Raderat…
Det är hon som ska skämmas, massor!
2 gillningar
Du har ditt svar redan. 2 gånger? Nej du gå och gör det nu.
2 gillningar
Åh… Du ska inte skämmas… Alla handlar vi olika i situationer som uppstår…
Det är ingen lätt situation… och man gör vad man tror är bäst just där o då…
Hoppas ni finner en lösning…
1 gillning
raderat…
Att komma igen efter otrohet är så svårt…
Men ni får se tiden an om hur ni gör…
Usch ja… det är inte lätt att komma ifrån negativa tankar… man kan bara göra så gott man kan med allt…
1 gillning
Varför gräver jag efter detaljer när man vet att man bara mår dåligt av det man får höra?
Och varför förstör jag en kväll som var trevlig med skratt och gemenskap med att börja prata om relationen?
Bättre att hålla käft ibland…men nu vet jag mer…men medan hon sover gott sitter jag vaken och läser på detta eminenta forum.
3 gillningar
Utifrån din erfarenhet och magkänsla: kommer hon vara otrogen igen?
Jag tror att hon inleder vad hon tror är vänskapsrelationer, men eftersom den andra partens intentioner är av amorös art, eskalerar deras relation åt det hållet. Kanske vågar hon inte säga stopp i tid och sen står hon där i ett förälskelserus.
Jag hoppas att vår relation är mer värd än så för henne…när hon tvingats välja har hon valt mig. Kanske har vi det inte så pjåkit ändå.
Eller så vantrivs hon och det driver henne till nya eskapader varje vår.
Tilliten är borta från min sida så jag får väl svara att ja, det kan mycket väl hända igen. Men hon ÄR en god människa, hon har nån form av kris bara. 40 års kris eller nått annat.
Hon vill inte göra det igen, men vem kan säga vad man gör i framtiden. Kan jag vara trogen? Jag vet inte är väl svaret tillslut.
Nej, det där är ju enbart självbedrägeri från din sida. Det du beskriver är inte en “GOD” människas upprepade beteende och det förstår du väl själv gissar jag även om du desperat vill hitta undanflykter för att få fortsätta att hoppas. Hade hon valt D I G, prioriterat dig och varit rädd för att mista dig så hade det inte hänt. Definitivt inte upprepade gånger.
För rent krasst skulle ju din teori isf innebära att du är tillsammans med en kvinna som är aningslös på gränsen till dum och som saknar impulskontroll/spärrar/(själv)insikt om sig själv och inte minst om de de andra människor hon utnyttjar genom att inleda relationer med… och som dessutom har ett twistat sätt att att förhålla sig till sanningen på.
Hon äter kakan med jämna mellanrum när ledan (med dig, er relation eller henne själv, vilket isf kräver helt annan angreppspunkt och ansträngning från hennes egen sida) slår till, för att hon vet att hon kan. Hemmakakan aka. DU finns ju kvar oavsett. Simple as that. Även om det är långt ifrån enkelt, för dig.
Men om inte din självpåtagna ruelse över om du själv kan/vill vara trogen enbart är ytterligare försök till att förminska hennes upprepade snedsteg, då kanske ni skulle praktisera ömsesidig ärlighet och öppna upp er relation för möjligheten att ha relationer med andra?
Men skulle dessa eventuella kommande relationer inbegripa “förälskelserus” (som du beskriver hennes) så tror iaf jag att det är dömt att misslyckas. Polyamorösa relationer med enbart kliniskt sex med utomstående kanske kan funka för någon… men inkluderar det dessutom förälskelse/kärlek, NEJ!
6 gillningar
Tack! Bra att höra mothugg. Du har rätt i att jag ljuger för mig själv. Det gör de flesta som försöker ha hopp.
Jag tror faktiskt det är fråga om att hon har svårt att sätta gränser. MEN tydligen kunde hon avstå sex med fanskapet, så det är inte helt kört med gränsdragningar.
När jag upptäckt snedstegen får jag efter shock, ilska, sorg stadierna nån slags tävlingsinstinkt och ska fan inte låta nån sno henne. Vi har inget problem med sexlivet. Det är inte fullbordad otrohet vi pratar om. Skillnad för mig. Så de kan tråna på håll på telefon, det är jag som sätter på henne.
Tack för din respons den behövdes. Det ligger sanning i vad du skrev @Noomi , men jag håller inte med i allt…Jag är inte en självutplånande mes. Jag tar inte mina beslut i affekt bara. Men jag blir förbannad, sorgsen, förvånad, förnekande, hoppfull. Ibland går känslorna igenom alla stadier inom loppet av 5 minuter. Känner mig schizzo men tänker inte rusa iväg o sova i bilen. Försöker hålla mig stabil inför barnen också. Så jag tänker vänta se vad hon kommer fram till. Ja jag är kakan som är kvar, det har du rätt i.
1 gillning
@Golvad, nota bene… jag har aldrig påstått att du är en “självutplånande mes”. Definitivt inte heller att du varken ska handla i affekt eller rusa iväg och bo i bilen, för är det nån som ska bo i bilen så är det hon 
Men tyvärr så har ett uttalat och eskalerande självbedrägeri, undanflykter, ursäkter etc. när det gäller en partners oacceptabla (om de nu är oacceptabla för dig?) och dessutom upprepade beteenden en obehaglig förmåga att skapa strutsbeteende, förlamning och inte så sällan ett stort självklander 
Där anklagelserna riktas åt diametralt fel håll, med på sikt katastrofala följder för dig själv.
.
Men… “Rom byggdes inte på en dag” 
3 gillningar
@Noomi Du har rätt. Tack! Behövde en verklighetskoll! Jag har redan varit med om att ge efter för totalt psykbryt första gången det hände. Denna gången tar jag det lite lugnare, tappar inte kontrollen lika mycket. Fast lite koko blir jag, erkänner. Känns som adrenalinet flödar på nätterna. Hon märkte ändå att denna gång var jag kallare. Vid konfrontationen denna gången sa hon “Jag drar!” Jag höll med “Ja dra! Stick, försvinn!”. Hon var borta 10 min sen kom hon tillbaka. Hon frågade vad jag ville veta och att hon avbryter kontakten direkt och totalt. Det är de facto ett ändrat beteende från förra gången. Ärligheten i det tog bort min ilska lite. Vi får se…tack igen🙂
Bra där, @Golvad… även en tusenmilafärd börjar med ett första steg
Bara en brasklapp (till 
) för när du ändrar ditt beteende litegrann, så kalibrerar hon sig efter dig direkt. Vad det sedan i realiteten betyder står nog skrivet i stjärnorna än så länge. Blir hon bara bättre på att dölja/smyga/ge dig de smulor du behöver för att hon ska kunna fortsätta med sitt och du fortsätta att hoppas… eller visar hon på alla sätt och över väldigt lång tid en verklig, uppriktig, tydlig och tveklös V I L J A som du aldrig behöver tvivla på?!
Men där kommer tiden att utvisa…
2 gillningar
Vi kommer inte ha någon gemensam semesterresa detta året förrutom nån enstaka helg här och där.
Mitt stora problem är sömnlösheten, jag kan inte sova efter våra “samtal”.
Hon säger numer att hon har känslor för mig, men inte så som hon vill känna. Hon vill inte gå isär, utan ta en dag i sänder. Ambivalent jag vet.
Vi har roligt ihop, vi är närvarande med varandra, samlivet är helt ok.
Jag försöker att vara positiv, men jag läser ju mellan raderna att vi har problem framöver.
Jag litar inte på henne och är svartsjuk, men jag trycker undan min oro och försöker att inte visa mina mörka tankar. Hon blir “varm” mot mig när jag trycker undan min oro. Jag “snokar” inte. Så även om jag mår pyton av att inte få prata öppet om allt, verkar ju det funka.
Hennes otroheter har jag inte släppt men jag är inte besatt av att älta varje liten detalj. Vi hade haft problem även om de aldrig hade inträffat, hon tappade inte sina känslor pga dem. Jag hade inte mått så jävla dåligt om hon låtit bli dock.
Hon visar ånger och skam och kanske är det äkta. Bra, men att hon känner skam hjälper inte hennes känslor för mig att hitta tillbaka så jag vill fokusera på att skapa en miljö där vi känner glädje tillsammans. Naturligtvis måste hon också vilja jobba på relationen, annars är det kört.
När jag läser tråd efter tråd på forumet där ni andra kämpat med dessa frågor blir jag ändå lite pessimistisk.
Är det verkligen realistiskt? Finns det statistik på sannolikheten av ett lyckligt slut?
Har lyssnat lite på terapeuten Esther Perel på youtube, hon verkar ha uppfattningen att det finns en chans (om båda vill).
Bara för ett halvår sedan trodde jag att vi hade lyckats…så fel jag hade, men nu känns det inte hopplöst heller…ja jäklar vad patetiskt godtrogen jag är.
Jag vill åtminstone kunna säga att jag försökte. Ursäkta att jag ältar, men bättre här än hemma känns det som.
Du har hamnat i en mycket svag situation i din relation till henne. Hon har svikit dig, men ändå är det hennes känslor som är i fokus. Hon säger sig vilja hitta tillbaka till sina känslor till dig, men bara genom att ta en dag i sänder. Gemensam semester verkar inte vara så viktigt i förhållande till andra prioriteringar. Âr det hennes beslut att ni skall prioritera er semestertid så?
5 gillningar
Nej, vi ville ha gemensam semester men jag kunde inte få ledigt samma veckor. Vi har försökt hitta på saker på helger istället.
Ja jag är i en svag position, men jag står i bostadskö. Det finns ett litet hot om att jag drar om rätt lägenhet dyker upp. Hon vill inte göra slut…än.
Jag lider med dig, din sambo har satt dig i en fruktansvärt svår situation. Och jag tror att hon är medveten om det.
Du skriver att du mår pyton. Hon vill ta det dag för dag och se vad som händer. Vill du det? Känns det som en bra lösning? Hur länge kan du vänta? Hur dåligt ska DU må av er relation som den ser ut nu?
Du skriver att du inte litar på henne och att hon mår bättre när du trycker undan din oro. Det funkar för henne. Det låter som ett mycket skevt förhållande mellan två personer.
Hmm gjorde ett fel när jag postade
Ja svartsjuka och depression gör mig inte attraktiv eller trevlig att vara med, så jag försöker låta bli att ge efter. Försöker i skrivande stund få tag i en terapeut för lätta på trycket. Det dröjer en vecka minst innan jag får ett första besked om det.
Min tillit till henne blev förstörd så hon försöker visa att jag kan lita på henne genom att höra av sig och svara ärligt på mina frågor osv. Ibland är hon brutalt ärlig och då mår man piss, hellre det än motsatsen dock. När hon säger positiva saker känns det mer äkta på nått vis.
Och hur länge står man ut?
Det är så många på detta forum som har det värre , kanske ska jag vara tacksam att jag får möjlighet att landa i acceptans att det är slut eller att det går att rädda relationen.