Nu gjorde han det igen

@Skipper Åh, om du bara visste… Det var jag som föll för honom och blev galet kär… Jag var mycket osäker och hade ingen tilltro till mig själv på den tiden. Idag är jag något starkare och vågar ifrågasätta vissa saker. Men i det hela taget så känns det som att jag är i ett fängelse. Han kan vara en fantastisk make som tar ansvar, sköter om vem mer och gör otroligt mycket, men sen kommer hans andra jag… den som jag avskyr som mest när han blir så nedvärderande, kränkande, förminskade, få mig att känna rädsla, hot och underliggande hot…sidan av honom då han gnäller och klagar på lör som har med mig att göra. Sist klagade han så mycket att jag inte orkade ta in alla kränkande ord så jag höll för öronen medan jag försökte sova. Efter 30 minuters gnäll bad jag honom att sluta, konstigt nog så höll han tyst. Annars brukar vara bli riktigt förbannad och aggressiv (utan fysiskt våld), går igång och då blir jag rädd att det urartar sig och slutar med att han hoppar på mig eller slår mig…

Ja, det stämmer. Jag kollade upp det…Men jag behöver kolla upp om de kan ha sånna regelbundna samtal med mig anonymt, om det går… Det är jag osäker på.

Jag vill lämna, för att mentalt förstår jag att det inte är ett liv vi har. Jag känner bara att jag inte har kraften att strida både mot min man och mot min släkt (släkten emot skilsmässa). Det kommer att bli för mycket och jag kommer att gå sönder tror jag. Just nu försöker jag tänka ut praktiska saker, och också ta kontakt med en kollega för närmare stöd, men jag ksn inte nämna allt, ksnske en bråkdel bara. Det hjälper av att gå in och läsa här.

1 gillning

Nej, man måste inte ” ställa upp”!! Är du uppvuxen i en annan kultur eller är din man det? Var har han fått sina värderingar?
Du har fått svar här tidigare och nu och i privata konversationer. Du måste väl ändå förstå detta!? Du ställer samma fråga om och om igen men NEJ - du bestämmer över din kropp för guds skull.

4 gillningar

Du har rätt att vara anonym när du ringer in för rådgivning och bollning. Ställ alla frågor du behöver. Ring imorgon! Berätta om din situation. Ring om du har ngn stund ledig på jobbet.

Vad gäller din släkts tyckande, lägg bort det. Man kan också tro att de ska tycka på ett visst sätt, men hade de vetat allt du skriver om här, är jag säker på att de hade backat upp dig. Men jag skulle råda dig till att anförtro dig till dem du litar på allra mest i din omgivning. Du behöver inte ha ngt godkännande från släkt och annat i det här, utan nu handlar det om dig och också ditt/dina barn.

2 gillningar

Usch det låter inte bra. Han verkar vara mycket kontrollerande och beter sig mycket aggressivt. Men slå inte på dig själv, eller känn dig värdelös för att du “tagit” skiten. Du har blivit medveten och är därmed på väg att lämna.

Kanske en dålig liknelse men ändå - det tar i genomsnitt 7 försök för en rökare att lyckas sluta röka. Så från tanke “det här är inte bra för mig” till handling - till att lyckas - tar det några försök.

Du tänker nu “det här är inte bra för mig”- processen är igång. Jag är helt säker på att du kommer att lyckas lämna ditt destruktiva förhållande.

4 gillningar

Klokt! Väldigt lätt att hamna i sådana tankebanor, men precis som @Largo skriver att genom att du blivit medveten är du nu igång. Ett steg i taget. Du kommer fixa det💪

2 gillningar

Håller med @Largo och @Masai. Känn ingen skuld för att du blivit dåligt behandlad, det är det faktiskt han som ska känna skuld för det - inte du. Klappa dig istället på axeln för att du nu tar steg i rätt riktning. Det finns ett talesätt som säger att “bästa tillfället att göra (vad det nu är man vill) var för x år sen, näst bästa tillfället är idag”. Du kan inte påverka det som har hänt, men du kan påverka ditt nuläge och det som kommer att hända. Du är på väg ut och du kommer att klara det!

3 gillningar

Det är fel på honom, inte dig. Och NEJ du ska INTE ställa upp. Om du har sex mot din vilja då är det en våldtäkt. Det är han som är svinet och den som är onormal.

En normal man vill inte bara ha sex med sin partner utan älska. En normal man vill att hans partner njuter lika mycket som han själv gör. En normal man ger sin partner njutning och inte bara tar.

Det gäller åt båda håll. Båda ska njuta och ge njutning men i ditt fall handlar detta om dig därav fokus på vad “en normal man” ska göra och hur han ska vara. I grova drag men jag hoppas ni förstår.

3 gillningar

Jag är uppvuxen i Sverige men vi har utländsk påbrå.
Jag har fram till för något år den ansett att det är övergrepp och att man inte får göra så, men i samtal med hans föräldrar när jag tog upp en del problematik så framkom det att jag måste ställa upp, se till hans behov etc… Jag blev besviken över dessa uttalanden men samtidigt förvirrad, är det verkligen så det ska vara.

Jag har skrivit till dig privat, och förstår innerst inne att man inte får göra så… Men handskas också med honom och andra som anser annat. Men men… ju längre tiden går, desto sämre mår jag och mer inställt på att lämna. Jag behöver fixa en del praktiska grejer, det tar tid men har planer även om det lär ta några månader.

1 gillning

Jag ska prioritera det. Har varit en del sjukdomar med barnen så ej haft tid, och då har jobbet samlat på sig också… Men snart så. Kommer också prata lite med en kollega så jag hoppas på närmare stöd.

Släkten - det är verkligen inte så lätt som det låter. Jag kan inte “bara” göra som jag vill även om jag är vuxen och ska bestämma över mig själv. Låter galet men det är den kontexten jag befinner mig i. Så, måste förbereda mig för det också. Det blir två kamper. Men är hoppfull på stöd från min kollega…
Har pratat med en släkting, jag kan bara få emotionellt stöd då och då… Men det är ändå någonting.

2 gillningar

Det är det jag ska ha i åtanke. Iom jag mår som jag gör så. När jag tänker efter så har vi inget kvar, ingen relation, 90% är det dåligt, knappt 5% Ok, och resterande 5 % vet jag inte riktigt…

Jag förstår… hela situationen är katastrof… Jag har sen lång tid tappat känslorna… det kanske är något litet kvar men känner i princip ingenting. Ganska avstängd.

1 gillning

Jag förstår dig verkligen i detta, och det var inte meningen att få det framfört som om det är lättvindigt gjort. Jag hade som väl var mycket stöd från min egna familj. Däremot fick jag se sidor av hans familj som inte varit roliga, främst från min fd svärmor. Under min relation med min exman hade jag känt mig vara nära både svärmor och hans syster, och såg dem som extra mamma och extra syster. På ngt dumt vis förväntade jag mig någon slags förståelse eller respekt för mitt beslut, utifrån att de alltid pratade om barnens bästa. De var de som vittnat mest till hur exmannens beteende och förmågor var och hur det påverkade barnen. Men förstås är det knivigt för det är ju deras bror och son, så kanske jag inte skulle förväntat mig annat. Sedan var både jag, och de båda fast i ngt slags medberoende. Men fr a svärmor har betett sig märkligt under den här processen och det har verkligen tagit på mig. Kan undra själv varför jag mår så dåligt av det, men det var en människa jag såg vara nära, eller sansad, oavsett alla omständigheter. Men det blev helt annat.

Så jag förstår dig. Jag har fått stålsätta mig vissa stunder och verkligen försökt hålla i de som jag litar på och den hjälp jag får. Jag är ju tacksam för min närmaste familj och närmaste vänner, samtalsstöd och forumet här. Håll i din kollega och de du litar på, verkligen. Ta det stöd du kan få för att orka. Men du är på väg nu, kämpa, håll ut :muscle:

1 gillning

Förlåt om jag tog i, jag är på din sida, men det är så frustrerande att läsa dina texter och inse att du fortfarande tvivlar. Du får absolut fortsätta att skriva till mig. Men jag råder dig att lösa dina egna inlägg, både privata och på det allmänna - kanske ser du själv hur tydligt det är att du måste lämna denne man.

Kram!

1 gillning

Åter igen, nej det är inte så det ska vara. Vi äger vår egen vilja, kropp och lycka.
Detta inlägg finns i en helt annan tråd, skrivet av en ung kille mellan 20 och 30 år, i min värld är detta rätt tänk fr en partner man vill leva med:

Dessutom har du lagen på din sida. Man måste inte ”ställa upp”. Våldtäkt inom äktenskap är straffbart i Sverige.

Varför är du tråkig i sängen och vill aldrig?
Därför att du förmodligen inte får vad du behöver på andra områden. Detta är inte ditt fel.

Din man begår våldtäkt.

Nu är ju din man förmodligen ingen god man, men oavsett så tror jag alla behöver be sedda och bekräftade, läs nedanstående artikel, så här funkar jag:

Känner igen mig… nu har jag inte kommit så långt som du men har involverat hans föräldrar i många saker (har ej nämnt våldtäkt, men att han kräver sexuellt umgänge och såg de inget konstigt med).

Kan tillägga att i samtal med en släkt någon gång i september 2021 tror så framkom det något som jag tolkar som ett underliggande hot, nämligen att “man kan älska någon så mycket att man är beredd på att döda den”. Det uttalandet fick jag höra i samband med att jag sa att jag hade bestämt mig för att lämna oavsett om de stöttar eller ej, eller vare sig de accepterar eller ej… efter det uttalandet blev jag vaksam och lite försiktig, men också beredd på att det kan komma att bli två strider och att jag måste ha mycket att stå på för att orka kämpa hela vägen. Jag har inga vänner som jag litar på. Jag har blivit av med allt jag hade för många år sedan… Min familj stöttar ej. Jag har två kollegor som jag litar ganska mycket på, och en av de har jag tänkt berätta lite för nu…

Svärföräldrarna lägger nästan all skuld på mig, även om de pratar med honom för att lugna ner honom så anser de i grund och botten att jag borde rätta till mig, och rätts mig efter honom så att han inte beter sig som han gör. Ett exempel berättade jag för svärmor om en situation där han var riktigt, riktigt nära på att slå mig. När jag berättar klart så säger hon “Ja, men han slog inte dig”. Jag blir upprörd när jag får höra sånt och tänker bara men vaddå förväntar du dig att han ska slå mig och först efter det så är det giltigt att se att han betett sig illa?!
I övrigt så många gånger när jag pratar med henne så säger hon oftast att hon inte känner till dessa sidor hos honom, att jag borde lyssna och göra som han vill, att se på andra människor som lider och har det dåligt hemma och att vi borde vara tacksamma för vad vi har. Så, jag har slutat att höra av mig till dem.

2 gillningar

Det vet jag att du är :heart:

Jag tvivlar just pga att han säger att han har behov som måste tillfredsställas och vårt ska han annars få de.tillfredsställa?! Det Är ständigt samma fffråga.tidigsre svarade jag att det inte är mitt problem, och att han får lösa det på egen hand
. om jag ej känner något och vill ej ha sex så ska jag iinte bli tvingad till ddet.det har bara gjort honom äännu mer ffrustrerad .

Jag har bestämt mig, ibland blir jag bara väldigt nedstämd och behöver skriva här på forumet, det hjälper mig mmycket.jag ska bara jobba i smä steg för att lyckas fixa de praktiska bitarna .
Skriver konstigt, det blev någon konstig fel inställning i telefonen.
.

Oj det här var verkligen fint skrivet.

Min man brukar säga att han inte vill tvinga eller vill göra det mot min vilja, han blir avtänd när han får reda på att jag inte vill eller ställer upp. Men i extrema fall har han ändå gjort det och då vetet att jag inte ville. Han menar att han hållit sig länge och klarar ej en längre period än så…

Tråkigt för att jag är inaktiv :blush: och det vet jag att jag är, för jag orkar inte och vill inte heller.

Ska läsa artikeln!

När min man gjorde det första gången så sa han, det är i såna fall man kallar det här för våldtäkt va? Sen la han till att jag är hans fru och att han har gift sig av en anledning :roll_eyes: