Jag tror att det är inte könsrelaterade. Det är mer en personlighetsdrag och värderingar vissa har. Jag kan gå med högt huvud och inte sänka ner blicken inför min fd. eller någon annan. Det är jag stolt över. Hoppas att i framtiden träffa en likasinnad kvinna, vet att Ni finns, det är tydligt när man läser detta forum.
Ha en bra vecka
2 gillningar
vi går o ältar o äter massa lugnande mm medan våra ex ha det roligt med sin nya [quote=“Livet1, post:71, topic:5661, full:true”]
Skäms… ja man känner sig dum…
Sedan inser jag att skammen är deras… förlusten med. Deras val visar inte precis ärlighet och rättvisa. Tror på rättvisa och karma… men för det behövs empati… finns det hos våra ex? Det tror jag inte…
[/quote]
Var ute och gick och träffade en branchkollega, som sa har inte du gått ner jäkligt mycket i vikt.
Fick tacka för komplimangen, men gick därefter in och kollade mig spegeln och har inte reflekterat på det förut men man har blivit spinkig.
Tappat cirka 10-12 kg över denna period.
Måste köpa nya byxor, börjar se ut som en gangster :).
@forvirrad - skilsmässodieten är effektiv den -7 kg här…Sug åt dej komplimangen - jag för bara frågan om jag är sjuk…har lnte varit så här smal sen innan grabben föddes -94 men hade hellre sett ut som Gilbert Grapes mamma o varit lycklig 
1 gillning
Jag menade mer att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
Jag tyckte jag såg hälsosam ut tidigare, nu är jag både hålögd och smal, kläderna hänger på mig.
Måste börja äta mer än 1 gång per dag, men kanske får för tillfället vara glad att jag orkar det jag gör.
Hellre rund och glad än spinking och förstörd. 
@Lavve
Det var det senaste vi sa när vi pratades vid i lördags.
Jag har valt att ta och gömma mig undan denna vecka, då hon ändå är kvar med den andra denna vecka. Hon kommer inte hem förrän nästa vecka.
Jag vill att vi pratar igenom ordentligt innan vi går.
Min förhoppning är att vi går för att reda ut vårt problem och därefter gör ett val, vill vi satsa på oss eller separera som kanske bättre vänner än nu.
Jag är inriktad på att vi kommer skiljas, men jag vill att vi försöker reda ut våra problem, så jag kan med bättre samvete lämna detta förhållande och inte dra det med mig in i andra förhållanden.
Vill hon satsa på oss, visst då är det en trevlig bonus. Men jag behöver bli mer realistisk och försöka undvika att dra ut på detta, annars kan det leda mig in i fördärvet.
Jag mår uruselt, men jag måste landa för att försöka läka.
@forvirrad - om du känner att du vill gå i parterapi för att du ska komma vidare så tycker jag att ni ska göra det. Dock är min erfarenhet av parterapi att det inte ger nåt om inte bägge parter är ärliga. Tror du att hon kommer att vara det? Hon har ju inte varit det hittills? Jag menar inte att låta hård men tänk på vad som är bäst för dej.
2 gillningar
Kognitiv parterapi funkar oftast inte (inte för mig iaf).
En bok att rekommendera är:
7 gyllene regler för en lycklig kärleksrelation av John Gottman.
Funkar inte denna relation har du jättenytta av tipsen i boken ändå.
Innerst inne tror jag hon är lika intresserad som jag är för att reda ut vår relationsproblem innan någon blev inblandad.
Jag kan inte reda ut hennes otrohet, det kan bara hon själv.
Men det jag vill veta är vägen fram till att hon började känna att vår relation inte fungerade.
Jag vill kunna slippa känslorna att det är mitt fel att det blev så här. Jag tror att jag kan lita på henne fram till det stadiet. Hon skyller aldrig detta på mig utan alltid på sig själv. Hon säger “Jag ångrar att vi aldrig satte oss ner och pratade om våra problem, att jag inte sa det innan jag gick för långt och drog in en person till i detta”.
Så jag tror att hon kommer vara ärlig i den frågan, om hon vill lösa och hitta tillbaka, det vet jag inte och det tror jag inte.
Men kan hon hjälpa mig få ett avslut, så räcker det för mig och det är något jag kan titta tillbaka på och känna var rätt.
Jag ska försöka efter att ha gett henne lite tid själv, föreslå detta.
Jag vill bara säga att jag dess värre känner igen mig alldeles för väl i din beskrivning i hur du har det och behandlingen du får utstå!
Fram och tillbaka, hopp och svek, ta avstånd och hala in, omtanke och känslokallhet, ånger blandat med att gå vidare mot annat, fysisk närhet trots att det emellanåt skiner emellan att det finns en annan som får samma behandling, skuldbeläggande av den andra kvinnan (i mitt fall), löften om uppbrott med den andra men upptäckt att det inte skett, osv.
Det är så oerhört nedbrytande så det finns inte! Man kommer ingenstans! Man tappar sin värdighet och blir inte mer än en våt fläck.
Jag och min exman valde att gå på familjeterapi! Mönstret fortsatte där, fram och tillbaka. Vid ett tillfälle kom inte min exman på mötet. Familjeterapeuten frågade mig då hur länge jag tänkte låta min exman behandla mig på det sätt han gjorde! Länge visade det sig! Jag förstod själv att jag var värd mer, men satt fast i ett mönster och känslor av hopp! Det svåra var att att klara av att resa sig och gå när min exman ständigt halade in med diverse metoder så fort jag tyckte mig ha hittat styrka och mod att känna mig stark att ta avstånd. Jag behövde till slut ta hjälp utifrån.
Så här långt efteråt (det har gått flera år) så känner jag ett oerhört förakt för min exman. Hans behandling dödade liksom alla möjligheter till en fungerande och värdig kontakt i framtiden. Eller rättare sagt, hade han plötsligt fått ett respektfullt och korrekt sätt att bemöta mig i alla de frågor vi ändå behöver lösa idag så hade givetvis det gått, då samtliga känslor är så döda de kan bli, men hans beteende är liksom inte klokare idag än var de var då… Och så här efteråt med facit i hand ser jag hur extremt mycket jag tvingats tillrättalägga och kämpa för en någorlunda fungerande relation och föräldraskap, en relation och ett föräldraskap som jag mitt i upplevde som positiv och bra. Men idag vet jag att det aldrig var bra!
Vad vill jag säga med detta? Sök hjälp, innan du bryts ner för mycket. Du förtjänar inte den behandling du utsätts för! Det man behöver förstå är att man själv låter det ske! Varför man låter det ske kan man behöva få hjälp att reda ut. Och det är nog viktigt att få stöd i att sätta de gränser kring sig själv som behöver sättas.
Kram till dig!
4 gillningar
Det gör jävligt ont att göra slut men ondare att hänga i luften. Ge dig tre månader så kommer du inse en massa. Ta hand om dig tillåt dig själv vara ledsen, klipp all kontakt
Dvs blocka henne överallt så hon inte stör din process och lovar dig att småningom kommer du att må bra. Jag vet det gör väldigt ont men lovar att det går över om man tar distans och klipper kontakt från 60 upp till 90 dagar
Kram på dig
3 gillningar
Så känner jag precis… tittar man på psykisk miss handel borde min bild finnas där…jag mår bra när hans val och löften inte når mig…
Hjälp? Menar du psykolog?
2 gillningar
Gillar skarpt det du skriver och håller med dig. Jag kom på honom i sängen med någon annan, klippte all kontakt men han lämnar inte mig ifred och vill tillbaka men på ett sjukt sätt. Det är jag som blev bedragen och det är jag som är boven, fick sjuka, förnedrande mejl oavbrutet sen jag klippte med honom. Sjuka människor finns det tyvärr!!!
1 gillning
@forvirrad Är glad att vara här genom andras historier öppnas mina ögon med. De människorna är duktiga att manipulera oss, all fakta finns framför oss men vi lyssnar på deras lögner… och hänger kvar för små smulor, typ ett jävla sms!!! Jag bli arg på sådana!!! Kan ställa upp för dig om du vill ge tillbaka då får du se hennes reaktion!!!
Ja… de ljuger allra mest för sig själva
1 gillning
Sant, när jag började att sluta försöka förstå och klippte all kontakt då händer det massa saker, jag fick en massa sjuka mejl, han bråkade med sig själv då fattade jag att den människan är långt ifrån frisk
Med hjälp menar jag t ex psykolog, terapeut, kurator. Någon som kan hjälpa till att sortera allt som känns för att inte bara försöka få ett stopp utan även på riktigt hjälpa till att få igen alla dörrar på glänt. För vem vill innerst inne leva med någon som kan tänka sig att behandla en så fruktansvärt illa? Man behöver kanske förstå varför man låter det ske?!
2 gillningar
Efter att jag äntligen klippte alla band och motade ut min exman på alla sätt gjorde han ju sina försök att få styra, men utan framgång. Sjuka blev alla mail osv först efter att jag träffade en ny man, så till den milda grad att jag fick blockera honom ifrån allt. Jag fick skapa en särskild mailbox för bara honom och spärra honom ifrån alla andra. Det visade sig att den mailboxen fick bli permanent! Han förstod liksom aldrig normal respektfullhet och att han inte kunde styra och ställa som han ville eller att han inte hade rätt till omedelbar kontakt och respons, oavsett när. Han är jättearg och tycker att JAG har kommunikationsproblem! Ja jäklar…
1 gillning
Precis, att en idiot inte kan ha gränser är hans sak men att låta det gå för långt är vår sak och det är precis det jag jobbar med, att förstå mig och lista ut vilken känsla är jag ute efter när jag går tillbaka till en misshandlare och bedragare…
Vi måste sätta gränser, och ha värde på oss själva
3 gillningar