regler för restider vv, tveksamt. Det står ju var och en fritt att flytta så länge man inte ändrar bokföringen på barnen…

Ja verkligen, dottern har ju börjat tänka på att hon kan ju inte ta med kompisar, eller åka till till kompisar efter skolan när hon är där.
De dagar hon har träning som slutar 20:30 tänkte han hämta henne är det enda jag vet.

1 gillning

Hej!

Helt orimligt anser jag. Mitt tips: låt dina barn få bo hos dig hur mycket de vill. Tvinga inte iväg dem en endaste gång. Stå bakom dina barn i deras önskan så att de vet att du vill dem deras bästa och finns där för dem i detta.

Om dottern t ex skulle vilja bo varannan helg eller ha ett annat schema för när hon ska vara hos pappan så stå bakom det. Fråga dina barn hur de vill göra och säg att de får ändra sig längs vägen från din sida.

Bestäm inte något i detta över barnens huvud.

Men om barnen ska åka själva med tåg etc, kommer de ens hinna träffa pappan nått på pappaveckan? De kommer ju komma hem sent och behöva gå och lägga sig tidigt för att ta sig upp svintidigt på morgonen för den långa resan till skolan. Just det sistnämnda, att behöva gå upp en timme tidigare varje morgon, lär nog var dolkstöten för mången tonåring att skippa detta upplägg. Som ju också blir rätt meningslöst om de knappt hinner träffa pappan, och tvivlar på att allt de vill med den korta stund de får över på kvällen är 100% pappamys

@Laponzyk Givetvis får barnen bo hos mig så mycket de vill, och jag kommer inte tvinga dem. Däremot vill jag att de oavsett vad han gjort/behandlat mig ska ha en bra relation till sina barn. Samt delar en vardag så han inte blir den där pappan som bara gör en massa roliga saker och köper grejer.

@Nimue Mja så mycket 100% pappamys läs det ju inte bli. Hans nya har ett yngre barn på typ 5-6 år som jag har träffat under ett tidigare tillfälle. Då hängde barnet hela tiden på min man, skulle hålla handen och sitta bredvid. Jag tog upp det men då vifta min man bara bort det och blev arg på mig.
De kommer inte hinna träffa honom så mycker under veckodagarna med den restiden. Jag tror också att det kommer falla på restiden.

Okej, jag förstår.

Ser det dock som att det skulle bli barnen som får betala ett högt pris för att det ska undvikas att pappan blir “roliga helgpappan”.

Tänker också att det ligger utanför din kontroll hur mycket han kommer kompensera och på vilket sätt.

(Jag skulle välja se det som positivt. Säga åt dem att göra allt roligt de kan med/hos pappa så att ni kan chilla och ha mysigt och mer “vanligt” när ni ses :))

Är det en oro hos dig att de ska bli bortskämda eller att du inte ska kunna mäta dig med det eller vad är som ligger bakom att du har motstånd till det?

Jag kommer inte tvinga dit barnen , när om och i vilken omfattning de vill bo där resp hos mig får de känna efter själva. Små steg och när de känner sig redo.

Vet givetvis att jag inte kan styra hur/om eller vilket sätt han möjligtvis kompenserar.

Min grundtro är att det är viktigt att dela vardag med allt vad det innebär både för barn och föräldrar. Givetvis ska det vara rimligt och eftersom våra barn är så pass stora så måste vi lyssna på dem och deras önskemål

Jag anser att det inte är rimligt med så lång restid, vilket deras pappa gör.
Min önskan om jag hade fått bestämma är att han bodde närmare i egen lägenhet och på så sätt kunde skapa något nytt eget med sina barn så de fått landa och känna sig trygga i situationen som hände rätt oväntat för dem.
Nu ser ju inte läget ut så och då får man anpassa sig efter verkligheten.

2 gillningar