Men fina du!!!
. Gillar du o träna va ute i naturen laga mat m vänner? Nåt för o få utlopp o tankar på annat även.att det gör ont. Eller gå o prata m en psykoterapeut som kan stötta och få lite andra perspektiv. Förstår att det r lätt att fastna i sorgen …Styrkekram!!
Jag tyckte att ursinnig fysisk ansträngning var skönt pch det enda som fick mig till ro.
När jag hade svårt att sova på nätterna så läste jag. Läste tills ögonen gled igen och boken stängde sig om tummen. Vaknade och läste igen…
1 gillning
Jag vill ingenting. Jag jobbar och sitter framför tv:n. Kan inte lasta mina vänner mer med mitt ältande, då mister jag väl dem också.
Kraaam
Det är svårt men är någon annan som gjort såhär imot dig värd att du pausar ditt liv och mår så här
1 gillning
Där har du kanske en liten mening i ditt liv. Försök flytta lite fokus från sorgen till vad det är som gör att du vill behålla huset. Gillar du trädgården? De vackra blommorna? Att planera inredning? Ge huset din mening, något litet som du kan fästa ditt intresse på. Gör huset till ditt lugna trygga bo ett litet steg i taget, bara ditt. Men ikväll måste du försöka bryta dina tankar genom att göra något. Som jag skrev tidigare så rekommenderar jag en dusch, lite hudvård, värmande te och något varmt att fästa ögonen på. Dina tankar kommer då så sakteliga vandra bort från ditt ex och fokusera mer på den omsorg du ger dig själv. Gör det även om du känner att du inte orkar…
1 gillning
Nej av olika skäl. Jag har inga positiva erfarenheter av terapeuter å sånt. Jag har ej råd att ta ledigt från jobbet för det. Jag MÅSTE klara detta själv…på nåt sätt…
Styrkekram!!
1 gillning
förnekelse sorg ilska 3 faser om vartannat sa min psykolog till mig, går inte att skynda på. Ut o spring promenera med musik i öronen, gå tills du stupar. Prata med rätt vänner och så fort ältandet börjar gör något. Städa måla rensa ogräs, skriv här
1 gillning
Förr har jag gillat trädgården och göra fint inne, men jag orkar inte just nu…
Skulle vilja byta ut massa möbler och köpa nytt, men där stoppar ekonomin igen…
Känns som att jag bor i ett museum😔.
Är stressad över saker jag borde ta tag i men inte orkar…
börja med en grej i morgon även ifall det är litet, städa ur en garderob typ… hittar du någon av hans skit släng det
1 gillning
Jag har rensat å sålt sen han flyttade…
1 gillning
Bra fortsätt med det, något varje dag. Själv kör jag i ett rasande tempo just nu för det håller mig från att bli helt galen. Sov Gott nu, skall testa om jag kan det
2 gillningar
Du borde ingenting just nu, mer än att göra det du vill prioritera som till exempel att jobba och behålla huset. Det har inte ens gått ett år för dig. I vår och sommar ska du bara njuta av trädgården och kanske rensa bort en och annan maskros i gräsmattan när andan faller på, känna solen och kanske sitta ute i trädgården i strilande sommarregn. Inga stora steg som att byta ut hela möblemang är möjliga - låt då bli att tänka den tanken. Det är i de små detaljerna som du nu kan leta efter lite glädje och intresse. Släng alla krav och måsten.
4 gillningar
Åh @Mea… Precis allt du känner nu har jag känt, har så många här på forumet känt. Och hur ska man kunna känna annorlunda, i början, och rätt länge, om jag ska vara ärlig. Det är helt normalt att ha panik, må dåligt, vara ledsen och känna precis allt man känner!
Jag kämpade också med att behålla mitt hus och vägrade vara sjukskriven, var väl hemma två dagar eller så, när jag mådde som allra värst. Ville inte göra saker sämre för mig själv, inte förstöra eller försämra, utan “stå på min egen sida”, om du förstår vad jag menar. Och nu, mer än två år senare har jag kvar mitt hus.
Tycker att rådet du får av @Stillstanding här, att vara varm och mjuk och pyssla om dig själv är väldigt bra! Var så snäll som du bara kan mot dig själv och trösta dig själv. Jag brukade säga till mig själv att det var helt okej att vara så himla ledsen som jag var, just för att livet var så brutalt jobbigt. En helt normal reaktion på en extrem livssituation.
Min säng var min trygga plats, i över ett år bäddade jag ner mig under täcket och värmde och vilade mig.
Nu, två år senare är det fortfarande jobbigt med vissa bitar, sörjer min förlorade familj och min framtid, som jag trodde den skulle vara. Men jag mår så mycket bättre, och det trodde jag aldrig, det första svåra året
Kram till dig!
3 gillningar
Tack för svar💕! Det är liksom du, många som skriver att de mår så mycket bättre nu. Då undrar jag i förhållande till vad? I jämförelse med hur det var längst ner på botten, eller i jämförelse med hur livet var som gift, sambo?
@Starksvag tycker du att det var värt att behålla huset? Känner du stor stress över att hinna med både jobb, huset inne och ute(tomten, måla hus mm)?
Jag planerar för sonens student mitt upp i all sorg…
Rädd att jag fullkomligt kraschar innan allt är klart
Det kommer att bli bra. Jag vet att det inte känns så nu men det kommer det. Lita på den här processen som så många människor tvingats genomgå. Hjärtat kommer att må bättre och när du kommer hem längre fram till ett tomt hem så kommer du inte längre känna så. Du kommer att komma hem till DITT hem och leva ditt liv.
Du är starkare än vad du tror. Jag tror på dig.
3 gillningar