Skit i vad han tycker, stäng av honom och gå vidare. Hoppas jag kommer dit snart 
1 gillning
Puh…
Nu har jag pratat med henne och sagt att jag inte orkar detta längre. Du har tagit all styrka ur mig.
Jag klarar inte detta längre. i ett halvår har jag kämpat för att få tillbaka oss, men allt du gör är att krossa mig.
Jag skrev mailet för att jag ville att vi båda skulle få distans från varandra, för att kunna tänka.
Sedan ifall man kommer på vad man vill, så kan vi prata med varandra.
Men att hela tiden prata med mig, tar livet av mig.
Så snälla, låt mig vara i fred.
Hon lovade att inte kontakta mig längre.
Mår fruktansvärt, har inte kunnat sova på veckor. Enbart mardrömmar.
Så jag hoppas hon respekterar detta så jag kan försöka läka.
4 gillningar
Hej igen,
Hoppas hon slutar höra av sig till dig… du har inte kontroll över hennes beteende, jag personligen tror kommer att höra av sig igen. Ta över kontrollen, över ditt eget liv och du har ansvar för att skydda dig, det bästa du kan göra är att blocka henne så du får tid att gå igenom din process för om du försätter som du gör kommer din hälsa att drabbas hårt och efter hälsan ekonomin… inte värt det. Jag satt nämligen i en sådan situation, förlorat 2 jobb, en massa pengar, och lider idag av komplex PTSS
Tack för din kommentar.
Jag tror hon utav respekt till mig inte kommer höra av sig.
Men det jobbiga är min bitterhet ifall hon skapar ett liv med den andra killen.
Det skulle kännas fruktansvärt att bli av med den man älskar för någon annan som gjort en så illa.
Skulle kännas bättre ifall hon lägger allt på is och sedan hittar någon helt annan.
Aja, fokus på mig själv nu. Måste börja träna igen, så jag orkar äta två mål mat istället för bara ett mål.
Tack för ert stöd, jag hoppas detta släpper snart.
1 gillning
Det släpper jag lovar dig, det är tufft men det bli bättre med tiden. En dag i taget. Ta den hjälpen du behöver, träna är jävligt bra. Lycka till och som du vet många här kan stödja när man inte orkar själv… en vacker dag kommer allt släppa
Lycka till
Bra att du gör så mycket för att försöka fokusera på dig själv! I början behöver man liksom tvinga sig till rutiner, som att äta t ex. Att träna blev ett sätt för mig att också äta och tvärt om. För att “få lov” att träna gjorde jag upp med mig själv att jag också var tvungen att äta!
Just nu är ditt fokus väldigt mycket på vad ditt ex gör och kommer göra! Och vad du skulle vilja att ditt ex gjorde eller valde! Det är en känsla som så småningom kommer gå över och till slut släppa, bara du får distans! Jag resonerade och kände väldigt liknande det du ger uttryck för. “Om ex bara kunde släppa “henne” och gå vidare med en annan så skulle det kännas bättre”, var min övertygelse. Det är ju möjligt att det hade varit, då! Senare slutade det ha betydelse och så småningom har jag börjat se på ett lite annat sätt på deras förhållande.
I mitt fall fortsatte de och håller ännu flera år senare. Men har de det bra? Nej, väldigt uppenbart inte! De stampar ännu på samma fläck som då, men långt efter att förälskelsen släppt. Mina barn vittnar om bråk och ett fortsatt beteende där ex tittar efter andra. Hennes “straff” för det hon valde att göra är att det idag är hon som lever med den ständigt kränkande skitstöveln. Och ex har inte kommit till en enda insikt kring sig själv och kliver på i exakt samma gamla mönster… Jag är så glad att jag inte är där!!! Jag är så glad att jag fått chansen att gå vidare! Det gjorde för djävla ont! Jag hoppas slippa gå igenom samma skit igen! Men, idag tycker jag att det var värt det. Det var inte mitt val, men tack gode Gud att han bedrog mig och trampade näst intill sönder mig, för idag har jag växt och mitt liv har utvecklats till något oerhört mycket bättre.
Vet inte om det jag skriver är till någon tröst, men jag fann ett par sådana här berättelse enormt stärkande! Det fick mig att tro på framtiden, mitt i helvetet!
9 gillningar
Wow, otroligt kraftfullt och givande att höra.
Jag ska verkligen kämpa för att komma tillbaka. Men som ni alla här är smärtsamt medvetna om är det så svårt att våga göra denna förändring.
Men en dag i taget är mantran.
1 gillning
Kan berätta om mina barns mamma som var otrogen för 10 år sen… jag vann högsta vinsten när jag slapp henne och hittade min fru… som numera är min ex fru men man utvecklas till en bättre man när man blir dumpad… typ ransakar sig och gör mer rätt nästa gång… har lärt mig jätte mycket om mig själv… det kommer du med göra…
bli bara ett bättre jag och var inte rädd att utveckla ditt inre så kommer det nog dyka upp någon som förtjänar dig…
Men gråt och sörj som vi alla gör här inne och älta!!
1 gillning
All heder till dig för din styrka och beslutsamhet. Bra jobbat. Det ger hopp för många av oss här som inte ser hur bra det kommer att bli…
1 gillning
jag går oxå hos kurator o psykolog för att få hjälp att styra mina kännslor ,även han lämnade mig för en ny kvinna ,jag önskade att han kom tillbaka o skrev massa sms o bad han förlåta mig mm men det är inte jag som var otrogen o det inte jag som lämnade förhållandet [quote=“Camelia7, post:101, topic:5661, full:true”]
Precis, att en idiot inte kan ha gränser är hans sak men att låta det gå för långt är vår sak och det är precis det jag jobbar med, att förstå mig och lista ut vilken känsla är jag ute efter när jag går tillbaka till en misshandlare och bedragare…
Vi måste sätta gränser, och ha värde på oss själva
[/quote]
1 gillning
Varför vill man tillbaka till någon som behandlat en illa, som bedrog en? Varför sätter vi inte värde på oss själva och går vidare istället, med en sån livet bli inte enkelt, bra i början sen dåligt igen och man bli garanterat bedragen igen och igen. Jag brottas vardagligen med mina känslor, brottas för att lista ut om vilka känslor som får mig att förlåta och gå tillbaka. Det är första gången jag upptäckte otroheten men inte första gången jag lämnade honom för han är jätte, jätte elak emellanåt, dvs, agressiv och psykar… en sån som misshandlar, kallar en för massa saker, kastar ut en från hemmet, medan jag knäckt och grät, han försätter skicka elaka mejl och samtidigt Åker han på resor, ute på krogen och lägger ut bilder på sig själv när han festar… sen efter en månad då börjar han skicka kärleksfulla och förlåt mejl.
Tack för uppmuntran! Men ni ska veta att jag känt mig allt annat än stark. Där och då upplevde jag mig som en vek velpotta, en idiot som förstod bättre, men ändå fortsatte utsätta mig själv för det jag visste skulle bryta ner mig. För det fortsatte så länge! Efter över ett år fick jag söka lite mer långsiktig hjälp, för jag förstod att mina mönster låg i mig. Med terapi i nästan ett år som handlade om så mycket mer än min exman var jag äntligen redo. Den dagen jag satte mer foten och “drämde igen dörren” (som jag har kallat det) var det inte längre det minsta svårt.
2 gillningar
En uppdatering från min sida.
För två dagar sedan hade vi ett samtal där jag bad henne sluta kontakta mig för att jag inte mår bra av detta längre.
Detta trodde jag var det sista på ett tag.
Men dryga halvdagen senare får jag ett sms där hon ber om ursäkt att hon skriver men hon säger att hon är rädd för att försöka på nytt för att jag är så känslig.
Jag svarade att det spelar ingen roll. Om du så skulle komma nu och be på dina bara knän så kan jag inte försöka något med dig.
Jag är en stor känslomässig röra, jag behöver vara i fred tills jag inte mår dåligt av det som har hänt. Det råder jag dig också att göra. Så snälla låt mig vara i fred nu.
Jag skrev mycket mer än så, men kontentan var väl det.
Hon höll med och önskade att jag mår bättre snart.
Jag var väldigt nöjd med hur vi lämnade det där, och tänkte att jag nu kan fokusera på mig själv.
Någon timma senare, så får jag mer Sms, i form av att jag har haft rätt hela tiden och att hon inte kan sluta gråta.
Jag svarar inte utan fortsätter tänka på det fina smset vi hade nyligen och ignorerade.
SMS:en haglar in, hur mår jag, vad gör jag, etc.
Fortsätter att ignorera.
Nästa dag kom och jag kämpar på. Runt 9 på morgonen får jag ett sms, Godmorgon, hur mår du?
Sitter och funderar, jag blir galen. Vi kommer ingen vart så här.
Så jag ringer upp henne, hon blev överlycklig av att höra mig, men jag försöker förklara för henne att vi både behöver detta. Hon säger till mig, att hon skulle vilja börja gå till en psykolog själv och prata ut.
Det var det bästa förslaget på länge.
Jag höll med och berättade vad jag gör hos min psykolog och hur det hjälper mig.
Hon skulle försöka söka sig till en.
Sedan så började hon gråta och började prata om små saker som jag brukar göra och som hon saknar nu. Jag försökte med lugn ton förklara att vi måste komma över det som har hänt på egna håll, sen kan vi kanske sätta oss ner och prata och reda ut vart vi gick fel. Kanske ser vi att vi kan försöka på nytt eller så kanske vi kan få ett fint avslut.
Hon gillade den tanken.
Sedan så la jag på och vi har inte hört av varandra sen dess.
Det känns bra nu, jag känner att jag fått styrka att fortsätta framåt.
Men sen ska vi se hur länge vi kan vara ifrån varandra över SMS och telefon.
24h är något rekord vi har.
1 gillning
raderat
2 gillningar
@forvirrad - jag håller tyvärr med @Stillstanding - det handlar mycket om henne…försök att inte tappa bort dej själv i det här. Styrkekram till dej
1 gillning
Jag håller också med @Stillstanding och @Lavve . Min exman gjorde och sa precis likadant! Det var ett sätt för honom att låta mig inte bara ta ansvar för att överleva själv, utan även ta ansvar för hans svek och hans problem.
Behöver och vill hon gå till psykolog så är ju det så klart bra. Men det är hennes sak och hennes ansvar för sin egen skull. Nu gör hon som min exman gjorde, låter dig ta hand om hennes mående genom att dela detta med dig. När det görs på detta sätt leder det inte framåt…alls… Det kommer få dig att må ännu sämre! Att hon är ledsen och gråter, saknar och undrar handlar inte om omsorg om dig…alls. Det handlar bara om att hon behöver få fortsatt bekräftelse och att hon inte tänker ta ansvar för sina egna handlingar. Hon vill däremot fortsätta att knyta upp dig. Ha och äta kakan! Man krossas av detta och behöver försöka hitta kraft att sätta jättetydliga gränser. Jag blockerade telefonen! Han slutade aldrig, trots mina vädjanden om att låta mig gå vidare. Det kom alltid omsorg och sms med hjärta eller ånger. Men det var aldrig för min skull! Det var ett sätt att behålla greppet om mig. Och ett extremt egocentriskt sätt att försöka må bra själv trots att hen inte vill göra vad som krävs för ett förhållande.
Bra att du säger att du inte kan tänka dig ett förhållande som det är idag, oavsett krälande på bara knän.
Kramar!!!
1 gillning
Håller med dig. Har bockat exet, det gör ont, men jag vill inte ha någonting att göra med henne. Det kan öåta drastiskt, det ligger bara i proportion på hur mycket hon betydde för mig. Jag måste älska mig själv och skydda mig. Ingen annan kommer att göra det åt mig. Vi kommer att träffas förr eller senare, jag är mentalt förberred att meddela henne att hon valde bort mig (det har hon rätt att göra) och jag väljer nu att inte spela längre på min illusion. Jag vet att det är det bästa, i alla fall för mig, att avvänja mig från det som bara,existerade inom mig (hon kan omöjligen ha älskat mig) , nämligen mina känslor för henne.
Ta hand om dig.
Kram
1 gillning
Jag är ledsen att säga det här men något inte riktigt stämmer, jag känner igen det där, det kallas för hoovering, hon är med en annan men släpper inte dig.
Du mår skit pga henne, se till ditt bästa för det finns ingen ärlighet och hon verkar lida av något. Inget normalt beteende.
Jag håller med dig. om jag älskar någon ska jag fan inte åka iväg med en annan 
, eller har jag missat något? Det behövs ingen psykolog i det här fallet, har gjort sitt val!!! Hon kanske behöver en psykolog för att sluta trakassera en person som lider och vill vidare
@förrvirrad
Om du kanske finns här då och då, undrar jag hur det har gått för dej?