Det här med att provseparera, har någon gjort det med lyckat resultat? Alltså att ni hittar tillbaka till varandra igen? Här vill maken prova och hade vi haft tillgång till en stuga/lght el ekonomi att skaffa en utan att skicka in skilsmässoansökan, hade jag tyckt det var ok, men nu blir det ju en jätteprocess som jag helst slipper…
Jag förespråkade att vi skulle pröva med provseparation men mitt x ville inte. Många av de orsaker som jag inte kunde stå ut med hade han kunnat jobba med. När jag väl ville ha separation så var han plötsligt redo att jobba med allt detta. Men då var det för sent för mig. Så jag tror det skulle ha funkat.
1 gillning
Vi provade på min mans förslag, bodde isär 1 år, flyttade hem igen, men nu fem år senare kom jag på honom att vara otrogen så ja men i slutändan nej .
1 gillning
Min fru ville bo isär ett tag för att kunna hitta tillbaka till varandra, det var hennes absoluta mål. Hon ville inte skicka in några skilsmässopapper. Vi skickade in dem ändå endast för att kunna få bostadsbidrag då vi hade dubbla boende. Det visade sig dock efter endast några veckor att hon hade inte alls någon ambition att hitta tillbaka till varandra, det var endast ett enklare sätt att göra slut på, släppa lite av bomben i taget, med resultatet att jag gick och hoppades under lång tid att det skulle bli vi igen. Det var inte förrän jag insisterade på att jag ville ha svar för att jag inte orkade gå runt och hoppas som det kröp fram. Tror det är väldigt vanligt, speciellt efter att ha läst en del berättelser här på forumet.
Känner dock ett par som flyttat ihop igen efter 1,5 år men de har en hel del att jobba på för att få det att funka igen efter att båda två haft tillfälliga relationer emellan samt att det gamla grollet liger fortfarande kvar.
Ok, ja, en otrohet i framtiden kan man ju inte förutse, skulle ju kunna hända en själv…(även om det är helt otänkbart för mig), men man kan ju träffa nån som vänder upp-och-ned på livet. Så då funkade det ju igentligen för Er 
Var ni sambos då, eller gifta?
1 gillning
Vi var gifta, skiljde oss aldrig då men nu har vi lämnat in papper och jag ska försöka köpa ut honom ur huset. Jag har gjort vad jag kan för våran familj kan inte göra mer och blivit sviken två gånger
Hur klarade ni det ekonomiskt? Eller hade ni redan tillgång till 2 boenden? Tråkigt att det inte funkade i slutändan, men ändå skönt för dig att du kommit till insikt om att du gjort allt du kan 
Jag är också lite rädd att han kke bara intalar även sig själv att det går att rädda om han flyttar ett tag, men med den stora omställningen och karusellen det innebär så tror jag att när det väl är gjort så är det så det blir…
1 gillning
Min grundinställning är att är det slut så är det slut. Men bevisligen finns det familjer/par som funnit varandra igen. Det mest extrema exemplet jag hört talas om är ett par (bekantas bekanta) som gifte om sig med varandra efter 11 år som skilda. Så visst kan det fungera.
2 gillningar
Fick hjälp av mina föräldrar skaffa en bostad. Den var billig så vi fixade det ekonomiskt .
Ok! Tyvärr lyckas vi nog inte med en bostad till utan bidrag, å då måste vi ju skicka in skilsmässoansökan 
Jag har inte skrivit här på långe, men tänker att jag kan ge lite input nu när det har gått snart fyra månader sedan hon flyttade.
Jag har aldrig varit med om en så omvälvande tid som det här senaste året.
När min fru sa att hon ville flytta bad jag henne i ren desperation att vi inför barnen skulle kalla det för provseparation. Men att skaffa en fyrarummare inne i centrum och köpa nya möbler på Mio känns efter ett tag inte som ”på prov”. Jag märkte också själv redan efter kanske tredje natten själv att något släppte. Eller släppte, det var som om en fördämning brast. Alla år som jag stretat på och försökt stötta, peppa och trösta min fru i allt. Fick samtidigt noll tillbaka. Det byggde upp en sådan frustration och ilska i mig som färgade allt. Alla försök till närmanden som till slut bara blev patetiska och förnedrande. När jag tänker på hur jag var alla dessa år känner jag inte igen mig.
Jag var så arg på henne för att hon kastade in handduken. Nu är jag glad att hon gjorde det. Jag fann mig själv igen.
6 gillningar