Min man lämnade mig i november . Eller han ville skiljas jag flyttade från huset i mars. . Jag misstänkte hela tiden otrohet med en 23 åring hälften så gammal som min man .5 år äldre än vår son… nu så visade det sig att de är ihop så min misstanke stämde… saken är den att barnen på 14 och 18 inte trivs i detta han har gjort det på ett tokigt sätt hon bara finns där utan någon speciell presentation eller förklaring vår dotter mår väldigt dåligt och har varit hemma från skolan med ångest flera ggr hon bor nästan ingenting hos pappa och han utrycker att det är jag som tvingar dom till att vara hos mig eller som han skrev i skiljsmässo papprerna lockar med middagar. Vilket är knäppt . han ser inte att han har gjort allt i fel ordning… nu har de förlovat sig och vi är fortfarande gifta och vi äger fortfarande huset ihop… han vill köpa ut men gör det aldrig och tar inte tag i några avslut… tror inte att barnen vet om förlovningen än… och detta är något jag oroar mig för. Detta kommer göra att de inte vill va där alls …jag kan tycka att det är oetiskt att börja om på det sättet innan vårat är avslutat…
Jag har träffat en ny härligt och fin man nu sen ett par månader… som gick igenom exakt det jag går igenom just nu så han förstår hur tufft det är . han har barn i mina barns ålder han är 3 år äldre än mig … nu till frågan… Hur ska jag få barnen att känna sig tillfreds i vår relation? De mår så dåligt över pappa så mitt hem har blivit deras borg. Jag vill absolut inte att de ska känna sig illa till mods hos mig eftersom de gör det hos pappa… de har träffat honom ett par ggr och det har gått bra… det är svårast med dottern då hon har det jobbigt nu . Och hur gör man på ett enkelt sett så att barnen träffar varandra? Nu är de ju stora 14 15 18 19… men ändå viktigt för mig att det känns bra för alla parter. Speciellt eftersom deras pappa har skött allt så dåligt. Hur gör jag tips?
Jag tycker inte du ska introducera din nya just nu överhuvudtaget. Några månader är för kort tid för att veta hur stabilt det blir och då tycker jag det är onödigt. Du har ju tid att träffa honom när barnen är hos sin pappa och är de inte det så är de ju stora nog att vara ensamma hemma en kväll?
Varför ska barnen träffa varandra? Hade varit väldigt onödigt efter bara några månader även om allt annat varit finemang men när de nu dessutom har en strulig situation hos sin pappa så blir det ju ännu mer onödigt.
Precis min tanke
Jag har inte tänkt att göra det nu utan i framtiden. Men tankarna snurrar ju självklart och när det väl är dags så vill man att det blir bra…
Kan inte fatta hur han kan vara så osmart hon är 23 han 46 . Och träffats ett tag… varför så brottom . Och barnen mår verkligen inte bra. Jag vet inte heller hur jag ska nå honom i detta…
Tja, är ni fortfarande ihop om ett halvår + och allt känns toppen så kan ni väl göra någon rolig utflykt/resa med alla barnen så att det blir en kul grej för dem och på neutral mark istället för hemma hos någon. Kanske får ni räkna med att de äldsta barnen inte ens är intresserade dock, de är ju i princip vuxna. Att ta hem dem till dig är nog ingen bra idé på ett tag för barnen med tanke på hur de reagerat och har det hos pappan.
Och ja, det var förstås extremt dåligt gjort av honom. Förstår att du reagerar mycket på hennes ålder, men jag tänker nog ändå att det är mer kasst att det bara “dyker upp” någon sorts bonusmamma i huset utan förklaring eller riktig introduktion till vad det ska innebära.
Haha kallar han henne för en kompis till tonårsbarnen? Hahahah, förlåt förstår att det inte alls är roligt för dig/er men vilken idiot. Till och med dagisbarn hade ju anat ugglor i den mossen.
Det är inte helt lätt det här med att träffa ny i förhållande till barnen. Det är ofrånkomligt att det kommer att stjäla uppmärksamhet som barnen vant sig vid att ha, oavsett om man flyttar ihop eller inte. Det är ju lättare när man har barnen varannan vecka att kunna ha vuxentid då varannan vecka, men nu har du ju barnen på heltid.
Mitt förslag är i alla fall att vara ärlig mot barnen. Säga att du har träffat någon som du tycker om. Låt dem fråga om de undrar, annars klarar de nog bra utan att veta mer ett tag. Så småningom kommer de att undra och då kanske de till och med blir nyfikna.
Precis så där tänkte jag när medans jag läste igenom de tidigare svaren…
Dina barn är tillräcklig stora för att förstå. Jag tror nästan du kommer förlora lite av deras tillit om du börjar smyga med ett förhållande. Var rak o ärlig istället, jag är helt övertygad att du vinner på det i längden.
Allt kanske inte behöver ske rakt framför ögonen på barnen dock, men det där säger sig självt.
Barnen är rätt stora. Jag tycker inte att man behöver smyga så mycket. Några månader, det beror på. Det är en annan sak om det är småbarn.
Jag kände det som att jag ljög för mina barn under den där perioden mellan ”det börjar bli allvar” och ”berätta för barnen”. Jag berättade efter fyra månader. De har inte träffat honom många gånger, men de vet att han finns i mitt liv och jag behöver inte smussla med det. Jag umgås inte så mycket med honom när de är hos mig, ändå.
Själv hade jag en förälder som träffade en massa gifta partners och andra oåtkomliga när jag var tonåring. Det rekommenderar jag verkligen inte, det har absolut påverkat mitt knepiga förhållande till män.
Bara för att klargöra, jag tycker inte heller att du behöver smyga eller mörka att du har träffat någon om frågan kommer upp. Den katten var väl hursomhelst redan ute ur säcken eftersom de hälsat som jag förstod det?
Jag menar bara att barnen inte behöver umgås med honom, och ännu mindre hans barn, ännu. Sen är det väl ingen katastrof om de skulle ses men jag tänker mer att han inte behöver sova över osv hemma hos dig när barnen är där om det går att undvika och så. Så att det inte blir en till vuxen som de tvingas anpassa sig efter, särskilt inte innan det är mer säkert att ni verkligen kommer fortsätta ihop.
Men jag tycker det låter som att du är klok och sköter det fint TS så det är ingen kritik utan bara min tanke att skynda långsamt med nya partners. Vilket ju pappan tyvärr inte verkar ha gjort.
Du skriver att din man lämnade dig i november. Det ör ett år sedan… Förstår av din text att det varit turbulent men efter ett år bör ni båda kunna presentera nya respektive om ni är säkra o har haft en relation med dem under några månader. Att inte det pappersmässiga är helt klart ser jag inte som ett hinder. Det är väl ändå från den dagen ni beslutade om skilsmässa som är utgången… dvs för ett år sedan.
Tack jag förstår precis … Vi har gått vidare båda två det är inte det jag menar uran vill bara att barnen ska må bra i det hela eftersom de inte gör det hos honom… han nämnde i nov att han ville separera jag flyttade ut i mars… .
Det är och har varit turbulent och jag tar det lungt i min nya relation vill inte förhasta. Men det är mest när dagen väl kommer så vill man göra det bra
Jag tycker att bara genom att du resonerar kring dessa saker så har du en sund inställning till introduktion gällande ny relation och barn.
Det är och kommer nog alltid vara svårt, men samtidigt så har du ju ett skolboksexempel på hur man kanske inte ska göra.
Barnen är ju relativt stora, vi pratar allt som oftast om kommunikation på detta forumet. Där många av relationerna just har brustit i den och också skapat många av de situationer vi läser om.
Jag skulle vilja säga att lika viktig som kommunikationen är mellan föräldrarna lika viktig är den ju mellan förälder-barn.
Öppen och ärlig. Jag tror att precis som vi föräldrar vill se sina barn lyckliga, lika mycket vill barnen se sina föräldrar lyckliga.
Någonstans börjar man nog med att prata med barnen precis som @Restenavlivet skriver.
Berätta att man tycker om någon, vara beredd på barnens reaktion, frågor och funderingar.
Om de ser att tankarna på personen gör dig glad så blir de kanske även nyfikna på individen och kanske även vill träffa personen.
Man behöver ju inte introducera individen bara för att man berättat att man fått känslor för en person. Utan man kan ju fortsätta att ta det varligt.
Men som jag tidigare skrev så tycker jag att det är jättebra och otroligt viktigt att reflektera och tänka över dessa saker.
Jag tror säkert att du kommer agera på ett bra sätt både för barnen, dig och den andra personen med barn.
Förövrigt kan man bara lyckönska och vara glad över att du har funnit en person du tycker om, och som tycker om dig.
Lika viktigt är dessa berättelser och frågeställningar, som visar på att livet inte tar slut när man befinner långt nere på botten.
Hej
Jag har varit med om samma sak som dej, nu var inte min enmans nya så mycket yngre utan jämngammal.
Barnen blev väldigt förvirrade och har känt sej ner prioriterade och lurade av sin pappa.
Jag tror det är väldigt viktigt att ta det lugnt och vara också väldigt ärlig med barnen, de har upplevt hur de blev förda bakom ljuset. Ett enormt svek för ett barn.
De var väldigt tydligt att våra barn upplevde det så, även de vuxna.
Er skilsmässa är om jag förstår det ännu inte klar och ert uppbrott ligger ännu nära i tiden.
Av egen erfarenhet så är det gott för barnen om de får känna att du finns där för dem, även om du själv är inne i en ny relation, då deras pappa inte riktigt gör det nu, det är något som du också kommer att ha igen senare. Jag skulle ta det väldigt lugnt med att introducera en ny för dina barn i detta läge.
Mina barn har nu 4,5 år efter skilsmässan uttryckt sin tacksamhet att jag inte gick in i någon ny relation innan de själva landat.
Tack … precis så… de känns sårbara just nu… och pappa här inte skött det så bra… jag kommer ta det väldigt lungt… vinner på det… så härligt att höra andras tankar det stärker
Vi separerade för 5 månader sedan . Vår separation har varit väldigt uppslitande för hela familjen .
Mitt x har introducerat sin nya för vårt barn . Vårt barn blev väldigt förvirrad . Och är fortfarande .
Dessutom har x sagt konstiga saker till vårt barn som att han älskar mig och ville bara ha en paus … etc .
Det var han som lämnade mig . Han som betet sig som ett riktigt svin … han träffade väl sin nya när vi var ihopa , då hon fanns i hans telebok .
Jag tycker INTE det är ok för vårt barn . Då hen redan är så förvirrad .
Så nej jag tycker man bör vänta länge när barn är inblandade . Dessutom kanske det nya inte håller .
