Åh, jag vill så gärna tro dig💕!
@Mea I förhållande till både och.
Länge, kanske i ett och ett halvt år eller så, tyckte jag att det värsta som hänt mig i livet var att vårt förhållande tog slut. Igen.(Vi skilde oss 2009, hittade tillbaka 2014 och så tog det slut igen 2017.) Men så är jag en envis och lojal person, som liksom kämpat för förhållandet för oss båda.
Numera kan jag se att jag var väldigt ensam I vårt förhållande och att många av de fina egenskaper jag tillskrev honom finns i MIG, och inte i honom. Han tog sällan några steg i onödan för min skull, men jag var blind för det.
Jag har helt enkelt upptäckt att jag är värd så mycket mer än en livskamrat som vänder mig ryggen i princip utan förvarning och förklaring.
Ja, det är värt att ha kvar huset, tycker jag, trots att det medför viss stress, som du nämner. Jag ger mig dock rätten att omvärdera mitt beslut närhelst jag önskar. Och så försöker jag peppa mig med att man inte måste jobba på typ NASA för att klara av att ha hus. Även om det känns så vissa dagar…
2 gillningar
Kära du! Känner exakt samma. Har gått uppochner här men nu har man återigen kraschat. Man kämpar, ler och hamstrar snus. Fi fan. Nån gång vänder det! För varje sekund kommer vi lite närmre det där ljuset i den tunneln. Det har jag iaf intalar mig.
Kram!
1 gillning
Kära @Mea, det är precis som @Starksvag och @Brokenhearted skriver. Ta hand om dig. Vi vet hur det känns. Det kommer att bli bättre. En gång var det jag som precis som du efterlyste någon här en sen kväll. Det tunga du känner just nu är botten. Sorgen kommer att finnas med dig länge, det kommer kraschar och sedan lite ljus och sedan en dip igen, men sorgen blir svagare allt eftersom och krascharna mer och mer sällan. Under tiden måste du vara riktigt, riktigt snäll mot dig själv. Te och filtar, ett bad, fina inpackningar, tända ljus, musik eller film, vad du än känner för.
När du orkar, gå till vårdcentralen och se till att få all hjälp du kan få där, medicin, terapi och omsorg. Det är också att vara snäll mot sig själv att skapa rum för och ta emot den hjälpen.
Livet kommer att vbli annorlunda än du trodde, men det blir bra. Jag tänker på dig!
2 gillningar
Tack för vad ni alla skriver. Har mått bra idag, men nätterna är bedrövliga. Vet inte vad jag ska göra, saknar mina barn för mycket, 1 vecka är för lång tid utan barnen. Varför leker de familj med mina barn, fattar inte riktigt. Fy fan så jag mår. Blir bättre av att läsa alla kloka rader. Ska försöka läsa igen.
Går för mycket upp och ner. Illamående.
2 gillningar
Tenker på deg og skriver som flere har skrevet; ta vare på deg selv nå. Prøv å gjøre ting som er bra for deg, skjem bort deg selv. Unn deg en dusj med body scrub om du har, god body lotion, lag en spa-kveld for deg selv. Tenn duftlys , smink deg selv om du vaser rundt i gossebuksa, fil negler og ta på neglelakk. Pusle om deg selv så godt du kan 
Det blir etterhvert bedre, du må stole på det. Det virker trøstesløst akkurat nå, men du kommer gjennom dette. 
Jeg har hatt det bedre enn jeg har det nå, legger ikke skjul på det. Allikevel har jeg det så enormt mye bedre enn da jeg slet som verst og trodde jeg aldri kunne puste jevnt og rolig.
Varme styrkeklemmer
1 gillning
Varme styrkeklemmer til deg også Dette er en periode akkurat nå, og det beste med perioder er at de går over. Stell pent med deg selv 
För mig har det gått snart 1 år och det har blivit bättre, visst finns det dagar som jag gråter, ilsken, arg med mera, men jag har också blivit otroligt stark och jag känner mig levande igen. Det kommer att ta tid, men ta den tiden till att få läka, tänk på dig själv, gör saker som du inte har gjort förut eller som du har veta göra. Det har jag gjort och du kommer in i olika faser som du kommer att gå igenom, det är jobbigt, ja absolut det är det, men ta en dag i taget. Styrkekramar
3 gillningar
Tack alla för att ni gav mig era tankar och funderingar❤️❤️❤️! Det hjälpte mig att ”lugna” ner mig. Det är en tung morgon, men jag måste upp…
Kramar
1 gillning
Det var ämnat till alla som svarade mig❤️
Jag undrar om min fd man lämnade mig så lättvindigt som det verkar(efter 25 år). Skulle så gärna vilja veta om han någon enda gång är ledsen eller ångrar sig. Det lär jag aldrig få reda på…
3 gillningar
raderat…
1 gillning
Å känner igen mig i allt… två veckor nu sen jag sparkade ut honom på långfredagen ( ljög värt han varit och kom på att han varit otrogen)
Vill ha ett svar vad som fattades i vårat förhållande (23år) men nej för inte det. Bara att han inte har några känslor kvar . Bryr sig om mig vill mig väl och hoppas jag ska hitta någon ny . Jag känner mig som en sak han under en tid grunnat på om det är värt hålla kvar i eller inte. ( två barn tonåringar nu) andra gången han lämnar men denna gång hittat en ny… Hur fasen ska jag fatta att det är över våran familj.
Ångest hela tiden. Försöker också jobba umgås med familj vänner som bryr sig om mig men så är man själv en stund och ser något han skrivit. Låter alltid så positivt och konkret.
Vi har också ett hus. Älskar min trädgård där jag hittat min energi. Vill också kunna bo kvar och för barnens skull men vet inte heller om jag har råd. Så mycket tankar hela tiden, hit och dit blir helt slut av det. Så ska msn sova då kommer drömmarna och sömnbristen
Fattar inte hur han kan gå vidare så oberörd, bara konstatera: han tycker Vi har haft det bra men nu vill jag gå vidare a något annst/annan som kan ge mig det jag vill ha. : och det verkar so. Han hittat det i henne då han valde att vara otrogen och gå från mig direkt till henne.
Dom bor inte ihop för hon bor 18 mil bort och har också barn så hur dom ska få i hop det fattar jag inte.
Nä hur ska vi klara oss igenom detta.
Vill inte ha någon annan och vill inte vara ensam. Så glad för att barnen bor hos mig än Så länge då han måste bo hos sin mamma tills han flyttar till eget 1 juli.
1 gillning
Kram
Alla våra historier är så lika…
2 gillningar
Det skulle jag också gärna vilja veta.Men det skulle han aldrig erkänna för mig.
Är det så lätt för de att gå vidare efter ett långt förhållande och gemensamma barn?
2 gillningar
Tack för att du frågar! Det känns hemskt tungt😔. Jag kom iväg till jobbet igår, men när jag kom hem fanns det ett brev adresserat till honom… det räckte för att få mig ur fattning igen😔. Lika tungt idag.
Hej, ja panik är rätta ordet.
Jag kommer inte att bo kvar. Det har jag inte råd med. Däremot kommer han bo kvar, han har råd. Vi är så ojämlika i den här skilsmässan. Han har allt och jag väldigt lite.
För att summera min situation: jag är tekniskt sätt forfarande gift med en man som är ihop med en annan kvinna. Vi bor ihop fortfarande men när han inte är hemma bor han hos henne och han ska bo hos henne under delar av sommaren. Jag kommer flytta till ett annat hus men inte förrän i slutet av juli så fram tills dess är det här vårt gemensamma hem.
Jag vill inte flytta, jag älskar mitt hus. Jag och mitt ex har byggt det här huset tillsammans. Med största sannolikhet kommer hans nya flytta in, säkerligen ganska omgående också. Den nya kommer få njuta av mitt fantastiska hus, som jag byggt och lagt ned min själ i.
Det gör så ont i mig på så många plan.
Jag är lämnad, jag utbytt mot en tio år yngre version. Som dessutom har samma förnamn som jag. Det måste vara ödets ironi att varje gång jag hör mitt eget namn bli påmind om det värsta jag varit med om i mitt liv.
Vissa stunder är jag stark och tänker ” låt honom ha sin skitiga byk”, jag har inte valt det här.
Andra stunder är det en sådan outhärdlig sorg och panik. Jag blir behandlad som om jag är värdelös. Jag var inte ens värd att ”avslutas” på ett respektfullt sätt. I åtta månader hade han sin nya relation innan han sa något. Och då började han med att ljuga och säga att han hade känslor för någon som fanns i periferin och hon visste inte om hans känslor. Nu, tio veckor senare bor dom ihop och ska bo ihop i sommar.
Hur överlever man det här?
6 gillningar