Med detta i åtanke tycker ju iaf inte jag att skilsmässa borde vara första alternativet. Men du längtar och lider, jag vet hur det är, när du skriver
kan jag ärligt säga att jag levde likadant i över 10 år. Och då var 1 gång i månaden de intensiva perioderna! Annars kunde det gå något år, det hände redan innan barnen. Men jag älskade henne lik förbaskat. Men det är förkrossande, att den enda person man åtrår, vill ha, och som får det att brinna i kroppen inte känner detsamma tillbaka. Det gick åt pipan till slut för mig och min dåvarande fru. Men det jag lärde mig var att det inte är själva liggandet egentligen det handlar om. Alltså det konkreta samlaget. För hade manen blivit impotent eller kvinnan blivit skadad i underlivet vid barnafödande exempelvis hade det ändå varit något som gått att leva med.
Om det funnits ömsesidig lust från båda, och att båda hade levt ut den efter bästa förmåga.
För det är det som det handlar om. Man vill kunna uttrycka och leva ut all sin lust och längtan, och man vill känna att den andra möter en med samma energi. Kken i fttan, om ni ursäktar uttrycket, är bara det vanligaste sättet, men absolut inte det enda. Att uttrycka sin lust, säga vad man skulle vilja göra med sin partner, och komma med en invit är att göra sig sårbar. För man riskerar att avvisas. Och det gör ont. Om det sker då och då i ungefär samma omfattning från båda hållen är helt normalt, och inte särskilt obehagligt. Om det är helt enkelriktat maler det ner självförtroendet och ens bild av sig själv som värd att älska. När man möts i lusten får man en bekräftelse av sig själv man inte får få av någon annan än den man valt, och det är värt en risk.
Men det handlar om sårbarhet. Att sträcka ut en hand innebär att den blir bortvald. Du beskriver honom som att han tycker det är obekvämt att prata om sånt här. Kan vara så att han tycker det är obehagligt, att han inte är trygg med intimitet och sexualitet så som du menar. Och jag är rädd för att när du har gråtit, resonerat, pratat om erotik och eventuella andra partners, då har han ryggat tillbaka ännu mer. Det är lätt att reducera det till nekanden och antal sextillfällen per månad, men det är nog lite på fel nivå att fokusera.
Jag tror att erotik och öppet förhållande är fel väg att gå här. Jag tror inte ni kan reda ut det tillsammans, utan det behövs proffshjälp. Om han inte vill ändra på något och ta hjälp, då har du bollen och måste välja om du vill leva såhär resten av livet eller om du vill lämna honom.
/mina tankar kring sånt här. Kan som vanligt ha helt fel så ta det inte på för stort allvar.
Jag tror snarare att det sexuella blir allt bättre med åren för både en själv och alla potentiella partners har haft tid att lära sig. När man är ung har man ingen koll på vad man håller på med, skulle man träffa nån att ha det bra handlar det nästan mest om ren tur.