Har hittat en lägenhet och måste nu tacka ja eller nej. Min sambo vill att jag tackar nej. Jag får ingen riktig förklaring varför. När jag frågar om hon vill fortsätta ihop, vet hon inte.
Jag både vill och inte vill ta lägenheten. Läget är inte perfekt och hyran lite hög så jag tvekar. När jag försöker prata om att vi måste diskutera hur vi ska gå tillväga med att gå isär förhalar hon, byter ämne säger att hon inte orkar nu…Det är ju hon som startat allt det här. Jag blir bara förvirrad av det här. Hon vill gå isär, men inte än?
Jag frågar om hon funderat hur och när husförsäljningen ska ske, om hon ställt sig i kö, nej inte orkat, bĺir svaret plus att hon inte vet om hon ens vill gå isär.
Jag kämpar mot att tro att hennes tveksamhet skulle innebära något hopp för oss…önsketänkande bara.
Takk ja hvis du kan økonomisk, du kan ikke leve i påvente av at hun skal bestemme seg. Du trenger vel trygghet i hverdagen? Er det ment å bli dere t så skjer det uavhengig om dere bor sammen eller ei. Skjønner dog at dyr husleie er et hinder.
Ja @Atrax, det är mest det ekonomiska som sätter stopp och vi behöver komma överens om det praktiska, men hon orkar inte säger hon.
Faran för mig är att jag så lätt lurar mig själv att hoppet finns. Stämningen är god för övrigt hemmavid, vi retas, kelar och myser med varandra. Men tar jag upp ett samtal om vår relation, avbryter hon mig.
Jag har tre till fyra förslag hur vi ska göra.
*Jag flyttar så fort jag kan och betalar hälften till huset säljs (jag blir pank)
*Vi flyttar tillsammans till ny lägenhet, hon får tänka efter lite till, sedan kan en av oss eventuellt flytta vidare.
*Jag tar det lugnt väntar in att hon får tummen ur och vi flyttar isär till varsin lägenhet.
*Vi bor kvar…inte troligt
Hon velar mer än mig nu.
Herlighet for en situasjon du er i, ikke rart du du håper. Din eks gir deg smuler hver dag i form av kos, kjærtegn og god tone. helt klart bedre ha det sånn enn iskald stemning. Som jeg leser det du skriver så vil hun jo ikke ha et forhold, ikke gi deg vissthet i hvor du står hen, for hun orker ikke ta tak i noe praktisk, og vil heller ikke gi deg sjelefred ved å fortelle deg hva hun vil med forholdet. En sånn situasjon er til å bli gal av! Jeg skjønner godt du er forvirret.
Tack @Atrax du beskriver det bra🙂 Om jag förhåller mig till att det är över, om än osagt, men vi lyckas behålla en god stämning kanske vi lyckas skiljas åt vänskapligt.
God Jul alla!
Sovit en timma eller två. Tjejen väckte mig för det var dags för Operation julstrumpa( 1 barn kvar hemma). Att somna om gick tyvärr inte, min kropp tror väl att jag sovit tillräckligt.
Operation julmat är klar. Hela klanen med vuxna barn med respektive och alla barnbarn kommer för att fira jul, så det kommer bli full rulle idag.
Jag mår bra överlag. Hur relationen mår vet jag inte. Min sambo verkar gladare, hon vill hålla om mig om nätterna och mysa i soffan på kvällen. På frågan om det är slut säger hon nej. Så då får det väl stanna vid det. Jag anar att krisen inte är över, men det är väl vapenstillestånd över julen åtminstone.
Vågar inte hoppas för mycket men något har förändrats i hennes inställning i positiv riktning. Så jag kan vänta lite till på att hon bestämmer sig. Till våren väntar jag och om hon fortfarande velar, är det jag som drar.
(Kommer kanske få ångra den sista meningen🙂 )
Det känns som vi är ihop igen och jag vågar vara försiktigt positiv till en fortsättning på relationen. Jag tar inget för givet längre och är mer medveten om de saker som tär på relationen. Jag är tacksam till alla på forumet. Tack lämnare som lämnade, ni har hjälpt mig att se och förstå genom att belysa tingen från flera håll. Fått mothugg när jag ljugit för mig själv, stöd och tröst när tankarna gått i moll.
Just idag är jag stark.
Ja du @Golvad, har läst din story omigen, tungt som fan mannen.
Är hon mer hemma nu emot i höstas ? Hon kan ju inte lufta sina vårkänslor hur jävla mycket som helst, ni är ju tillsammans. Hur bor ni idag: hus, lägenhet - 2st ?
Ja hon håller inte på längre. Allt har normaliserats. Nästan ett helt år har gått sedan otroheten (känslomässig ej fysisk), den avbröts direkt vid min konfrontation.
Mycket av det jag skrev i höstas beror inte på att hon fortsatte hålla på utan om att jag inte var i balans. Hon ville lämna och jag hade svårt att hantera det. Jag nådde till slut till en acceptans och började leta boende. Hon i sin tur funderade under tiden på vad hon ville.
Det är en märkbar skillnad på våran relation nu från då.
Svartsjuka, sömnbrist och ångest/depression har en förmåga att förvränga hur man uppfattar vad det innebär att ens partner är borta från hemmet. Jag lyckades att inte agera på mina känslor för det mesta. Det visade sig att hon inte höll på. Mycket var tankespöken. Jag skrev och lusläste forumet när jag mådde dåligt. Umgicks med kompisar och jobbade. Familjelivet fortsatte och sakta återgick det till ett normalläge.
Det är ingen konflikt mellan oss längre, det är nuläget. Tiden får utvisa om det håller.
Uppdatering.
Min sambo sa just att hon vill gå isär, igen.
Är lite tom innombords. Omtöcknad. Känns som att ja det får väl bli så då. Varje år sedan 2017. Tagit 2st hydroxyzine. Varför på en söndag, innan läggdags? Märkt att hon varit avig i två veckor. Så jag frågade hur det var fatt…vill somna.
Jag vet inte vad jag ska säga men jag är verkligen ledsen för din skull, du måste ha levt under anspänning länge nu.
Jag hoppas att du hittar kraft att gå vidare med bestämda steg och att du orkar fokusera på vad som är bäst för DIG den här gången.
Hon säger nu, att vi fortfarande är ihop, men att hennes känslor är slut. Jag klarar inte av att somna bredvid henne, så jag försöker sova på soffan. Går inget vidare. Känner mig mest tom, oälskad, apatisk och oduglig. Dags att börja leta annat boende igen, fast orkar knappt. Känns värdelöst att älta mer här…förlåt.
Du skal ikke beklage at du elter! Skriv av deg her, her finner du støtte. Kom deg vekk fra situasjonen du er i, du kommer til å knekke fullstendig om du fortsetter å leve som du gjør med de følelsene. Du må finne troen på din egenverdi, du er ikke verdiløs
Du har inget att be om ursäkt för! Det är här man kan älta. Man behöver älta!
Sätt nu dig själv i främsta rummet, det är inte dig det är fel på, det är hon som har ett hål i sig.
Kan bara instämma med ovanstående, använde forumet, detta är dess styrka.
Ibland tycker jag det är synd att vi ibland använder ordet älta, för att det förknippas oftast med något negativt.
Men man måste samtidigt se att det finns ett behov av att ventilera, att gå igenom händelsen flera gånger. Kan ju vara vad som helst, men att “älta” är ju också en del i bearbetningen. Mycket handlar ju om hur man ältar och dess syfte.
Jag vet inte hur mycket jag ältar i mitt liv men inser att det är oerhört mycket, men kopplar man samtidigt på reflektion i sina tankar och funderingar så är det ju något somatiskt för något positivt med sig.
Ibland behöver man skriva av sig för att få ur sig känslan. Tyvärr är ju vårat samhälle hela tiden i utveckling och en strävan att gå framåt, likadant med våra nära och kära, samt våra vänner. Det gör att det vi kallar älta ofta ses som något negativ, något man borde ha kommit över osv osv. Där jag upplever att det finns en otålighet över det och att man förväntas att släppa och gå vidare allt för snabbt där saker blir forcerat. För vissa kan detta vara rätt väg men inte alla och om man inte följer den mallen så möts man av oförstående.
I detta forum möter du människor som förstår, som själva är i den situationen eller lämnat den efter mycket ältande.
Be aldrig om förlåtelse eller ursäkt för att du sörjer. Använd forumet så mycket du kan och vill. Som du ser så finns det otaliga trådar, tusentals inlägg av människor som bryr sig om sin medmänniska trots sin egen sorg och situation. Styrkan här ligger i förståelsen och empatin.
Ta hand om dig, finn styrka i människorna som delar ditt öde och som även finns här för dig.
Tack för era fina ord, de värmde och gav tröst. Ältar väl lite då .
I söndags ville hon gå isär, på måndagen var vi ihop och tisdagen gick väl förbi utan diskussion. Jag kände bara av en kyla som inte fanns innan helgen. Hon övertalade mig att sova jämte henne i sängen, istället för soffan. Vill hålla om henne, men märker att hon helst vill vara ifred. Så jag lägger mig på rygg och stirrar upp i taket, hela natten. Stannade hemma från jobbet igår. Lyckades ta mig till jobbet idag men blev hemskickad av chefen. Innan jobbet frågade jag vad hon menar med att vi fortfarande är ihop. Hon svarar åter igen att hon inte har lust att försöka igen . Hade nog jobbat på om chefen inte märkt att jag var illa där an, men när han tog in mig för ett samtal brast det för mig. Har innan idag mest kännt mig tom med ett visst tryck över bröstet. Försökt acceptera läget och förlika mig med att det är som det är. Men nu kom gråten. Åkte hem o la mig i fosterställning, sovit en timme och nu skriver jag detta. Snart kommer dottern hem så nu måste jag skärpa mig. Jag måste på något sätt, stänga av mina känslor för sambon. Ta o hitta ett boende osv. Jag har bara ingen ork just nu.
Nu ska jag säga samma sak som exakt alla sa till mig i tio månaders försök till återhämtning efter hans otrohet: Värna dig själv, våga bryta med honom, gå din väg.
Hela tiden visste jag att det var precis så jag behövde göra. Men jag var inte redo. Tills en dag när jag fick nog och kände att vi kommit till vår gemensamma vägs ände. Jag sörjer fortfarande oss och tror att jag alltid kommer göra det litegrann. Men jag har accepterat att sorgen är där och tänker att han inte ska få förstöra fler dagar av mitt liv.
Förra natten ville hon ha sex, vilket hon fick. Efteråt låg vi tätt intill varandra. Idag är det som vanligt, nästan. Vad är det frågan om?
Ska tillägga att jag inte tror att hon vill stanna, utan vad betyder detta beteende?
Skriv av deg her, her finner du støtte. Kom deg vekk fra situasjonen du er i, du kommer til å knekke fullstendig om du fortsetter å leve som du gjør med de følelsene. Du må finne troen på din egenverdi, du er ikke verdiløs 
.