Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Orättvist mot barnen

För en och halv månad sedan kom jag på min man med otrohet. Efter 26 år tillsammans . I ett år har han flörtat med en kollega. I ett halvår har de haft en sexuell relation.

Han har lämnat henne o säger att han vill satsa på oss. Men vet inte om jag kan förlåta? Det gör ont. Får sådana humörsvängningar. Jag tappar det inför barnen. Känns orättvist att jag blir mamma surtant och han snällpappa. Vill bara skrika fattar ni vad er pappa gjort !

Någon som känner lika?

3 gillningar

Oj vilken jobbig situation. Jag hade nog inte kunnat förlåta. Ilskan och avskyn mot honom hade nog hängt kvar resten av förhållandet och gått ut över barnen. Har ni pratat om att skiljas? Kan ni kanske prata med familjerådgivare? Men ärligt talat hade jag nog tagit ut skilsmässa direkt. Vad han har gjort är inte något man säger "ops förlåt " och sen går vidare. Hur gamla är era barn?

1 gillning

Vi har pratat om att skiljas. Men vill göra ett försök ändå. Våra barn är 18,15 och 12 år. Vi bor i ett hus som vi flyttade till för 2 år sedan som ingen av oss har råd att bo kvar i själv. Så hur gör man. River upp barnen igen? Eller ska man fortsätta dela på huset och jag får bo kvar? Vi har varit på familjerådgivning 3 ånger och har fler inbokade. Han själv säger att det är för att jag inte gett honom den närhet han behöver. Men man är väl ingen tankeläsare?

Kvinnan är 12 år yngre än han, tatuerad, bröstopererad, piercad bröst. Har inga barn. Helt olik mig. Så där fanns inga “störningsmoment” till närhet.

Nu säger han att han inget annat vill än att det ska bli vi. Han vill förnya våra löften. Och jag kan fortfarande knapps andas. Jag får panik när jag tänker på dom . Men måste försöka vara snäll mot mig själv och tycka om mig själv. Vet att det är bäst för mig men ibland är det så lätt att ramla dit…

Jag förstår dig och är och har varit i samma situation.
Jag har fått utbrott i ren panik då jag bara gallskriker och ligger i fosterställning… Har inte kunnat styra det eller skärpa mig. Har dock varit i sovrummet med stängd dörr under attackerna. Har barn i liknande ålder som du.
Jag har förklarat för barnen hur dåligt jag mår över sveket, men att allt kommer att bli bra till slut och att de inte behöver oroa sig utan vi kommer att bo kvar med eller utan pappa…
Så pappa kan vara hur snäll som helst mot barnen, men det vet att det är han som fått mig att rasa ihop…

Nu har det gått ett år och allt känns bättre. Visst får jag fortfarande dalar men de är inte så djupa längre…
Så det kommer att bli bättre… och mamma är alltid mamma för barnen.:two_hearts:

1 gillning

Är ni ett par nu?

Till en början får Han sluta lägga skulden på dig!
Han valde att vara otrogen. Tycker han att det beror på att ni hade för lite närhet i er egen relation så beror det på honom för att han valde att inte kommunicera!

Det känns som att du behöver utrymme och få andas. Finns det möjlighet att han har hand om hus och barn och du kan få bo Någon annanstans unde tiden? Låna någons lägenhet? Eller hyra en stuga?

Jag funderade i de banorna förra året när jag mådde som sämst. Men förbannade pandemin satte stopp för mina planer. Men just det här att inte ha ansvar för barnen (låter kanske hemskt men så är det), inte behöva laga mat eller ens fundera på att behöva ta hänsyn till någon annan. Det behövde jag!
Jag fick det utrymmet på hemmaplan pga pandemin. Det fick helt enkelt bli en kompromiss där.

Var egoistisk! Vad behöver Du?!
Inte barnen eller vad han kan tycka i dagsläget. Han har skapat situationen och får ta konsekvenserna av den. Hans behov är längst ner på priolistan för tillfället!

1 gillning

Tack. Tanken har varit att någon av oss ska flytta ut o låna en lägenhet. Men det som hindrar oss är att vår mellanson 15 år ska påbörja utredning hos skolpsykolog så vill inte att han ska bära på det här oxå när jag gör sin ”utredning”. Får se hur vi gör sedan.

Man är oherhört stark om man tar sig ur denna situation . Stor kram till alla er svikna därute​:heart::heart::heart::heart::heart:

Både ja och nej…
Jag ville förstå vad han hade varit med om… så jag skaffade en dejting app och dejtade först en gift man för att se hur en sådan beter sig. Jag hade inga planer på att vara med denna man utan bara rent vetenskapligt se hur det gick till. Bad honom gå tillbaka till sin fru och inte svika sin familj.
Sedan dejtade jag en singel som jag haft ett 6 mån långt förhållande med. Jag är numera skild och min exmake vill inget hellre än att det ska bli han och jag igen… vi får se… han får krypa efter mig tills jag bestämt mig.
Har en app på honom så jag ser var han befinner sig (annars kan det inte bli han och jag igen).

Han vet att jag har haft en annan man…

Vill bara säga att min ex har varit med ett otal kvinnor. Vissa engångsligg och andre 3-7 gånger med. Oskyddad sex dessutom. Det som är svårt nu det är tanken på att inte kunna göra det i livet som man gjort innan tex resor, båtlivet, aldrig behöva pussla med ekonomi mm… jag älskade mitt gamla trygga liv (som jag trodde jag hade).
Som du säkert märker så har jag blivit ganska krass och hård. Jag var inte en kall person innan…

1 gillning