Pågående

Sant broder.
Uppfylld av varma, ömma känslor.
The love of your life,
The once - in - a - liftime
och så vänder de en ryggen.
Där står man och undrar vad tusan som hände.
Man känner sig lurad, blåst, bedragen.
Vad kunde jag gjort annorlunda?
Vad var det jag missade? Missförstod?
Missade jag signalerna?
Agerade jag på fel sätt på signalerna?
Skulle jag spelat ett spel?
Var ett ja ett nej?
Sa de en sak för att de ville en annan?
Skulle jag inte varit så tillmötesgående?
Skulle jag spelat hard- to - get?
Skulle jag varit ett projekt som skulle tagits om hand?

Livet är inte lätt.

Det som har varit har varit.
Du kan ha en flammande eld men allt som återstår hos henne kan vara av väta genomdränkt aska. Det bränsle du försöker lägga på hennes slocknade hög slocknar omgående. Försöker du blåsa liv i den yr den kallnade, genomfuktiga askan runt och klibbar fast i ditt ansikte.

Det har gått några dagar till nu och hon har varit här och sovit kvar flera gånger. Vi har haft sex, även om det var lite spänt så var det ok. :slightly_smiling_face:
Men vi pratar mycket mer och framför allt lyssnar jag mer. Det känns som vi är på väg tillbaka. Hon säger själv att hon svänger fram och tillbaka till skillnad för någon eller några veckor sedan då det bara lutade åt skilsmässa. Jag tror det gjorde skillnad att ge henne lite mer utrymme ändå, mer på daglig basis och prata mer på kvällarna. Det är väl en del i det hon önskat, att inte alltid på jobbet ha kontakt i text form titt som tätt och sedan ses osv. Få utrymme och koncentrera sig på sitt.
Finns ingen anledning att tro att det finns någon annan i bilden och det känns bra. Även om oron dyker upp ibland på kvällarna och nätterna.
Sover gör jag inte längre.
Det känns som om hon håller lite småsaker för sig själv, helt ok, men jag saknar det konstanta informationsflödet. Jag är en nervös typ så som ofta undrade hur det är eller om något var fel, så jag kan förstå om det blir för mycket av det goda.

Men som sagt, det känns mycket bättre och jag hoppas att vi är på väg tillbaka igen, även om det kan ta lite tid till.

Mycket svårt nu. Ska jag avsluta det själv eller inte? Jag känner att jag håller fast i en situation jag inte mår bra av och att hon bara “njuter” av läget.
Efter 20år känner man någon. Och hon har alltid varit en instabil person så, alltid “speedad” med massa saker som hon ska fixa, framför allt på jobbet och det är alltid mycket på hennes axlar och alltid jobbigt för henne.
Så även nu, alltid trött, stressad, om sonen är vild och busig så blir hon stressad och överväldigad direkt.
Jag känner att jag faktiskt inte saknar henne som jag trodde. Vill ha henne sexuellt och någon att hålla om. Men saknaden av henne är inte där. Känner ibland dock rädslan att hon ska träffa någon annan, men det vänder snabbt när jag tänker lite.
Oftast handlar det om vem som ev kommer vara nära min son i framtiden.
Sätt och räknade på det ekonomiska, ungefär 7000kr står jag för extra i månaden nu för att hon skaffade eget och tyckte att jag skulle stå för huslån, hus kostnader etc. Sonen är mest hos mig och våra husdjur, allt bekostar jag själv. För det gick jag med på när jag desperat ville göra henne glad och jag kröp runt för att få henne att stanna.
Någonstans så hittar jag inte logiken att jag ska stå för huslån och hus kostnader för att hon på eget bevåg bara stack från mig och sonen.

På den andra delen har hon vänt om. Istället för att snacka illa om vårt förhållande de senaste 5åren så har hon vänt och förklarat att det varit på det hela bra. Men att hon efter 20år känner att hon delvis är “klar med oss” men hon vet inte vad hon känner.
Så hon håller i balansen vidare. Jag suktar efter närhet, hon tar det hon vill, håller mig på halster, låter mig komma ganska nära, men inte hela vägen ofta, trött och mycket att tänka på.

Måste nog ta tag i detta själv snart.
Har så svårt att vara bestämd och “arg”. För jag har så vekt hjärta för henne. För jag kan erkänna att jag ofta tittar på henne och tänker på henne som att hon inte kan rå för vad hon gör, hon är hispig, hetsig, har stor avundsjuka på andra och offerkofta och jag har lärt mig ta hand om henne och jag känner att det är synd om henne och hon inte kan få för det.

Sätter jag ner foten kommer hon troligen bli arg och sätta på sig offerkoftan.

Fortsättning följer.

1 gillning

Försökte sätta ner foten det gick inte alls.

Men mycket har vi hunnit prata. Kanske nått fram lite att få henne att förstå att hon inte bara kan se till sina känslor utan kanske bör se den stora bilden, för mig och sonen. Hon hade tyckt att det var helt ok mot sonen också, utifrån sina egna känslor, men det verkar som om hon landat lite.
Vi ska antagligen skilja oss, men det verkar som om hon flyttar tillbaka igen. Får besked i dagarna, vi pratade om det igår.
För planering, ekonomi och sonens skull. Hittar vi tillbaks under väntetid och hus försäljning så ingen skada skedd.

Berättar hon att hon inte flyttar in så…Då kommer jag inte orka mer.
Att inte vara glad, inte kunna skratta eller ens le, att vara konstant orolig äter upp mig.
Den enda som jag kunnat vända mig till i nöd är min fru och nu är hon den sista jag vill visa mig så svag för som jag gjort nu.

Den största lyckan är om hon stanna kvar men det kan också vara en lättnad oavsett vad hon bestämmer sig för istället för att vara ovetande

1 gillning

Jag tycker det låter som det gick rätt bra att sätta ner foten? Ni har bestämt att antingen flyttar hon tillbaka till dig och sonen eller så är det slut från din sida? Det är väl ändå rätt rakt och en klar förändring från den situationen ni haft fram tills nu?

1 gillning

Jag betalar för hennes boende. Gör jag inte det måste hon flytta tillbaka. Hon tycker jag ska betala, antyder jag annat blir hon sjukt vansinnig och hysterisk.
Ber jag henne ge lite tillbaka av förståelse och tröst, närhet och värme så förklarar hon iskallt att hon inte har mer att ge.

Varför i glödheta h-e gör du det? Har hon ingen egen inkomst? Är ni inte skilda än? Se till att göra bodelningen i rödaste rappet så får hon stå på egna ben själv.

3 gillningar

@Trall, jag håller helt med @Rulle här. Sluta genast betala. Låt henne bli sjukt vansinnig och hysterisk. Det är hennes maktmedel, visa henne att det inte fungerar.

Ska jag vara hård mot dig så låter det som om även du använder detta som ett maktmedel, då du i och med att du betalat förväntar dig förståelse och tröst. Förståelse och tröst får man köpa av sin terapeut, inte av sin partner. Jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag säger så.

Situationen är ju ohållbar redan som den är och lite vansinne och hysteri gör nog varken till eller ifrån.

3 gillningar

Rulle och Kristinaa, tack för era ord! Måste få råg i ryggen. För jag är helt klart rädd för henne och rädd för hur hon skulle kunna använda sonen som slagträ mot mig.

Mitt x ville detsamma , men jag vägrade att bli särbo , lita inte på hnm .
Idag 6 mån senare , vi pratar inte , är i en vårdnadstvist och han har gjort mig sä illa. På många sätt.

Lämna , stäng dörren hon utnyttjar bara dig ! Det blir inte bättre . Hon behandlar dig som skit låter det som.

:heart:️:heart:️:heart:️

1 gillning

Mitt x plockade allt i vårt gemensamma boende ( utom personliga saker, samt saker jag haft innan ) han slängde mer el mindre ut mig från vår lgh, bara så elak och kall . Vårt barn har redan träffat pappas nya kompis . Han har kört utpressning på mig under sommaren , vägrar sälja vår gemensamma bil som jag står som låntagare på tillsammans med hnm, m.m.

Din fru verkar precis lika störd . Stäng dörren , NU.

Ja, jag är knäckt , plågas med mina känslor . Men allt var en jävla lögn !!!
Stå på dig !!!
Du är värd det bästa. Och er son ska kanske inte vara med sin mamma just nu om hon är så instabil.

1 gillning

På vilket sätt tror du hon skulle använda sonen som slagträ? Hon kan inte kräva att du ska försörja henne o betala hennes boende när ni är skilda. I så.fall får sonen sitta emellan då du får mindre pengar till dig och honom. Frigör dig ekonomiskt nu innan hon suger ut dig helt.

2 gillningar

Håller med Rulle

1 gillning

Hejsan igen!
Nu har det gått mer tid och varit lite upp och ner. Men stabilt känslomässigt från båda hållen. Generellt sett. Allt har känts bra egentligen. Jag verkar kunna få huset och så och hon får ekonomisk ersättning enligt juristens beräkningar.
Men självklart, säg den glädjen som varar för evigt. Hon är ofta hos mig och kollar på film, vi äter och har det trevlig. Men igår märkte jag att något var fel. Hon var jätte konstig och tankfull.
Hennes andra så att säga misstänkte jag dykt upp. Och på julafton, idag, ser jag att de chattar igen med varandra när hon sitter i soffan med mig och sonen. Ser att hon får mycket notiser på mobilen och även från en app som vi bara använde i ett enda syfte.
Sen ser jag att hon chattar med honom också på en annan kanal när vi sitter på soffan ihop.
Så kort sagt så har den andra, som inte är intresserad av något förhållande vad jag förstått på honom, kontaktat min blivande ex fru för ett möte med ett annat par. Det var så vi levde, det var så de träffades, det är garanterat det som sker nu. Och exfrun kommer tacka ja, för att få chansen att vara nära honom lite extra, även om han säger nej till mer.
Jag sa att jag sett när dom chattade och sade att det var ok så sett. Delen med att jag räknade ut vad de chattade om nämnde jag inte.

I alla fall, varför stör detta mig så mycket? Hade hon sagt något så hade det varit helt ok vill jag tro. Inte helt, klart känslomässigt tungt, men mer ok än när hon inte berättar något.
Så varför hänger jag upp mig på detta? Att hon kommer träffa ny, att hon kommer ha äventyr med andra det fattar jag. Det är ok. Men jag tror det hänger på att jag vill bara informerad. Kanske handlar om kontroll kanske. Men även det känslomässiga då hon varit så ondskefull och känslolös runt vår seperation.
Hon är här hela tiden, vi har kul ihop, vi har det mysigt, inget sex, men väldigt mysigt. Samtidigt så hör den andra av sig från ingenstans och hon hoppar på vad jag tror i alla fall. För att få vara med honom antar jag.

Men varför kan jag inte bara rycka på axlarna åt det? Detta kan förstöra så mycket för mitt välbefinnande i veckor. Trots att jag själv är på marknaden igen för dejting och annat.
Hon frågar inget, för hon har Så mycket med sig själv, men sagt att jag kan berätta.

1 gillning

Avskyr när mitt logiska tänkande att jag också kommer träffa någon och så inte vinner över känslorna.