Generellt vid bodelning; tillgångar och skulder skall delas lika (50/50), oavsett om det är ett hus, ett bolån, en bil, en bil-kredit, ett fondsparande, en uppsättning matsalsmöbler… Såvida inget annat har avtalats (via ett korrekt äktenskapsförord, enskild egendom i testamente vid arv).
Tillgångar och skulder skall värderas, och boet skall delas. Inte sällan så hamnar man säkerligen i olika typer av kvittningsförfaranden – typ en leksaksbil mot en rostig spik, en rostig spik mot en cykelpump. Samt ekonomiska kvittningar (för vissa tillgångar kanske man inte realiserar ”säljer” alla gånger), men det ekonomiska värdet skall på ett eller annat sätt kvittas och kompenseras för mellan parterna.
Vissa tillgångar kan förvisso vara svårare än andra att värdera, rent ekonomiskt. Men då får man försöka.
Om jag har fondsparat (i eget namn, på egna konton, avsatt från min beskattade nettoinkomst) under mitt äktenskap så är det i sak inga tillgångar jag kan undanhålla min hustru eller ”strunta i” att ta upp i en bodelning. Gör man det så kan man göra sig skyldig till bedrägeri eller förskingring, enligt lag.
Jag har svårt att se att en jurist skulle säga annorlunda. Sen, kan det givetvis finnas kryphål, undantag etc bla. Sånt kan jurister vara duktiga på…
Man kan heller inte framföra att – min lön, mitt fondsparande. När man är gift. När man ingår äktenskap så blir alla tillgångar och skulder gemensamma, om inget annat avtalats (!). Därmed kan man även anse att alla inkomster (lön, etc) och utgifter (räntekostnader, kostnader för hushållet) är gemensamma, och som varandes gift så sörjer man för varandra, under pågående äktenskap.
Dvs, det finns inte så mycket ”mitt” och ”ditt”, i sak.
Pension, och pensionsintjänande tänker jag inte kommentera så mycket, då jag anser att det kan vara betydligt knepigare och snårigare – framför allt om det framförs i ”efterhand” – och om det är sammankopplat med föräldraledighet, deltidsarbete (pga familj, tid med barn) under småbarnsåren.
Jag har en högre inkomst än min hustru. Under småbarnsåren så var min hustru mer intresserad av att vara föräldraledig mer och längre. Vi var överens om detta. Det passade oss båda bra, där och då, och det var för oss som familj mer ekonomiskt fördelaktigt. Skulle min hustru +15år senare dra upp det ”spelkortet” i en bodelning. Tyvärr, då skulle jag nog dra öronen åt mig. Faktiskt. Därmed inte sagt att man kan hamna i ett kvittningsförfarande sett till boets sammantagna ekonomiska ställning om den är gynnsam… för att inte skapa mer slitningar eller bad-will…
Försök lösa de mer enkla frågeställningarna först.