Pensionspengar?

Ekonomin vid en skilsmässa
4

Jag håller med @kattis här, jag har väldigt svårt att förstå valet att snedfördela föräldraledigheten. Men varje person och familj gör givetvis som den vill.

Det ni verkar ha missat är att ni inte gjort upp om ekonomin när ni bestämde föräldraledigheten. Det är ditt eget val att ta större delen av ansvaret för barnen utan ekonomisk uppgörelse och du får ta konsekvenserna nu. Att komma med det när skilsmässan är ett faktum är nog svårt, om du inte har en väldigt snäll man.

Se till att ta kontakt med en familjejurist så att bodelningen blir korrekt gjord. Pensionsförsäkringar och ev löneväxling är inte enkelt, ibland ska det ingå, ibland inte. Så se till att du får hjälp.

2 gillningar
5

Det måste nog lösas innan man börjar tala skilsmässa enligt min uppfattning. Rent allmänt är det fullkomligt självklart att den som tar huvudansvaret för barnen under ett relativt stort antal år ska kompenseras inom familjen. De första (fyra tror jag) åren ser ju samhället till att pensionskompensera för, men den kompensationen grundar sig på personens egen faktiska inkomst innan barnets ankomst. Den har inget att göra med vad den andra i relationen tjänar.

Tyvärr gör ju många (mig själv inkluderad) “misstaget” att prioritera barnen framför kommande pensionsutveckling. Men trots allt sett i backspegeln, så skulle jag tveklöst göra samma val igen om jag fick skruva klockan tbx. Tiden med barnen är den bästa tiden i livet. Men är inkomstskillnaderna väldigt påtagliga och den andra parten dessutom tjänar betydligt mer än den som är hemma gör själv så blir ju inkomstbortfallet än mer betydande under småbarnsåren om den personen är den som är hemma eller jobbar deltid under ett betydande antal år. För många familjer så är det ett i stunden ganska enkelt val, för konsekvenserna uppenbarar sig inte förrän flera decennier senare.

Sedan kan man ju oxå påminna sig om att tjänar men betydligt sämre än sin partner så är det en mindre skillnad som barnens uppväxt kommer att göra på den egna pensionen. Därmed inte sagt att det är en oväsentlig skillnad.

Men är inkomstskillnaderna i grunden betydande, oavsett barnår eller annat så, så handlar ju egentligen problemet huvudsakligen om att man själv tjänar för dåligt om man jämför både inkomster och kommande pension med sin partner och där är väl barnen i grunden egentligen inte är ansvariga för det faktumet.

Att försöka få ta del av partnerns personliga pensionskapital i samband med skilsmässa utan att ha varit överens om det tidigare känns inte helt rätt för mig om jag ska vara ärlig.

Det som ni kanske kan göra är att räkna ut hur mycket du skulle ha behövt spara privat för att kompensera ditt eget inkomstbortfall under de år som du jobbade mindre pga. barnen och sedan kanske ni kan sköta den “kompensationen” i samband med bodelningen.

Hur stor personlig pension han sedan än har i förhållande till din egen, det måste du nog släppa för det är något som tillhör ett av alla de val som du själv har gjort. Både vg din egen utbildning/yrkesval och därmed den chans till löneutveckling som du skulle ha under ditt yrkesliv, såväl som den man med de val han gjort, som du valde.

Däremot… när det gäller kompensation för din egen förlorade inkomst under de antal år som du har varit föräldraledig, jobbat deltid för barnens skull (samt även pga din mans tjänsteresor) det är något som ni kan komma överens om som en monetär transaktion i bodelningen. Men gör ni det så krävs det ju isf att du lägger undan de pengarna i ett privat långsiktigt sparande för dina kommande pension. ISK förslagsvis, då du förmodligen har för låg inkomst= samma skatt på både inkomst och pension, för att du ens historiskt skulle ha tjänat på ett renodlat privat pensionssparande.

Hans pension tycker jag att du ska lämna därhän i det läge som du är nu, vill du skilja dig från mannen så måste du skilja dig från hans pensionskapital. Förutom det gemensamma kapital som ni inom äktenskapet förfogar över och som en fair bodelning ger dig hälftenrätt till.

2 gillningar
6

Tror tyvärr inte att du kan komma i efterhand och begära kompensation för pension, det måste man nog komma överens om när man påbörjar ett upplägg där ena jobbar deltid. Han kan förstås ge dig det i ren välvilja, men det blir ju ett val han har.

7

Vi försökte räkna fram kompensationen som hon borde fått under den tiden hon gick hemma med barnen och det var inte så enkelt eftersom man då skulle ta reda på och förhålla sig till dom löner, regler och förordningar som gällde just då. I slutändan tror jag vi hamnade på 20’ så det var inte så mycket pengar det handlade om.
Privata pensionsförsäkringar ska räknas in i giftorättsgodset och delas. Tjänstepensionen och den allmänna pensionen däremot är personlig och “ägs” egentligen av arbetsgivaren och kan normalt varken fördelas eller överlåtas.

1 gillning
8

Min man har i alla år tjänat mer än mig och jag har tagit all föräldraledighet och jobbar deltid för att kunna ta hand om barn och hem medan han satsar på sin karriär som gav mycket mer pengar än min. Det var vår uppgörelse.

Han har under åren satt undan pengar i egna fonder och har mycket högre lön än mig. Nu vid skilsmässan tycker jag att jag borde få någon slags kompensation för förlorad pension, karriär som jag skjutit på när barnen var små till förmån för hans. Det enda jag tycker är att jag ska få lite mer av det återstående värdet av huset, 60 % till mig och han får 40% vilket motsvarar ca 250 000 mer till mig. Men hans egna fonder får han behålla för sig själv. Fonderna är värda mycket mer än vad vi får över från huset. Ändå tycker han inte att detta är rättvist då det var han som gick in med kontantinsatsen för flera flera år sedan när vi köpte bostad.

I slutändan har han 2.5 miljon och jag 1.1 miljon vid detta upplägg men han tycker ändå inte det är rättvist. För fonderna ska inte räknas in och huset är det enda som ska delas. Begär jag något helt orimligt anser ni?

Det är jag som vill lämna och han är sårad och ledsen, jag är också ledsen och sorgsen.

9

Varför ska ni inte dela på fonderna?

10

Hej @Ylvaer

För oss lekman är ditt problem skitsvårt, visst kan vi tycka till osv…
Men du borde kontakta en Jurist och få råd och hjälp den vägen, väl värda pengar

1 gillning
11

Ja jag har kontakt med en jurist @nuggen

Fonderna är hans, hans lön hans fonder tycker han. Vi blev tillsammans så unga så det har varit så från start. @Wihoo

12

Enligt lag ska väl både hus och fonder delas 50/50. Kör på det, tycker jag. Det är det rättvisa. Nu kanske jag har lite avvikande åsikt kring sånt här, men om han jobbat och du valt att jobba deltid så har ju delar av hans lön gått till att betala för att du ska vara ledig. Han har arbetat så du slipper. Så redan där har han ju skjutit pengar till dig i alla år. Jobba deltid är inte nödvändigt för att ta hand om barn, båda föräldrar kan jobba heltid och barnen kan vara på förskola/fritids. Att lägga undan pengar till pensionsspar har uppenbarligen inte gjorts, men pengarna har väl kommit in till hushållet ändå, och då har de valts att spenderas istället för att sparas. OBS mina resonemang gäller om ekonomin varit helt gemensam. Om ni istället har bidragit till hushåll och nöjen exakt lika mycket trots olika inkomst är det rimligt att han bjuder till nu. Annars tänker jag att det enklaste är att bara dela på det som är kvar i enlighet med vad lagen säger.

1 gillning
13

Att börja prata förlorad pension vid skilsmässa är inte helt enkelt. Lätt att vara efterklok.
Däremot är fonder definitivt lättare att inkludera i en diskussion tror jag.
Men juristen borde väl kunna ge dig råd?

2 gillningar
14

Vad säger juristen då?

Angående både ditt förslag om mer av vinsten från huset och angående dessa fonder?

Är det personliga pensionsfonder där exv arbetsgivaren satt undan pengar? Eller är det vanliga kapitalfonder (oavsett ränte eller aktiefonder) som härstammar från hans eget sparande av sin nettolön?

15

Generellt vid bodelning; tillgångar och skulder skall delas lika (50/50), oavsett om det är ett hus, ett bolån, en bil, en bil-kredit, ett fondsparande, en uppsättning matsalsmöbler… Såvida inget annat har avtalats (via ett korrekt äktenskapsförord, enskild egendom i testamente vid arv).

Tillgångar och skulder skall värderas, och boet skall delas. Inte sällan så hamnar man säkerligen i olika typer av kvittningsförfaranden – typ en leksaksbil mot en rostig spik, en rostig spik mot en cykelpump. Samt ekonomiska kvittningar (för vissa tillgångar kanske man inte realiserar ”säljer” alla gånger), men det ekonomiska värdet skall på ett eller annat sätt kvittas och kompenseras för mellan parterna.

Vissa tillgångar kan förvisso vara svårare än andra att värdera, rent ekonomiskt. Men då får man försöka.

Om jag har fondsparat (i eget namn, på egna konton, avsatt från min beskattade nettoinkomst) under mitt äktenskap så är det i sak inga tillgångar jag kan undanhålla min hustru eller ”strunta i” att ta upp i en bodelning. Gör man det så kan man göra sig skyldig till bedrägeri eller förskingring, enligt lag.

Jag har svårt att se att en jurist skulle säga annorlunda. Sen, kan det givetvis finnas kryphål, undantag etc bla. Sånt kan jurister vara duktiga på…

Man kan heller inte framföra att – min lön, mitt fondsparande. När man är gift. När man ingår äktenskap så blir alla tillgångar och skulder gemensamma, om inget annat avtalats (!). Därmed kan man även anse att alla inkomster (lön, etc) och utgifter (räntekostnader, kostnader för hushållet) är gemensamma, och som varandes gift så sörjer man för varandra, under pågående äktenskap.

Dvs, det finns inte så mycket ”mitt” och ”ditt”, i sak.

Pension, och pensionsintjänande tänker jag inte kommentera så mycket, då jag anser att det kan vara betydligt knepigare och snårigare – framför allt om det framförs i ”efterhand” – och om det är sammankopplat med föräldraledighet, deltidsarbete (pga familj, tid med barn) under småbarnsåren.

Jag har en högre inkomst än min hustru. Under småbarnsåren så var min hustru mer intresserad av att vara föräldraledig mer och längre. Vi var överens om detta. Det passade oss båda bra, där och då, och det var för oss som familj mer ekonomiskt fördelaktigt. Skulle min hustru +15år senare dra upp det ”spelkortet” i en bodelning. Tyvärr, då skulle jag nog dra öronen åt mig. Faktiskt. Därmed inte sagt att man kan hamna i ett kvittningsförfarande sett till boets sammantagna ekonomiska ställning om den är gynnsam… för att inte skapa mer slitningar eller bad-will…

Försök lösa de mer enkla frågeställningarna först.

1 gillning
16

På ett sätt så förstår jag att man ”kommer på” sådant här med pension när man skiljer sig, men samtidigt så borde det ju rimligen kommit upp innan också?
Väljer man att vara hemma med barn, arbeta deltid, följa med sin man utomlands o vara hemmafru etc etc så förstår vi ju alla att detta påverkar pensionen.

Det gör det ju oavsett om man skiljer sig. Sedan är det klart att man kanske räknar med att dela kostnader på äldre dagar med sin partner, men vad som helst kan ju hända. Han kan bli allvarligt sjuk, han kan dö (i förtid), jag också för den delen. Då måste man ju ha tänkt, vilka konsekvenser det får för min inkomst och min pension.

Jag har så svårt att förstå att det inte pratas om detta när man väljer att stanna hemma eller att man kanske faktiskt inte kan stanna hemma då. Ska man kompenseras av sin man/partner för det? Är det ens eget val? Är det ett gemensamt beslut. Skulle man ha råd att göra valet om partnern behövt kompensera en? Det är ju den krassa verkligheten.

Jag menar inte att strö salt i såren, men din jurist borde ju rimligen ha gett denna input dvs att det är svårt att komma med detta nu.
Och vad säger juristen om fonderna?

2 gillningar
17

Jag ser två aspekter på detta

Dels att man lätt glömmer att den som jobbar heltid också får stora fördelar av upplägget. Gissningsvis tar den som jobbar mindre ett monumentalt större ansvar sett till helheten, såsom vab, logistik kring dagis och skola, vaknätter och övrig markservice. Den person möjliggör ju för den andra personen att samtidigt göra karriär och tjäna pengar.
Man må tycka att deltidsarbete bara är en kortare del av livet, och därför inget att hänga upp sig på. Men det finns en anledning till att så många experter varnar kvinnor för att gå i den fällan. För detta följer sedan med hela livet. Den som har fått jobba ostört med allt annat serverat får 50 meter försprång i ett 100-meterslopp, och det är tyvärr inte alltid så lätt att ta igen. En del lyckas verkligen, och det är roligt att se, men de flesta gör det faktiskt inte. Och det straffar sig ända upp till pensionsåldern.
Därför tycker jag att det är fullt rimligt att också få kompensation. Hade konsekvenserna stannat här och nu hade det kanske inte varit så viktigt, men så ser inte verkligheten ut.

Dels är det inte så enkelt som att dessa personer vill slippa arbeta. Länge trodde jag exempelvis att min mamma känt så, med tanke på att hon varit hemma mycket med oss barn och även gått ned i arbetstid när vi var små. Jag trodde det, eftersom hon sade att det.
Det är egentligen först i vuxen ålder som jag förstod varför hon ville det. För vår skull! För att hon trott att det varit det bästa för oss! Hon hade varit blyg och osäker som barn och mått dåligt av att vistas i barngrupper för tidigt, och för att hennes barn skulle slippa det i större utsträckning hade hon valt att ge oss större möjligheter att vara hemma lite längre.
Det handlade alltså aldrig om hennes egen fria vilja. Det handlade om att hon ville det hon trodde skulle vara bäst för andra.

Idag finns dessutom rätt bra modeller exempelvis hos pensionsmyndigheten och de flesta banker för att hitta ett objektivt och rättvist sätt att kompensera. Så jag har svårt att förstå denna missunnsamhet

2 gillningar
18

Hej, jag ser att diskussionen mest handlat om vad du borde ha gjort när du började vara föräldraledig etc. Det hjälper ju inte nu. Mitt råd är att du kontaktar en jurist inriktad på familjerätt. Han el hon vet vad som gäller rent juridiskt och vad du ev kan be om utifrån en slags rättviseaspekt. Du nämndexatt din man är från Finland och har en liten annan jämlikhetsuppfattning än vad du uppfattar som svensk. kanske har Finland andra sätt att fördela kapital vid skilsmässor som vore mer fördelaktigt för dig? Kanske värt att kolla upp!

1 gillning
19

Japp!

Det är definitivt ingen ledighet att vara föräldraledig.

Det borde vara ett gemensamt beslut och det borde kompenseras av den som fortsätter arbeta, men det måste man ju prata igenom då, inte många år senare vid en skilsmässa, då lär det vara svårt att få gehör.

Det är deltidsarbetet som har störst negativ effekt, enligt nedanstående artikel, men åter igen: Det beslutet måste fattas tillsammans och ev hur det ska kompenseras. Familjen kanske inte ens har råd att låta en av föräldrarna deltidsarbeta om den andra ska kompensera pensionsbortfall.
Detta borde läggas lika mycket tid på som t ex vad barnet ska heta :upside_down_face:

20

Inte missunnsamhet så. Mer att om man jobbat en massa och dragit in pengar till sin partner så den har haft möjlighet att jobba mindre för att den velat det, men den sen spenderat pengarna istället för att t ex pensionsspara så känns det ju lagom kul att den sen kommer och kräver ännu mer efter att man upphört som familj. Att båda ska kunna jobba 100% och vardagen ändå fungerar ser jag inte som något konstigt, så om en väljer att jobba t ex 75% så är det ju just för att lösgöra fritid. Sen att fritiden läggs på familj och hushåll är förstås inte konstigt, det gör man ju med nästan all fritid ändå. Mitt resonemang är dock grundat på helt gemensam ekonomi så att den som jobbat mindre haft möjlighet att pensionsspara själv.

21

Jag kan förstå ditt resonemang om situationen ser ut ungefär så här:

En i familjen jobbar heltid och tar samtidigt ansvar över alla hämtningar och lämningar, vab, logistik, möten, förpliktelser, planering, inköp och dessutom hushållsarbetet.
Medan den andra partnern ligger i soffan och äter praliner från morgon till kväll.

I så fall håller jag fullständigt med om att det är mer än nog att man drar in pengar i detta nu, utan att behöva kompensera någonting.

Men handen på hjärtat, är det verkligen så det ser ut?
För mig låter det verklighetsfrånvänt att tro att de flesta som går ned i arbetstid under en del år på grund av familjen gör det för att de är lata och inte ids jobba fullt ut. Och om någon är såpass dum att de själva väljer ett sådant upplägg lär de få ett bryskt uppvaknande när de inser hur mycket jobb som krävs för att ta hand om barn, familj och hushåll.
För visst känner jag en hel del (kvinnor) som gått ned i arbetstid, men jag känner inte någon som inte har jobbat hårdare och med längre arbetsdagar än sin partner, om man inkluderar det obetalda arbetet.

Sen ska jag inte utesluta att det finns lata individer som medvetet undviker att jobba, och som kanske använder barn som en förevändning. Det finns folk till allt. Men jag tror som sagt inte att det är det typiska fallet

Jag tycker heller inte att man kan utgå från att det gå i alla familjer att båda jobbar heltid. Det kan finnas oändligt många anledningar till att det inte fungerar för barnen eller av andra anledningar. Och jag tycker inte att vi ska döma ut deras anledningar. Och jag tror inte att man ska utgå från att det beror på arbetsskygghet.

Men att den som under tiden får jobba ostört och tjäna sina pengar är vinnarna tror jag nog ändå att vi är överens om? Där är åtminstone forskningen enad till den grad att jag faktiskt inte tror att jag sett en enda avvikande rapport (med reservation för att det dock ändå kan finnas någonstans, givetvis).

Och för mig känns det naturligt att om jag drar en vinstlott på min partners bekostnad ska han kunna lita på att jag inte lurar honom. Då känns det självklart att jag ska se till så att han får sin del av kakan, om han har möjliggjort min framgång.

Men det finns många varianter på detta där åsikter verkar gå kraftigt isär. Under den tid då min inkomst gick kraftigt upp i relation till min dåvarande partner såg jag det som helt naturligt att jag också betalade mer och bjöd på mer (även fast det inte varit han som på något sätt möjliggjort mitt avancemang) Men jag har förstått att många andra blir provocerade bara över tanken på ett sådant upplägg.

Och vi ser ju hela tiden situationer där mannen dragit iväg ekonomiskt medan kvinnan varit hemma, och sedan efter separationen gör allt vad de kan för att ändå inte behöva betala högre underhåll för barnet än absolut minsta möjliga. Allt medan hon måste vända på varenda krona.

Så jag tror inte att det är ovanligt att anse att den som tjänar minst får skylla sig själv, även om den personen kanske har bidragit väsentligt mycket mer till familjens välfärd.

1 gillning
22

Jag beskriver inte alls en situation där den som jobbar mindre är arbetsskygg eller lat. Eller att den som jobbar håller pengarna den tjänar för sig själv.

1 gillning
23

Naturligtvis ska (oftast) mannen betala för (oftast) kvinnans tjänster. Om det är hon som tar huvudansvaret för barnen och hemmet.

Han hade behövt betala flera tusen i månaden om han skulle lägga ut allt det på barnflickor, kock, städare, assistent, osv.

OCH naturligtvis lägga undan till hennes pension.

Det är fan skamligt att vi har fattigpensionärer (oftast kvinnor) i Sverige idag. De har jobbat hela sina liv, aldrig varit arbetslösa, varit lågbetalda, tagit hand om barnen. Och slutar på existensminimum och har inte ens råd att resa till eller umgås med sina barnbarn. Så jävla otacksamt och skamligt.

4 gillningar