Vi ska separera och grunden är en otrohet men de hände för ganska så många år sedan och det var han. Det jag ser nu det är att när vi har gått isär det är att jag kommer behöva gå i terapi för att lära mig att lite på en ny människa i framtiden, just nu behöver jag landa i nått år känns de som. Medans han kan gå vidare med en känsla av jag vet att jag har svikit men jag kan inte göra mer åt de nu. Sen kan han gå vidare och jag har såren.
Finns det hopp om livet efter detta och efter de man har varit med om? Just nu känns de som att svartsjuka och misstro har byggt upp inom mig. En människa som jag inte vill vara eller har varit för längesen. eller känner jag och tror att det är så de kommer bli, men de behöver bli så.
Jag vill höra era solskens historier ge mig hopp om livet.
Jag skulle nog våga men jag blir inte kär längre så därför blir frågan teoretisk. 4,5 år har gått och jag har inte ens haft en fjäril i magen sen dess. Men OM det, mot all förmodan, skulle hända att jag blev förälskad igen så skulle jag våga. Dock skulle jag välja att vara sörbo men det är ju en annan sak.
Jag säger att JA, det finns hopp även om en blivit sviken, lämnad, bedragen.
1,5 år hann jag vara singel innan jag träffade min nuvarande kille, även han lite tilltufsad efter att ha blivit lämnad. Jag har bestämt att mina barn aldrig ska behöva bo ihop med någon annans barn, så vi bor på varsitt håll och kommer fortsätta så ett par år till. Träffas så ofta det går, men ibland går det en vecka eller mer pga livet (vi bor några mil från varandra), och det känns OK. Inte en enda gång har jag misstänkt honom för att vara otrogen mot mig, och det var faktiskt min värsta farhåga innan - kommer jag kunna lita på någon igen? Eller kommer jag plötsligt bli en sjukligt svartsjuk och bevakande person? Det visade sig att jag fortfarande är jag, en tillitsfull person som inte är så svartsjukt lagd. Om min kille plötsligt skulle börja sitta med mobilen fastvuxen i näven dygnet runt kommer jag garanterat bli misstänksam mycket snabbare, men tills dess litar jag på honom.
Solskenshistoria vet jag väl inte, det är ju inget sagobröllop planerat här eller så, men i sommar har vi iallafall varit ett par i två år, vi är lyckliga tillsammans och tänker oss att få många år tillsammans. Life is good.
(Gissa vad - mitt X gick förstås vidare direkt utan att landa och utan att bearbeta, och han har bytt dam flera gånger sedan dess. I sommar ska han gifta sig med den senaste. Det kommer gå SÅ BRA! )
JAAAAA det finns så mkt hopp! Blev själv lämnad för ca 2,5 år sedan efter 22 års relation. Kom HELT oväntat då jag litade på honom till 110% men han hade gått bakom ryggen med sin kollega och kärat ner sig i henne. Jag var helt förstörd efter detta, kunde verkligen inte förstå och tvivlade på min egen intuition att jag inte upptäckt det tidigare. Lång historia kort: Jag valde att gå i terapi, just för att stärka mig själv vilket. var nyttigt för mig. Efter 7 min på Match.com ca 4 månader efter separationen började jag skriva med en man…nu har det gått 2 år, vi lever som kulbo (bättre benämning än särbo) vilket innebär att varannan vecka lever vi tillsammans, ibland hos honom o ibland hos mig. Och varannan vecka lever vi på varsitt håll tillsammans med våra egna barn. Jag litar på honom så mkt man kan men kommer aldrig tillåta mig (av princip) att lita till 110% igen, möjligtvis till 99,5 men inte det sista. Inget jag lider av utan är enbart för min egen skull. Fokusera på din framtid, fastna inte i tankar kring om och men (lättare sagt än gjort) försök att inte vara bitter över det som hänt utan se ditt liv som ett nytt oskrivet blad som har alla möjligheter i världen bara du vågar. Stort lycka till
Jag satte tidigt ett Mindset att det fanns tre möjliga scenarion i min framtid
1/ Att jag och mitt ex hittar tillbaka till varandra och påbörjar något helt nytt
2/Att jag tillslut trivs med att vara singel och dejta lite för uppvaktningens skull
3/ Att jag träffar en man och får mig en ahaa-upplevelse kring att “Är det så här det kan vara i en relation”
Me det mindsetet så kände jag lite hopp inför framtiden, visste att något av det kulle slå in. Blev som sagt nr 3 för mig och livet leker. Inte förrän nu jag inser att min tidigare relation kanske inte va så bra som jag trodde utan mer en familjedröm så som man tror att det ska va…Villa, volvo, vovve ungefär.
När du så så småningom går in i en ny relation kan du även gå in med den på DINA villkor på ett annat sätt än innan då man under så otroligt många år kanske anpassat sig och vuxit ihop. Lättar för mig iallafall att säga vad jag tycker osv
ge mig hopp om livet.
)
