Halloj
Jag är 37 och träffade min fru när vi var 18 Saken är den att jag inte ens får ta eller krama min fru längre. Vi har sex 4-6 ggr på ett år. Jag saknar närhet och sex. Jag köper blommor och ger henne komplimanger. Jag städar, tvättar och sköter disken. Efter som jag jobbar 50% pga neurologisk skada. Jag har inga synliga handikapp förutom att jag blir trött. Jag gymmar 5-6 dat i veckan. Jag ger mkt kärlek och visar känslor. Medans hon stänger ut mig ngt offantligt mkt. Jag får inte ens en kram om jag inte ber om det. Pussar är inte ens att tänka på. Jag vill skilja mig pga detta.
Saken är att jag arbetar på ett företag som ägs av hennes släktingar och har en trygghetsanställning där med visst stöd från arbetsförmedlingen.
Vi har även 2 barn 
på 16 och 13 år.
Men jag ser henne i min framtid. Och jag älskar henne men är olycklig och rädd.
Hon vill inte gå i parterapi eller diskutera med mig och säger bara det blir bättre. Men när?
Jag äter antidepressiva och gör allt i min makt för att vi skall vara lyckliga. Men ngt känns inte bra.
Är det ngn som har tips vore det toppen
Jag skulle inte heller vilja leva i en relation där det inte förekom någon närhet, och där jag kände mig utestängd.
Jag undrar ifall detta är något som har kommit smygande, eller kan du minnas om du märkte en förändring i din frus inställning i samband med någon specifik händelse? Exempelvis i samband med graviditet/barn eller i samband med någon annan särskild händelse i hennes eller ert liv?
Det låter ändå på dig som om du har försökt att prata om detta, och att du har varit öppen och villig att ensamma eller tillsammans med samtalsstöd få till en bra kommunikation och lösning? Jag vet ärligt talat inte vad mer du skulle kunna göra, utan det är också hennes ansvar att klara av att prata om problem som uppstår i förhållandet.
Om det faktiskt inte blir någon förbättring kan skilsmässa eller åtminstone en separation på prov vara det bästa alternativet. För att konstant känna sig utestängd och oälskad av sin partner brukar ofta sätta sig på självkänslan till slut, och påverkar inte sällan hela dynamiken i familjen (vilket även barnen brukar uppfatta).
Tack för din respons
Jag har försökt ta upp fett med henne men då säger hon att jag tjatar och att hon känner sig stressad över det mesta i livet. Då vår dotter har autism och kräver mkt oss. Dottern har även en ponny som kräver mkt tid där. Jag är allergisk. Detta det visste hon när ponnyn införskaffades, jag kan inte hjälpa till i stallet som hon. Hon har även ridning som passion.
Såhär ska du inte ha det. Absolut inte. Det är verkligen inte schysst av henne att inte ta sitt ansvar och söka hjälp. Hon är vuxen, det är hennes ansvar att “fixa sig”. Du försöker anpassa dig efter en osund “situation”.
Varför är hon med dig?
Hade jag varit som du hade jag gett det en sista chans. Jag hade tagit upp det med henne en sista gång och verkligen tryckt på att nu är det allvar. Antingen förändring eller separation. Förhoppningsvis blir det hennes wake up call. Så att hon tar tag i sitt psykiska mående.
Du kan faktiskt inte ha det såhär, det gör ont att läsa ditt inlägg 
Hörru @Krillegbg, vill ogärna strö salt i ditt hjärtesår, men jag tror att damen din är på väg bort från dig.
Att hon nekar beröring, kramar å annat är otrevligt för dig, du är oxå beroende av henne indirekt via jobbet.
Bli inte förvånad om allt detta är ett spel från henne, kolla runt lite å luska om hon gjort något, typ träning nyss.
Jag tror som du även om jag är osäker på din formulering ang att luska och träning
Fast näeh, så kanske det funkar för män men att kvinnor inte vill ha beröring behöver absolut inte ha något att göra med andra parter.
Finns massor av forskning på detta som visar just att kvinnors lust väldigt mycket hänger ihop med det känslomässiga planet. Är hon utmattad så är det helt naturligt att hon inte har någon lust.
Jag har i 14 av 15 år med min man fått kämpa med lusten få jag varit så frustrerad över hans bristande kommunikation och mognad. Jag har verkligen fått planera i dagar i förväg för att bygga upp lust, det har varit ett heltidsjobb för att mota bort de negativa känslorna. Och när man har krävande barn (jag har barn med svår ADHD) så har man inte den tiden att ägna åt att bygga upp lust.
Håller med, det behöver inte alls betyda att hon är på väg bort, men hon kanske är missnöjd på helt andra plan. Bristande kommunikation och att ”se” den andra eller ”möta”, bekräfta eller vad det nu må vara.
Idag sa hon att hon inte vill ligga å mysa i mina armar. Är jag knäpp å tänker för destruktivt ? Ibland undrar jag om jag blivit manisk eller knäpp? Behövt verkligen hjälp
Du är säkert inte knäpp och självklart känner du dig avvisad. Ni måste prata. Hur sjutton ska du få henne dit? Ni måste kommunicera. Kan du prata om dina känslor och öppna dig för henne och berätta om din rädsla att hon är på väg bort?
Jag har tyvärr försökt tala med henne om detta. Dessvärre tycker hon inte det är nödvändigt och säger att det löser sig. Trots att jag talat om hur jag mår.
Har du frågat hur hon mår?
Mitt senaste fling har verkat mycket distanserad ett långt tag. Inte så mycket närhet och kel som i början och som jag skulle önska men jag vet, känner och hon säger att hon älskar mig.
Hon säger att hon är trött och jag har sett på henne att hon är det. Du skriver att er dotter har autism och kräver mycket av er.
Ponnyn kan vara ett sätt att nå fram till och hjälpa er dotter att må bättre. Att du sedan är allergisk är tråkigt men är det bra för dottern och hjälper det din partner kanske det kan vara värt det?
Du gymmar väldigt mycket och blir trött säger du. Har ni talat om familjerådgivning? Det kan vara så att hon är trött och känner pressen att inte räcka till vare sig för er dotter eller för dig.
Har du frågat vad hon behöver, hur hon känner det?
Ibland (ofta) när det blivit så här så når man inte varandra. Man pratar på helt olika frekvenser. Man måste bryta mönstret man hamnat i. Det är svårt. Svårt att göra själv, svårt att se och förstå allvaret i mönstret man hamnat i. Man tror ju att man reder ut det, att det inte är så illa.
Vad säger din fru? Vad vill hon? Tycker hon att ni är tillräckligt nära varandra som man vill ha en parrelation? Har ni pratat om separation? Hur mår hon? Med er? Hon kan väl knappast heller vara nöjd? Då är det detta ni måste mötas i.
Mönstret man hamnat i Leder ofta till kriser och svek som är symtom på bristen att se och lyssna på varandra, respektera varandras behov osv.
Jag skulle varmt rekommendera familjerådgivning. En professionell opartisk person som har sett de här mönstren förr. Innan ni hamnar i en (värre) kris. Du får väl be henne följa med för att stötta dig även om hon inte tycker att ni behöver ta hjälp.
Det är många krav på oss kvinnor, säkert på er män också, andras krav, egna krav. Själv har jag en benägenhet att prioritera ner mina egna behov. Andra lider av resignation och passiv aggression som kan yttra sig i ett icke-engagemang i relationen.
Man kan inte tvinga någon att älska den andra personen, men kärleken behöver inte vara borta. Oavsett resultatet av familjerådgivning så kan det ju bara bli bättre. Eller hur? Ni mår ju förmodligen inte bra tillsammans så antingen förbättras er relation eller får ett värdigt och någorlunda bra avslut.
Jag önskar dig verkligen all lycka.
Du har fått kloka råd, så jag ska inte upprepa dem.
Gällande din anställning, du har möjlighet att få anställning med stöd även från andra företag pga din skada. På så vis behöver du inte känna att du är fast utan har alla möjligheter att få det minst lika bra på andra ställen!
Stort lycka till!
Tack för tips
Tack för ovärdeliga tips