Fortsätter diskussionen från Jag, en riktig fegis:
För att inte låta denna tråd spåra ur så öppnar jag en ny med detta enligt min mening intressanta ämne och som jag tror är en av de större skiljestenarna till varför inte @Tailor ser samma verklighet som många andra. Därför tänkte jag här spalta upp olika sätt som förhållanden brukar spricka på. Fyll gärna på med egna observationer och diskussioner.
-
Tappa attraktionen för varandra. Som jag har uppfattat det, enligt @Tailor det vanligaste fallet. Man börjar i förälskelse och attraktion med tiden glider man in i bekväma roller och ser inte längre varandra som åtråvärda och slutar med separation, inte sällan med otrohet. Borde kanske gå att reparera om båda vill.
-
Att man är för olika som person. Enligt mig en av de vanligaste orsakerna. Börjar med förälskelse och attraktion när man är extremt överslätande inför allt som skaver. Man tänker att det ska gå över och att man ska vänja sig vid varandra. I de som slutar med separation kommer istället skavet att växa. Man kan känna sig förminskad om partnern vill att man ska ändra sig, eller negligerad, om den andre partnern inte vill ändra sig oavsett hur mycket man påpekar. Ofta både och. Kan gälla allt från nivå på städning, barnuppfostran, inställning till förändring eller tolerans för tillkortakommanden. Går endast att rädda till ett bra förhållande om båda kan acceptera den andres skavande sidor, men eftersom de skaver så är det oftast inte så. Ofta långa förhållanden som är svåra att bryta. Orsakas både av att minst en inte tolererar den andres egenheter och att man helt enkelt valt att hålla fast vid fel person. Sådana egenskaper syns oftast inte direkt.
-
Kontrollerande förhållanden med inslag av psykisk eller fysisk misshandel. Behöver inte ordas så mycket om än att de beror på tillkortakommanden hos den som är gärningsperson. Mycket svåra att bryta pga nedbrutet självförtroende och kontaktnät samt traumatisk bindning. En del tar sig ur det genom att hitta en livlina.
- Bli häftigt förälskad. Osäker på om detta är en egen kategori, eller om det är underkategorier till de andra.