raderat raderat raderat
1 gillning
Sant. Det är tufft. Du älskar någon som inte vill vara med dig, någon som inte känner för dig som du gör för den andra. Du vet med dig att du skulle kunna ge den du älskar så mycket den behöver, vara ett stöd, en hamn, en trygghet men den väljer en annan väg, kanske till och med ett destruktivt förhållande som kuvar och förtrycker.
Nu är det ytterst sällan vi ser en människa sådan hon är. Ofta ser vi henne som vi vill/ tror/ önskar att hon ska vara. Vi projicerar våra drömmar om tvåsamhet, kärlek, omsorg på den personen och ge dig en roll som den kanske inte vill ha eller klarar av att axla. Som gamle Spock uttryckte saken “you may find wanting is more fun then having”. Det kan vara så att när vi fått det vi ville är det inte lika roligt, då börjar jobbet och vardagen och då blir det inte som vi tänkt.
Betrakta de ljusa stunder ni haft med tacksamhet och glädje. Till skillnad från i sagornas värld förvandlas drömprinsarna till grodor när prinsessorna kysst dem och prinsessorna blir drakar.
1 gillning
Raderat
Jag är i en ganska liknande situation, och jag tänker att man inte kan göra något åt sin vilja, utan bara acceptera den. Däremot kan man aktivt välja bort saker som får viljan och längtan att öka, och välja saker som får viljan/längtan att minska. I mitt fall är det att ha så lite kontakt med min exfru som möjligt (inom rimlighetens gränser såklart, och jag har också berättat denna strategi för henne). Sedan försöker jag släppa alla tankar på henne som kommer (av alla de slag). Försöka acceptera att hon kommer träffa andra och också acceptera att det kanske kommer göra fruktansvärt ont när det händer, men tänka att någon gång tar nog smärtan slut. Sedan fokuserar jag på positiva saker i mitt nya liv så gott det går. Och sedan tugga sig igenom sorgen och all gråt bit för bit…
1 gillning
raderat raderat
1 gillning