Hej! Det här är mitt första inlägg här. Vi är inte separerade än men det handlar bara om vem som orkar säga “Jag vill skiljas” först. Jag tror inte det finns mycket hopp kvar.
Hursom, jag försöker tänka på allt det praktiska nu så det är genomtänkt när vi väl skiljs åt, och jag är lite fundersam på det här med ekonomi.
Jag skulle vilka att vi skaffade en trea var i närförort till sthlm, de kostar ca 3-3.5 miljoner kr och har en avgift på mellan 3 000 - 4 000 kr. Vi kommer förmodligen ha minst 750 000 kr vardera när huset är sålt i vinst, och mina föräldrar kan hjälpa mig med 250/350 000 kr, så jag kommer ha ca 1 - 1.1 miljoner kr i kontantinsats. Vi kommer ha delad vårdnad om våra två barn födda -14 och -16.
Jag tjänar 32 500 kr just nu, men i november byter jag jobb och kommer tjäna 37 000. DOCK är det provanställning i 6 månader, vilket kommer försvåra min sits.
Oavsett, om jag räknar på kalkylen med min lön så får jag inte låna mer än 1.4 miljoner kr Jag förstår att de räknar med att barnen kostar mycket osv men det känns ändå snålt. Finns det någon bank som har rimliga räntor och som godkänner föräldrar som borgenärer? Mina föräldrar får in ca 120 000/månaden och har väldigt låga lån, så säkerheten vid borgenärsskap är tryggt för banken. Men det ser ut som att många banker inte godkänner medlåntagare och borgenärer?
Jag får bryta ihop sen. Just nu vill jag hålla huvudet iskallt och fokusera på att jag klarar mig psykiskt, så att barnen får en så mild övergång som möjligt.
Hej! Jag vet vilken sits du sitter i. Våren 2016 hade jag mitt banklopp. Jag tog personlig kontakt med tre banker och kollade några andra också, men det var inte några större skillnader. Alla var väldigt tveksamma om man hade andra krediter, sånt som kort på ICA, bensinbolag etc, även om det rörde förhållandevis lite pengar som man inte alls hade nyttjat. Det var bara att ringa runt och byta till kundkort utan krediter. Borgenärer verkade generellt vara helt kört då, men medlåntagare föreföll vara en möjlighet på Handelsbanken och Länsförsäkringar. Dessvärre hade jag inga sådana, men det kanske funkar för dig och dina föräldrar?
Jag löste det genom att starta ett företag där jag efter ett halvår kunde visa på flera lönsamma avtal. Om du har någon bisyssla som kan ge lite vinning kanske det är en idé?
Jag har några små krediter på olika ställen, men det kanske jag kan försöka lösa ut innan det är dags…? Jag hörde från en vän att länsförsäkringar kan vara bra, ska kolla med dem Jag tror dessvärre inte att jag kommer ha tid med någon bisyssla öht, med heltidsjobb och barnen Tusen tack för ditt svar! Bor du också i sthlm?
Har du pratat med din partner om detta?
Hen kanske inte alls känner likadant angående att det bara är en tidsfråga om vem som säger det först?
Eller vill bo i nån närfört i Sthlm…
Min man gick bakom mig rygg och kollade på lägenheter, kändes så oerhört respektlöst. Inte bara att han bestämt att vi skulle skilja oss utan även att hur vi skulle göra därefter.
Alltså…om jag tar bladet från munnen så blir det ju väldigt svårt för dig att köpa en lägenhet i den prisklass du tänker dig med den lånekalkyl/kapitalinsats som du skissar upp. Men om dina föräldrar “får in” 120’ per månad (betyder det netto?) och de knappt har några lån själva så kanske den enklaste lösningen för dig vore att försöka få låna mellanskillnaden av dina föräldrar?
Du skriver att de kan “hjälpa dig” med 250’-350’ kronor till kontantinsats, menar du det som en gåva eller ett lån? Har du inga syskon så är det ju ett problem mindre för dig, men har du syskon så krävs det ju att det blir rättvist mellan syskonen. Men kanske kan du få (låna) tillgång till lite mer av dina föräldrar, varför inte mot en revers för att allt ska vara transparent gentemot eventuella syskon.
På det sättet så skulle du bli betydligt mindre utsatt när räntorna börjar stiga igen. Kan du exempelvis låna av dina föräldrar så pass mycket (det vore en omöjlighet för de flesta, men de flesta har å andra sidan inte föräldrar som får ut 120’ i månaden ) att du inte har en belåningsgrad på lägenheten som överstiger 50% av värdet så slipper du dessutom amorteringskravet. Samtidigt som du kanske har chans att få en lägre (marginell?) skuldränta hos dina föräldrar (ffa. beroende på detta med ev syskon som sagt) och då blir ju din “månadskostnad” för lånet till dina föräldrar mer eller mindre bestående av ren skuldavräkning, där månadskostnaden blir avhängig hur ni avtalar om återbetalningstiden.
Jag använde mig av Mitt Bolån. Där fick jag ange alla uppgifter om min ekonomi och sen förhandlade de med bankerna åt mig. Fick ett lån hos SBAB men jättebra ränta och fick dessutom låna mer än de banker jag kontaktat innan hade erbjudit. Tjänsten är gratis, den banken som vinner låntagaren betalar en liten summa. De var fantastiskt proffsiga och smidiga att ha att göra med! Rekomenderas!!
Jag har ett syskon, och hen kommer också kunna få samma summa den dagen hen behöver det. Det råder inte någon millimeter-rättvisa mellan oss, de har försörjt syskonet hela hens liv medans jag har vart självständig sen jag fyllde 18. För några år sen var mitt syskon bostadslöst, och jag vet att de skulle betala hens kontantinsats.
Jag förstår att detta kan verka respektlöst mot min man, och det kanske det är. Jag planerar endast i mitt huvud för att få någon slags kontroll, men skulle aldrig t ex köpa något eller liknande utan att vi faktiskt pratar.
Är i liknande sits, min man vill skiljas och jag ska försöka köpa ut honom ur huset. Jag har en bra inkomst men det är ändå tufft. Banken har sagt ja, men jag tycker snarare att de gör det lite lättvindigt…? Mina föräldrar hjälper mig med summan att köpa ut honom för, men lånen vi har på huset på 2,9 mkr tar jag över. Har en bra inkomst så just nu går det ju bra, men även om jag amorterar för glatta livet blir det tufft inom några år när räntorna stiger. Det tillkommer ju kostnader med ett hus också.
En inkomst är mer sårbar än två helt enkelt.
Jag skulle aldrig själv ha valt att skaffa mig ett så dyrt boende, nu råkar det vara så att huset ligger precis bredvid skolan, nära barnens kompisar, mitt istan , mittemot hundvakten etc så jag har ändå fattat beslutet att behålla det i alla fall medan barnen är yngre. Men det kanske blir jättejobbigt. Alltid blodpudding och tjat om pengar hos mamma liksom… Samtidigt som det känns så viktigt att man trivs där man bor.
Även jag är i en liknande sits. För några veckor hittade jag en mindre och billigare lägenhet som skulle funka bra och kontaktade banken. Dessvärre krävde banken att jag säljer innan jag kan köpa något annat. Det är egentligen fullt rimligt, om jag skulle behöva sitta med lånen både på gamla och nya lägenheten någon längre tid skulle det bli katastrof. Men allt blir onekligen mer komplicerat. Om jag säljer min bostad utan att sedan hitta någon annan, var ska jag ta vägen då? Hyresrätter är närmast omöjligt att få där jag bor. Precis som du trivs jag mycket bra i min bostad idag och det känns väldigt viktigt när all annan trygghet i livet helt har ställts på ända. Samtidigt kan jag känna att jag är gynnad. Många måste verkligen lämna allt vid separationen och saknar fullständigt ekonomiska möjligheter att lindra katastrofen. Hade jag inte haft ett bra jobb och en god inkomst vet jag inte alls hur det hade gått för mig.
För tillfället har jag lagt flyttplanerna på hyllan och hittat en inneboende. Det funkar bättre än jag kunde tro och pengarna som kommer in använder jag för att amortera lite snabbare. Har man plats över kan jag rekommendera det. Hittar man rätt person kan det rent av vara en bonus att det finns någon i närheten.
Hej Storstadstjej! Förlåt för sent svar, har försökt att förtränga eventuell separation.
Vi flyttade till en förort längre ut till en nyproduktion, saker och ting såg ut att gå bättre. Men jag tror inte det kommer bli bättre. Rent ekonomiskt har vi ungefär samma lån som tidigare, men vi köpte en dyrare bostad (fick hyfsad stor vinst på försäljningen av gamla huset).
Det jobbiga är att bostadsbubblan kom, och jag tror inte vi kommer få igen det som vi gav för huset. Det som är bra är att priserna i detta område är någorlunda OK, det byggs massa och att vi förmodligen skulle kunna hitta två treor som vi kan få lån till. Jag har även arbetat med att få upp min lön och ska nu i januari försöka få en löneökning på 10-15% (sjukt nervös, men tränas av kollegor som är bättre på löneförhandling )
Sen kommer alla tankar om barnen. Minsta fyller tre om några månader men just nu är hen som en vanlig tvååring är, dvs bindgalen Jag tror ärligt talat inte att jag orkar med en separation just nu.
Vi har äntligen ansökt om skilsmässa Förlåt för nästan ett år sent svar
Jag tog initiativet och sa att jag ville skiljas i augusti, allt har gått sååå bra. Vi är glada, barnen är glada och lugna och boenden har ordnat sig. Jag ser en ljus framtid, äntligen
Och det är samma för mig! Skild, köpt lgh och livet börjar ordna upp sig. Trodde aldrig jag skulle ha råd att skilja mig… men det hade jag. Till er som är rädda… Måla inte upp det värsta…
Jag förstår att de räknar med att barnen kostar mycket osv men det känns ändå snålt. Finns det någon bank som har rimliga räntor och som godkänner föräldrar som borgenärer? Mina föräldrar får in ca 120 000/månaden och har väldigt låga lån, så säkerheten vid borgenärsskap är tryggt för banken. Men det ser ut som att många banker inte godkänner medlåntagare och borgenärer?
Jag tror dessvärre inte att jag kommer ha tid med någon bisyssla öht, med heltidsjobb och barnen 
) att du inte har en belåningsgrad på lägenheten som överstiger 50% av värdet så slipper du dessutom amorteringskravet. Samtidigt som du kanske har chans att få en lägre (marginell?) skuldränta hos dina föräldrar (ffa. beroende på detta med ev syskon som sagt) och då blir ju din “månadskostnad” för lånet till dina föräldrar mer eller mindre bestående av ren skuldavräkning, där månadskostnaden blir avhängig hur ni avtalar om återbetalningstiden.
Jag tror ärligt talat inte att jag orkar med en separation just nu.
Skild, köpt lgh och livet börjar ordna upp sig. Trodde aldrig jag skulle ha råd att skilja mig… men det hade jag. Till er som är rädda… Måla inte upp det värsta…