Otrohet en andra gång - vad ska jag göra snälla

Snälla hjälp mig med dina tankar och erfarenhet.

Min historia i stora drag:

Tillsammans med en man sedan 12 år tillbaka. Två barn, 5 och 7 år.

Hösten 2021 fick jag veta att min man och en kvinnlig kollega kommit varandra nära. De var ”på väg att bli förälskade” men inget hade hänt under de 4 månader de haft kontakt. Min värld rasade ihop. Han var ångerfull och vi började gå på såväl parterapi och individuell terapi. Detta gav oss verktyg att jobba vidare på vår relation och i samband med att kollegan flyttade utomlands med sin tjänst så kände jag att det var mer eller mindre återställt mellan oss. Vi fortsatte dock att gå i parterapi då kommunikation och sexet behövde jobbas vidare på.

I mars i år började jag ana oråd. Han gick på långa promenader, jobbade sent, kom aldrig ut efter att nattat lilltjejen. Vi pratade om det hos psykologen men han avfärdade.

I början av april hittade jag bevis. Kvinnan hade flyttat hem och de hade bokat en 3 dagars övernattning i Skåne. Jag gav honom flera chanser att själv berätta men inget kom fram, så till slut konfronterade jag honom. Då fick jag veta att de hade haft kontakt i ca 2 månader och deras relation hade utvecklats och de var förälskade och även haft sex ett par gånger. Min värld har sedan dess rasat ihop.
Han är ångerfull och gråter mycket. Han säger att han älskar mig och framförallt älskar vår familj med barnen.
Han vill försöka igen, gör vad som helst för att inte slita upp deras tillvaro.
Vi pratar mycket och jag känner mig nära honom, men samtidigt obeskrivligt arg och sviken.
Jag känner mig helt förkrossad och förtvivlad, mest när jag tänker på våra två fina flickor.

Vad ska jag göra? Ska jag lämna eller ge det en ny chans?
Ska jag kontakta hennes sambo och berätta läget (hon har inte försökt kontakta honom och han svär att de inte har någon kontakt. Men jag vet att känslor inte svalnar bara för att man blir påkommen) eller ska jag låta karma sköta hennes öde?

Snälla ge mig råd och era tankar och erfarenhet, jag är väldigt vilsen!

3 gillningar

Jag känner med dig. Kommer du kunna lita på honom igen? Vill du leva med honom?

1 gillning

Jag vet inte om jag skulle kalla det otrohet en andra gång. Det är samma kvinna, det är samma känslor som han byggt vidare på. Han är uppenbart förälskad i denna kvinna och får något från deras relation som antingen börjats sakna från er eller aldrig fanns där till att börja med.

Det kanske går att reparera jag vet inte men exakt som du säger så försvinner inte känslorna för någon bara sådär. Så om ni fortsätter försöka och han verkligen slutar ha kontakt med henne så har du säkert minst 6 månader framför dig där han går och sörjer relationen till henne och vad som kunnat vara. Efter att han har sörjt klart kommer han ge dig 100% uppmärksamhet och kunna bygga en ny relation med dig.

Jag har aldrig varit en person som tror att man ska stanna för barnens skull. De mår sämre av att ni håller ihop pga dem. För det märks. Jag säger detta då mina föräldrar skulle behövt skilja sig när jag var liten men har nu tagit tag i det när barnbarn börjat komma in i bilden. De hade gjort hela familjen en tjänst om de inte hade dragit ut på detta så länge. Vi alla hade haft det bättre och mått bättre om de gjort det.

Mycket jobb kommer krävas från er båda för att jobba på relationen och vad som saknas. Men du ska vara medveten att om han verkligen älskar henne så kommer hon alltid finnas kvar någonstans i hans hjärta och tankar.

2 gillningar

Han är ångerfull?! Alltså han är påkommen, så långt är jag med - men han är ju den som har fattat beslut att aktivt vara med den här kvinnan - 2 ggr!

Jag gissar att han är för feg att göra slut själv utan tänkt sig att ha detta puttrande tills du avslutar åt honom. Så jag hade kastat in handduken här, var är det för vits att fortsätta egentligen, även om han s a s avslutar med denna kvinna igen så tvivlar jag på att du kommer att kunna lita på honom igen.

https://www.instagram.com/p/C9EbdZiyqMl/?igsh=MWVxdHkzZnJxeHlqaw==

Du förtjänar bättre.

3 gillningar

Jag tänker på alla gånger jag ställde upp för att hämta barnen så han kunde ta ”sena möten”. På alla gånger mina och hans föräldrar tyckte in när vi gick i parterapi. På alla kvällar jag ville prata men han var upptagen med sin telefon eller var totalt ointresserad.
Då blir jag förbannad och vill bryta upp.

Men sen ser jag honom leka med barnen och hur fina de är, och det gör ont i mig att ta det ifrån dem.
Jag vet ingenting.

Du tar inte ifrån dina barn någonting. Så länge du inte talar illa om honom framför dom så kan deras relation fortsätta vara lika fin som den är idag.

Du måste se till vad du vill med ditt liv och vad du vill ha ut av en relation.

2 gillningar

När jag konfronterade honom så var han kall. Han sa att han var kär i den andra kvinnan och oavsett så hade vår kärlek ändå brunnit ut. Han ville inte ens avboka deras träff (vilket han gjorde sen självmant.

Efteråt kom hans panik och ånger. När konsekvenserna började sjunka in. Vi åkte iväg en helg bara jag och han och pratade ut. Hade inte sex men var emotionellt nära.
Jag vet ju att han älskade den andra kvinnan och hade valt henne om det inte var för barnen. Men går det att reparera ändå?

Paniken brukar komma efteråt. När de ser vad de förlorar. Ingen kärnfamilj, de tror att de kommer förlora barnen och allt det där.

Kan det fungera ändå? Kanske, jag hittade någon Amerikansk studie på Google som visade att av alla relationer där någon är otrogen så valde 47% att försöka igen. Varav de 47% så skiljde sig lite över hälften efter något år. Så statistiken säger att det absolut är möjligt att rädda.

Men är du beredd på att göra vad som krävs för att rädda? Är han villig att göra samma sak? Vill du ha honom trots att du vet att han älskar en annan?

1 gillning

Vi har gått i terapi i nästa ett år. Pratat och vänt och vridit på allt vi behöver ge och ta för att fungera. Jag såg en bättring och det gjorde han också. Han har också gått i egen terapi ca 8 ggr. Därför förstår jag inte varför det föll tillbaka.

Första gången det hände hade jag ingen tvekan på att det skulle funka. Men sen hände det igen och ämne värre (fullbordad relation) och det har ryckt mattan undan mina fötter.
Varför gjorde han det igen?!

Förlåt om jag låter hård och elak nu. Han gjorde det igen för att han älskar henne. Det är inte bara sex, det är så mycket mer.

Som du säger ni har gett det ett försök, ni gav allt. Det blev bättre, han kanske till och med började känna sig som sig själv igen. Och när han står där på toppen och känner att saker och ting är bra igen så saknades något ändå.

Jag tror att du behöver vara din bästa vän just nu. För om du redan gett allt, vad finns då kvar att ge? Läk, sörj, var arg om du behöver det men gör dig den otroliga tjänsten och lämna innan du bara mår ännu sämre. Han tog ett steg längre denna gång och hade en hel relation med henne. Han är bara för feg för att lämna men han vill inte vara kvar i er relationen.

Du kommer klara det. Du är starkare än vad du tror :heart:

3 gillningar

Du är inte hård :heart:
Jag är så rädd. Det känns så orättvist!

Det är orättvist, skitorättvist :heart:

3 gillningar

Såklart är det otrohet en andra gång, givet nedanstående citat nästintill en tredje :face_with_raised_eyebrow:

Jag tror att du @Ettsamtal måste tvinga honom att välja, direkt eller indirekt och det betyder välja dig och nollkontakt med henne, eller tvärtom… även om du är livrädd för att han ska välja henne. Men låter du honom få fortsätta på det här sättet genom att både äta kakan (sen gråta, snyfta och få panik) och ändå få ha den kvar, då kommer det att nöta ner dig i sinom tid.

Skaffa omgående en samtalsterapeut för dig själv isolerat (låt honom rodda sitt på egen hand) som hjälper dig att bringa reda bland tankar och känslor och bygga upp din självkänsla. Bli ditt bästa självständiga jag och visa honom vad han går miste om, lägg den heta potatisen där den hör hemma dvs i hans eget knä. Visa att du är en stark och bra person och låt honom till fullo inse vidden av vad han är på väg att göra och vilka konsekvenser det kommer att få. Så medan han dväljs bland sina tvivel och beslutsoförmåga så reser du på dig och visar att du inte är en blöt fläck på golvet som han kan stampa i gång efter gång :muscle: :v:

På många sätt tror jag det är bra att du inte kontaktar hennes man, för har hon inte berättat själv ännu så står det skrivet i stjärnorna även där hur utfallet kommer att bli. Det är en (enkel) sak att leva i fantasin på stulna stunder och en HELT annan och oändligt mkt svårare att dra det hela till sin spets, så vem vet om hon öht kommer att lämna sin familj.

Jag håller tummarna för dig :crossed_fingers: :revolving_hearts:

5 gillningar

Tack för ditt svar!
De har ingen kontakt under tiden vi ska försöka förstå vad vi ska göra.
Jag försöker vara stark men jag är en våt fläck.

Ska och kan vi ta oss igenom detta trots att han uppenbarligen har känslor för någon annan?

1 gillning

Du har inte gjort något fel så tvärtom vad du skriver så är du stark. Ni kanske inte haft det bra senaste året/åren men tänk på att bara en svag person väljer i det läget att vara otrogen.

Jag tycker du ska se på hela kaoset som en otrohet, inte flera. Även om dom inte hade kontakt sen hon flyttade utomlands så hade han inte brytit mentalt med henne. För han fattade inte.

Tanke nr 1: han måste bryta med henne (vilket han gjort?), men han behöver även bryta med henne i hjärtat och inte vilja ha någon kontakt. Inget mer hoppande fram och tillbaka.

Tanke nr 2: det finns ofta ursäkter och förklaringar, strunta i dom för även om ni haft det uruselt så var det bara han som var otrogen. Han behöver ta reda på varför han tyckte det var en bra idé. Gå inte på förklaringar som att han bara råkade bli förälskad för har man dörren stängd så händer det inte. Han var öppen för att få känslor för en annan. Du kan kanske lista ut själv hur det gick till, har han ett flyktbeteende då det är jobbigt, är han naiv, har han dåliga värderingar, låg självkänsla, dålig självinsikt?

Tanke nr 3: han älskar inte henne. Han känner inte henne. Har aldrig levt med henne. Han var förälskad i en fantasi. Och det kan vara skönt för dig att veta. Men du vill säkert veta varför han ville leva i den fantasin istället för i den riktiga världen. Kan även vara bra om han lär sig skillnad på lust, förälskelse och kärlek.

Jobbar dom ihop än?

Du känner dig sviken givetvis. Bra frågor att ställa (istället för ”hur kunde du”) kan vara: vad trodde du detta skulle leda till, vad har du för mål i livet, stannar du för min skull eller barnens, hon gav dig nånting du behövde just då - hur ska du få det behovet tillfredsställt om vi fortsätter.

Som nån annan skrev: ungefär 6 månaders hjärtesorg för honom innan bandet är brutet och det måste han vara beredd på. Sen kanske 1-2 år innan du börjar känna att det är tryggt igen, kommer han klara det? Nu blir säkert nån irriterad när jag skriver han. Men han är den svaga länken. Bara svaga människor är otrogna. Många klarar det inte för dom får en sån kick av en ny partner i hemlighet.

Det handlar i grunden om bekräftelse på ett eller annat sätt. Alla har vi sämre perioder i livet. Har jag haft det jobbigt och mår sämre så springer jag eller kör hinderbana. Då bekräftar jag mig själv. Dom som är otrogna söker det utanför sig själva vilket gör grundproblemet värre.

Du har säkert fått ditt hjärta krossat nån gång för länge sen? Hur länge höll känslorna i sig då? Inte så länge va?

Läs @Noomi inlägg flera gånger!

Lycka till.

2 gillningar

Tack för ditt fina svar :heart:

Han har brutit med henne under perioden vi försöker förstå vad vi ska göra härnäst.
Säger att han var kär och fick bekräftelse, men att han nu förstår att han värdesätter det vi har och vår familj mest.
Det jag inte förstår är varför allt detta inte kom fram under året vi gått i terapi.
Varför behövde han vara otrogen en gång till (denna gång på alla plan) för att inse att han ”värdesätter familjen”.

De jobbar inte längre ihop och det var han som tog kontakt med henne efter att hon bytt jobb. Han säger att de haft sex ett par gånger men jag är inte naiv längre.

Han är svag. Föll för frestelsen och uppmärksamheten. Orkade inte jobba på vår relation och småbarnsåren. Jobbat väldigt mycket och vi har inte haft någon fungerande sexliv på väldigt många år. Knappt kunnat prata med varandra då han har svårt att sätta ord på känslor och kommunikation i allmänhet, medan jag varit väldigt känslig och i ständig behov av bekräftelse.

Jag är så tveksam om han vill detta i rädsla eller om han vill detta av rätta anledningar. Just nu säger han vad som helst för att vi inte ska bryta upp, men det gjorde han förra gången också.

Tankarna driver mig till vansinne.

Hej, här kommer ett svar från en som befinner sig på andra sidan. Jag har precis lämnat min man eftersom jag, under 2 år ca, varit kär i en annan man. Obs att jag aldrig haft fysisk kontakt med honom, men jag är på en annan plats mentalt och känslomässigt än med mitt x.

Det jag ville skriva till dig är att oftast blir nog ena parten kär i någon annan pga att den inte längre mår bra/trivs i den nuvarande relationen. Visst finns det de som är otrogna för att de söker spänning etc, men jag tror att de flesta av oss blir kära i någon annan som en väg ut ur nuvarande relation. En vägvisare.

Jag sa att jag ville skiljas. Han ville inte, men frågade om jag träffat någon annan. Jag sa att - vad betyder det? Jag gillar en annan, men det är på avstånd.

Jag kommer aldrig att få den man jag är kär i nu, men jag är väldigt tacksam för att han visade mig vägen ut.

Själv väntade jag länge med att lämna pga oro för barnen. Men nu när jag väl lämnat tar de det bra, som att de redan är vana vid att ha mamma och pappa på olika håll eftersom vi levt som främlingar för varandra så länge men under samma tak.

Jag känner ju inte er situation, eller din man, men om han är en bra person så lider han av vad han har gjort och genomgår kanske en lång process mot att vilja separera.

Jag hoppas att det var ok att skrev det här!?

5 gillningar

Jag vill nog vända på det lite. Vad är du rädd för och vad vill du. Kan du leva och vara dig själv fullt ut? Skulle du behöva läka och bygga upp dig själv? Hur skall du bygga tillit, trygghet, egenvärde i detta? Var går dina egentliga gränser, vilka värderinger finns djupt inom dig.

1 gillning

Tack :heart:

Hans absoluta första reaktion efter att han blev påkommen tyder på precis det du beskriver. Han sa att han var kär och klar med oss. Att han älskade mig men att han saknade mycket i vår relation. Jag kände igen mig i hans beskrivning.

Men om han är klar, varför lämnade han inte första gången han blev påkommen?
Varför genomlida ett år av terapi och sen göra det igen? Varför gör han allt och lite till nu för att vi ska fortsätta ihop?
Varför inte lämna om han nu har en öppning?

1 gillning

Det är tuffa frågor du ställer - tack :heart:

Jag vill å ena sidan bryta upp allt och börja på nytt, å andra sidan klamra mig fast och fixa.
Vi har nu semester ihop och jag ser ju alla hans fina sidor, framförallt mot våra barn men också i våra samtal.
Men sen tänker jag på hösten, alla tjänsteresor han behöver åka på, alla tillfällen jag måste ställa upp för en man som tidigare utnyttjat tiden till att bygga relation med någon annan. Och då faller jag ihop.

Jag vill stanna för att vi är en fin familj. För att vi fungerar för barnen. För att allt utanför det känns skrämmande.
Men att stanna känns också skrämmande.