Och där kom det. Eller...?

Hej alla!

Kortfattat;
Ni har rätt i det ni skriver. Allihopa.
Och @Noomi, shit alltså.
Ibland läser man en text som är så pricksäker att man lite tappar fattningen.
Det gör ont men behövs verkligen. Speciellt för en velande människa som jag…

Som jag har skrivit innan, så känner jag (och har alltid gjort) att jag och min fru hör ihop.
Det är VI. Sätter ju såklart käppar i hjulen som ska få mig att tänka logiskt. Vi:et försvann ju egentligen 2009.
Men det sista som lämnar är ju hoppet.
Har sedan jag hittade bilderna, sökt efter andra förklaringar eller ursäkter som hon kan komma med när jag tar upp det, för att vara förberedd på om jag kan köpa dem eller inte. Försöka vara vidsynt.
För en vecka sedan, strulade hennes telefon igen. Jag kastade mig över den som en hök.
Bilderna var bortplockade helt. OK, tänkte jag. Kanske var dem till mig ändå men hon ångrade sig bara.
Men sen hittade jag ca 30 bilder till. Ännu mer utmanande och sexuella än de förra. Nu även med leksaker och helkroppsbilder. Till och med ansiktsbilder. Knappast något man tar till någon random som man inte känner. Så jag får nu helt och hållet förutsätta att det är honom hon har kontakt med. Igen eller fortfarande, spelar egentligen ingen roll. För vad kan detta annars vara? Precis som ni skrev.

Vad f** är det för människor som gör så här?
Vem är söt, trevlig och omtänksam mot sin partner, uppför sig som en som verkligen älskar en, planerar inköp, fester och reser på semester med en, har samliv och kärlek osv osv, bara för att sen när ingen ser bli ett egoistiskt svin som riskerar hela familjens mående? För att våldta sitt äktenskap och de löften man gett?
Och för vad?? Vad är det sjukt behov man har som människa om man inte ens kan ta tag i att avsluta med sin partner först och sen göra vad man vill, utan att det förstör?
Varför vill man inte avsluta på ett sätt som gör att man kan skiljas som vänner, utan måste göra det fult och verkligen se till att resten av familjen måste se det fula som kan uppstå?
Han hade ju varit där ändå. Hon kanske inte “får honom” som sin partner men hon hade kunnat ha honom i sitt liv utan att såra och förgöra?
Vet någon?

1 gillning

Låter som ett väldigt destruktivt förhållande. Varför ska man skicka sådana bilder till sin partner, när förhållandet präglas av misstänksamhet och integritetskränkande snokande? De bilderna kan aldrig vara till dig. (Om inte de också ingår i det destruktiva spelet, som i så fall verkar handla om makt)

1 gillning
  • Nej, nej nej! Ingen vet mer än du. Du vet mest. Punkt.
1 gillning

Hej @Ripley!
Tack för ditt svar!

Ja, destruktivt får jag nog skriva under på.
Dels för vad hon gjort och gör. Men i allra högsta grad också för hur jag har blivit i allt detta.
Jag vet att det kan verka så, men jag var verkligen inte en kontrollerande eller snokande människa förr. Jag var så trygg med henne, att vi kunde ha bråk om det för att hon trodde att jag inte brydde mig tillräckligt. Men nu är det ju såklart en annan sak. Nu snokar jag och känner att jag får göra det. Hade jag gjort det hon har gjort (och gör) hade jag kallt räknat med att hon snokade. Och låtit henne. Det är väl, paradoxalt nog, en del av uppbyggandet av tilliten som krossats?

En fråga;
Jag känner ju som du skriver, att bilderna inte kan vara till mig. Jag har ju inte fått dem eller ens fått veta att hon har tagit dem. Men vad menar du med “ingår i det destruktiva spelet, som i så fall verkar handla om makt”?

1 gillning

Tjena @densombryrsig.
Jo jag menar att ifall de vore till dig, utifrån den brist på tillit och vetskapen om ett ömsesidigt snokande, kunna vara där för dig att hitta. Då vet hon att det sätter griller i huvudet på dig, vilket ger henne ett övertag. Eftersom ni båda snokar och kränker varandras integritet i jakten på bevis eller annat, kan inte syftet vara något annat än att ge den som finner något ett övertag som man kan anklaga den andre med.
Nu tror ju inte jag att de bilderna var till dig och på något konstigt sätt vore det helt sjukt om de planterats där för dig att finna. Om bilderna finns där för någon annan, kan det bli vägen ut för henne förr eller senare. Eller inte. Jag fattar fan inte varför du inte lämnar, det måste ju vara fruktansvärt att leva i den där skiten. Är du inte värd bättre?

2 gillningar

Huruvida jag är värd bättre eller inte, kan nog alla som läst och skrivit i tråden, skriva under på att jag inte kan svara på. Känns konstigt nog icke-ödmjukt av mig att skriva “jo, jag är värd bättre!”.
Missförstår mig rätt: INGEN är värd att ens partner gör som min fru.
Men att därifrån skriva och tycka att jag är värd bättre, är ett långt och främmande steg för mig som person.
Jag försöker istället hitta vad jag kan har gjort eller gör, som driver min fru till det hon gör. Hitta min egen del i det. För jag HAR en egen del i det. Vi är ju trots allt två.
Men efter alla trådar, olika forum, alla svar jag fått och allt engagemang från vänligt sinnade människor i etern, måste jag nu med det senaste jag har hittat, inse att jag gör precis som @Noomi skriver: jag motarbetar förnuftet och den kristallklara logiken jag har framför mig. Jag lättar på trycket här, får riktiga och ärliga svar men går sen tillbaka till grottekvarnen igen. Fullt medveten om att jag gör det dessutom.

Nu vet jag att min fru absolut kan vara listig och beräknande. Men inte så här. Och jag inget hon säger kan övertyga mig om att detta skulle vara planterat för mig att hitta. Och även om det var så, så skulle det också vara sista spiken i kistan. För så gör man lika lite som att man är otrogen. Loppet är liksom kört hur jag än vänder på det. Precis som alla har skrivit.

Tack alla för era insikter och ert engagemang!

Sista frågan;
Någon av våra trogna skribenter, gjorde för ett tag sedan ett kompendium över “att tänka på och göra inför en skilsmässa”.
Vet ni vem det var och var jag kan hitta det?
Någon annan av er som orkar berätta vad jag har att vänta, rent praktiskt?

@nizzehult har gjort en bra kring bodelning mm. Kan det vara den du menar?

Vad vill du mer veta?

1 gillning

Ja, den var det!
Stort tack @Restenavlivet!

Och tack @nizzehult för guiden!

Må väl, gott folk!

1 gillning

Sådär gjorde mitt x oxå, kommer nog aldrig förstå

Förlåt @Restenavlivet!
Jag missade att du ställde en fråga efter att du bifogade guiden.

Jag vet inte vad jag vill veta.
Allt.
Vad har jag att vänta mig?
Bra att veta innan-grejor.
Saker att vara försiktig med.
Praktiska förberedelser samt emotionella.
Så mycket heads up jag kan få.

Jag har inte så mycket att tillägga vad det gäller bodelning mm men kanske lite andra råd:

  • Sätt ner foten! Var tydligt! Man behöver inte vara konfrontatorisk för det. Du kan utgå från att du inte mår bra i ert förhållande som det är nu. Det är skäl nog. Om hon vill jobba på det så kommer ni att kunna lösa det. Men sätt ner foten direkt.

  • Skicka in skilsmässoansökan direkt när du väl har bestämt dig så att du får ett datum att utgå ifrån i bodelningen. Man får komma överens om vad som helst i bodelningen, eller så går man efter lagens bokstav. Mitt råd är att försöka följa lagens bokstav så långt det är praktiskt möjligt. Jag var snäll, något jag har ångrat senare och inte skulle ha gjort om jag fått göra om. Känns inte bra när jag lät x:et få bra villkor men sedan får en kniv i ryggen (eller flera faktiskt).

-Skriv ner allt ni kommer överens om alternativt spela in samtal och telefonsamtal. (ja, det är lagligt)

-Minns ej om ni har barn, men om ni har det så låt bli att snacka om den andra, dela tiden så rakt av som möjligt

Det ÄR jobbigt att separara! Väldigt jobbigt. När man har följt här ett tag så ser man dock ett tydligt mönster av att många som inte vill separera är “känslomässigt beroende” av sin partner och inte ser de dåliga sidorna. När man kommit tillräckligt långt ifrån varandra, så brukar de flesta ändå vara nöjda med att vara av med den andre även om man sörjer familjen som idé och enhet.

-Fundera över hur DU vill leva ditt liv! Lev livet!

2 gillningar

Hallå allihopa!
Hoppas ni har det bra!

Behövde skriva av mig. Vet att mitt velande och eviga tjatande, ofta blir långtråkigt att läsa.
Hoppas någon av er orkar ändå.

Konfronterade min fru för snart två veckor sedan.
Berättade att jag snokat så fort jag fick chansen. Att jag sett bilderna och vad jag kände för att hon nu, en tredje omgång, ”varit” med honom.
Jag krävde att få veta hur länge denna gången och även hur de kommunicerar. Att hon, en gång för alla, skulle släppa in mig i hennes ”lilla värld av blommor”. Att det var det ärligaste hon kunde göra, eftersom hon själv ljuger när hon ger sin historia om vad som hänt/händer.
Hon svarar undfallande, tycker att vi ska vänta till dagen efter för att vi hade druckit lite vin, blir tyst osv.
Sen ger hon mig förklaringen att hon har tagit bilderna för sig själv. Att hon tar dem, försöker göra sig fin, tittar på dem för att höja sin självkänsla. Men inte för att skicka dem till någon. ”Det är vän inget fel att ha bilder på sin telefon…?”
När jag berättar att jag sett hennes anteckningar där hon skrivit ”Jag öppnar boken om dig ännu en gång…” påstår hon att det förmodligen är ett citat som hon har läst nånstans. Men ger ingen annan förklaring för vad det skulle betyda för henne, utan mer att hon tyckte det lät bra.

Två veckor har gått. Jag har sagt att jag behöver hennes totala ärlighet om vad som hänt, alla gångerna. Men jag får bara en fru som plötsligt ska gosa mer än någonsin, som ska ha mer sex, som ska ”visa mig att jag är den ende för henne”.
Men jag får ingen sanning. Inget alls av det jag sagt att jag behöver.

Vad f** trodde jag?

Helt magiskt…