Rådvill och gift och har en affär med gift man

@Nimue

Min dotter som var 14 när jag skilde mig från hennes pappa (var otrogen på nätet med en man jag träffade i verkligheten sen då skilsmässan var över, men hela familjen kände till min dunkla ”affär” då den pågick, även hela släkten, usch, det var hemskt, men hemligheter fanns inte riktigt hos oss och sanningen är att jag aldrig lyckats skilja mig utan denna pseudo-otrohetsaffär) - ja hon sa såhär om otrohet sen nåt år senare:

”Otrohet är ju ingenting man kan syssla med i början av en relation, det är ju något som ska komma på slutet när man faktiskt kämpat och försökt allt och inte har några andra utvägar.”

Har faktiskt aldrig känt mig anklagad av någon för att jag tog mig ur mitt äktenskap med hjälp av dragningskraften hos en annan man. Det var som att alla förstod det. Till och med min exmakes familj, och till och med mina egna barn. Just för att det fanns så många andra orsaker i själva relationen som var så mycket värre.

Men för folk överlag verkar ju otrohet vara självaste barometern för ondska. Helt onyanserad.

3 gillningar

Jag tror det finns svek som skakar en i grunden, en av dem är otrohet och det är ju det vi pratar om här. Många säger att det inte är sexet som gör mest ont utan lögnerna över tid, man tror att man känner sin partner. Det är säkert likartat vid t ex spelmissbruk som nämndes.

Har jag alltid gjort rätt, nej. Men om man sviker sin partner så sviker man sig själv, jag har i yngre år svikit min partner (sambo), men då valt att bryta upp för då blev det så tydligt att vi inte hade det bra. Sveket var ju ett symptom på ett grundproblem. Jag gick inte vidare till honom jag var otrogen med, det var väl precis som för andra en ögonöppnare. Nu hade inte vi barn osv så det var en helt annan sak på det planet.

Jag tror precis som du Christina att det kanske behövs en spark i baken för att se hur illa det är, en affär kan vara just det. Men TS skriver just att

Jag förstår knappt varför du tvekar att bryta upp, du är ju så olycklig. Vill du egentligen leva med din man, om bara….? Kan ni på familjerådgivningen få bättre förståelse för varandras behov och kommunikationssätt, och hitta varann igen?

Ni verkar ju så olika i grunden och nej, du kan inte ändra honom. Det behöver inte vara
en åldersfråga, jag har flera 60+are på mitt jobb, en del är gamla o trötta och väntar på pension, en del är väldigt ungdomliga, roliga och energifyllda, jag tror det är individuellt.
Och trots att du skriver att du inte vill lämna så anger du bara skäl till att bryta upp, så innerst inne har du nog bestämt dig. Vilket är förståeligt.

Det försvarar dock inte att vara otrogen, men det förklarar, men som sagt ta konsekvenserna av att du faktiskt inte är attraherad av din man och har tröttnat.
Lättare sagt än gjort, som alltid. Men det är till stor hjälp att tänka vad du hade gett för råd till en väninna i din situation.

2 gillningar

Men är det verkligen så? Dels tycker att att den vanligaste inställningen just brukar vara att fortsätta försöka efter en otrohet, och dels tycker jag att även andra typer av övertramp inte sällan kan generera rådet att avbryta en relation.

Kanske beror det helt enkelt på vilken syn på relationer man har. Väldigt många ser relationer som något som ska försvaras mer eller mindre in i döden, och att ingen uppoffring eller kamp är stor nog för att rädda det vi brukar kalla för kärlek.
Medan andra inte ser svek, tårar, kamp, ångest eller smärta som ett sunt uttryck för kärlek ändå, och känner istället att den kampen bör läggas på att bygga upp sig själv, sitt självvärde och sin inre kompass till den nivå att man inte längre offrar allting för en person som beter sig illa gentemot en.

@Kransen68
Din man har varit fysisk mot dig på ett sätt som inte är okej. Det i sig borde ha genererat en varningsklocka i dig. Jag tycker att det är synd att du inte lyssnade på dig själv tidigare, utan istället valde otrohet som ett substitut. För otrohet är ju många gånger ett flyktbeteende, och även om det kanske är den enkla vägen ut för stunden leder det ju onekligen till mer komplicerade problem i efterhand. Det enda raka för dig just nu är ju att berätta för din sambo vad som har hänt, och därefter se över vad det ens finns för alternativ. Just nu sviker ni två varandra, fast på olika sätt, och troligen har ni också gjort varandra väldigt illa.

För mig har det många gånger varit tvärtom. Jag är mer svartvit i mitt tänk idag, på många sätt, just för att jag själv tidigare i relationer gjort så många misstag som berodde på min egen vilsenhet, feghet, osäkerhet, dåliga självkänsla, obefintliga referensramar och mycket annat.
Idag vet jag att oavsett anledning duger det faktiskt inte att vela runt, utan det finns tillfällen i livet då man helt enkelt får se sig i spegeln, se verkligheten för vad det är och försöka hantera sitt liv - utan att fly.

Ingen har sagt att livet är lätt och ingen har sagt att relationer är lätt. Och hur ofta kan man inte även som äldre känna sig fruktansvärt liten och ensam? Det tror jag att vi alla gör ibland. Det gjorde jag ofta i min senaste relation, av liknande anledningar som du beskriver. Och det kan jag göra numera som singel med. Men i takt med att vi blir äldre, mer erfarna och förhoppningsvis lite klokare inser man ju att det inte hjälper att slinga sig eller ursäkta sig eller försöka lösa ett problem genom att skapa ett större problem. Då lär man sig ju att det bara är att ta tjuren vid hornen, hellre förr än senare, och att vissa saker helt enkelt inte kan förklaras bort eller ursäktas. Det som är fel är fortfarande fel, hur gärna vi än vill tro att livet ska vara ett undantag just för oss själva. Och att fortsätta att leva i en dålig relation och samtidigt se otrohet som sitt eget legitima sätt att slippa hantera en stundande skilsmässa låter i mina öron som rätt fel.

Ta gärna all hjälp och stöd du kan få längsmed vägen, för det behöver man verkligen, men den situation som du är i just nu verkar ohållbar för er båda, och det enda raka är i så fall att avsluta

4 gillningar

Tycker det är rätt så lågt att gå till parterapi med den utalade förhoppningen att framkalla en positiv förändring hos din man, utan att nämna något omkring träffarna i vilorummet på jobbet.

Här måste du nog vara vuxen, inse att du försatt dig själv och er relation i en hopplös situation som ingen terapeut i världen kan rädda, i varje fall inte så länge du förtiger det mest grundläggande. Avsluta hellre idag än i morgon.

4 gillningar

Sluta på en gång. Ni skadar personer runt om er. Antingen så lämnar man eller så är man inte otrogen!

3 gillningar

Och ofta många fler än man anar. :disappointed:

4 gillningar