Privat pensionssparande - hur blir det här rättvist?

Min man och jag ska skilja oss och nu när vi skulle börja reda i bouppdelningen så kom vi till fonder och pensionssparande.
När vi var unga var vi på någon slags rådgivning kring pension och där påbörjade vi varsitt privat pensionssparande. Kort därefter visade det sig att min man via sitt jobb hade möjlighet att sätta av extra pengar till sin tjänstepension istället (på nåt extra fördelaktigt sätt, jag vet inte hur). Så han avslutade sitt privata sparande ganska omgående och började spara samma summa via jobbet medan jag fortsatte mitt.
Så nu då, jag har ca 300 000 på det där privata sparandet medan han sitter med typ 300 kr. Men en rejält mycket högra siffra på sin tjänstepension (min är mera blygsam där).
Är det alltså meningen att vi ska dela på “mina” (jag vet att man inte har egna pengar när man är gifta) 300000 medan hans ca 3 milj på tjänstepensionen kommer fortsätta stå på honom? Det där var ju tänkt att vara min pensionsförsäkring, han har ju redan sin (och jag hade också löst det på samma sätt som honom om jag hade kunnat)? Eller tänker jag helt fel och är girig som vill behålla min andel? Det känns bara konstigt att vi båda sparat lika mycket varje månad men eftersom han valde att skicka in dem till sin tjänstepension och jag till privat pensionsförsäkring så ska hans andel inte delas, men min ska.

Tyvärr är det så att han har lagen på sin sida råkade precis likadant precis nu med min . Han har pensionssparat genom jobbet sitter på en fet miljon när jag hade 45000:- men han behöll allt sitt ojag fick dela med mig hälften av mina pengar . Lagen är gjoed så att det gynnar den som har mest får behålla mest , FÖRJÄVLIGT sen är det förjävligt hur dom bara kan med mot den dom har levt ihop med så länge och sätta en på pottkanten. Har använt mig av advokat till hjälp men det gav inte bättre resultat!

Vad tråkigt att höra om din sits! Verkligen obegripligt hur pengar förändrar folk och hur man kan gömma sig bakom regler och lagar. Förhoppningsvis kan jag beveka min (snart ex)man så att han inser det orimliga i att vi ska dela på min del. Jag ska köpa ut honom och bo kvar i huset så det är ju utköpningssumman som riskerar att bli för hög för mig om vi ska dela även på de här pengarna.
Tack för klargörandet och lycka till framöver!

1 gillning

Det är nog lagligt, men inte moraliskt. Man får göra vilka överenskommelser man vill, så fortsätt att argumentera för att få dem att förstå.

Men vad säger egentligen din man?

Är han så sniken att han verkligen har mage att kräva, eller ens vilja, dela på ditt lilla pensionssparande som bara är en tiondel av värdet på hans egen löneväxling genom åren? :astonished:

1 gillning

Det finns en annan tråd om lönevöxling här inne där jag tror att det löneväxlade beloppet skulle delas, enligt jurist. Det är inte enkelt med pensionsförsäkringar. Privata ska delas, solklart. Men i den andra tråden vad det något om att ifall arbetsgivaren ägde försäkringen, eller om arbetstagaren ägde försäkringen men arbetsgivaren betalade så gällde lagen på olika sätt. Så be en jurist titta på era försäkringar.

2 gillningar

Det stämmer som “50-taggare” säger, det är inte alls säkert att tjänstepensionen INTE ska tas upp i bodelning, det beror helt på hur villkoren för den är. Eftersom det i detta fall avsatts pengar dit genom löneväxling så är det stor risk att den ska tas upp i bodelning. Be som sagt en jurist titta på det.

Sen vill jag verkligen ifrågasätta hur i hela friden ni som sitter o spyr galla över hur “alla lagar o regler bara gynnar de som har mest” Jag vill inte spåra ut tråden med detta, men inget kunde vara längre ifrån sanningen.
Är man helt utan samvete o bered att vara fullständigt hänsynslös så kan man lätt plocka någon på halva deras förmögenhet/egendom, bara man inte skrivit äktenskapsförord o sovit i samma säng i 5 år…Finns det sen barn med i bilden, ojojojojoj, då öppnar sig ett hav av möjligheter att sitta på arslet o bli försörjd till barnen går ur gymnasiet. Men jag är inte bitter :slight_smile:

3 gillningar

@VemGavHenneMakten

Tja, vad ska man säga. Lagar och regler måste ju utformas på något sätt. Ingår man äktenskap så förbinder man sig till ett juridiskt kontrakt, det borde inte komma som en överraskning utan det är ett aktivt val.

Väljer man en likasinnad partner med liknande förutsättningar och ekonomi som en själv så går en bodelning i många fall rätt smidigt.

Väljer man en partner med förutsättningar och ekonomi väsensskild från ens egen så har man valt det och får ta de konsekvenserna.

1 gillning

Har precis gjort min bodelning och har själv satt undan extra tjänstepension (löneväxling). Principen är den att pengarna man bestämmer över själv ska delas upp i bodelning. Alltså ska den delen som sätts till pension via avtal på jobbet INTE delas, men det man väljer där över ska delas. Man måste alltså separera hur stora summor som kommer från avtal och hur stora summor som kommer frivillig del. Brukar gå att få fram. I mitt fall sattes löneväxlingen på ett eget fondkonto så där var det lätt att hitta summan. Löneväxling är frivilligt uppskjuten lön som annars skulle tillfallit det gemensamma. Därför ska den delas.

3 gillningar

Ska dock tillägga att hon hade storheten att låta löneväxlingen vara orörd

1 gillning

Det är riktigt som du skriver. Det är så regelverket är satt kring äktenskap, vill man ändra på något så finns möjligheten att göra så genom att skriva äktenskapsförord.

Jag anser dock att hur reglerna ang ekonomin vid en upplösning av ett äktenskap är otroligt förlegade, det är uppenbart att de härstammar från tider då normen var att de allra flesta äktenskap varade under mycket lång tid. Man gifte sig i unga år o levde sen ihop genom livet, med utbildningar, karriärer, barn, husköp o allt vad det innebar… sen kanske skilsmässan blev aktuell när barnen flyttat ut… Detta var ju också i tider när normen var att ena parten var hemma, skötte om hushållet o barnen, den andra var ute o försörjde familjen genom att jobba.

Givetvis känns det med dessa normer självklart att det ska utformas regler som vid en ev skilsmässa tvingar den som jobbat genom hela livet att dela allt lika med andra parten som under samma tid tagit hand om hushållet o barnen.

Men vi kan väl alla vara överens om att den normen har varit utdaterad väldigt länge nu?

Om jag lite snabbt drar min egen historia. Jag började jobba direkt efter gymnasiet när jag var 18, jag har alltid varit en grovarbetare, har haft en fullt normal industriarbetares lön, men ofta haft rätt hög inkomst eftersom jag alltid jobbat otroligt mycket, 60-70tim i veckan känns normalt för mig, gå hem kl 16 känns som att sluta lunch.
Jag har tjänat varenda krona av mina pengar själv, aldrig ärvt eller fått nånting. Jag har genom åren gjort en del kloka val som gjort att mina pengar börjat yngla av sig o göra egna pengar. Jag har alltid varit väldigt återhållsam med att spendera pengar på ren konsumtion. Genom detta så har jag under åren lyckas samla på mig en rätt ansenlig summa pengar och egendom, iaf i relation till min rätt genomsnittliga inkomst.
Nu gifter jag mig sen vid 37års ålder, efter att ha bott ihop i 2 år innan, med en kvinna som levt “månad för månad” med sin ekonomi fram tills nu, det har alltid varit 0kr på kontot dagarna innan lön. Vi lever sen ihop i 3år innan skilsmässan blir ett faktum, ja då måste jag ha tagit hjälp av ett jurist som hjälp mig formulera ett dokument för att inte behöva behöva skicka över hälften av allt jag lyckats spara de nästan 20år som föregick äktenskapet?
För alla normalt funtade människor är detta fullständigt orimligt.
All förmögenhet som uppkommer under äktenskapets gång ska givetvis delas lika mellan parterna vid en skilsmässa oavsett vem som tjänat in det. Men det som är sen innan man ingick äktenskap ska givetvis inte blandas in, det är det enda sunda sätt att resonera kring detta.

@VemGavHenneMakten - Googla på 5-årsregeln! Om man varit gifta kortare tid än 5 år så delas inte allt 50/50.

Absolut, den har jag koll på.
Även att tiden innan äktenskapet när man levde under “sambolika förhållanden” ska räknas med. Jätte flummigt utformad regel som givetvis leder till mycket tjafs, när det är öppet för tolkning, vems tolkning gäller?
När började vi leva under “sambolika förhållanden”? Från första natten jag vi sov ihop? När vi började sova oftare tillsammans än isär? När vi startade upp gemensamt konto för matinköp? När vi blev folkbokförda på samma adress?

Som jag sagt tidigare, reglerna runt skilsmässa lämnar mycket öppet för tolkning o det är väldigt luddigt runt mycket… samt är till stora delar väldigt utdaterade.

1 gillning