Han älskar mig inte, inte mer än som kompis, hans känslor är helt borta. Han vill inte hitta tillbaka medans jag är villig att göra allt. Men det spelar ingen roll vad jag säger… Idag skrev jag kontrakt på en lägenhet, jag är inte redo. Tårarna tar aldrig slut, allt för så otroligt ont och det känns som att man ska dö. Inga vänner eller familj som kan stötta, är helt ensam i detta och vet inte hur man tar sig i kragen och börjar leva igen. Jag har aldrig bott ensam, jag flyttade hemifrån till honom för 9 år sedan.
Har ni några tips på hur man tar sig igenom det? Helt ensam.
5 gillningar
Hej, det är ett helvete i början av en separation och givetvis värre om du inte har någon som stöttar. Du skrev att du flyttade hemifrån för 8 år sedan, finns dina föräldrar kvar i livet? I så fall tycker jag att du ska ta kontakt även om ni inte pratat genom åren.
Jobbar du? Kan du prata med din chef och få hjälp med en psykologkontakt via företagsvården ? Om inte ring din vårdcentral och berätta hur dåligt du mår. Om du inte kan sova hjälper de dig förmodligen med det.
Försök också leva sunt, om du inte är hungrig är ändå lite åt gången. Drick vatten, inte kaffe eller alkohol. Ut och spring eller träna på annat sätt. Det finns också böcker och poddar som det tipsas om härinne.
Skriv och läs härinne. Det finns många tips och mycket stöd att få.
3 gillningar
Du kommer att klara detta, även om det känns helt omöjligt just nu. Jag minns inte riktigt hur du skrev i din förra tråd, men jag hoppas att du har ett arbete som du trivs med och även att det är en heltidstjänst så att inte ekonomin blir alldeles för ansträngd… jobbar du deltid nu så är det läge att asap höra dig för om du har möjlighet att gå upp till heltid 
Jobbet är jätteviktigt nu och fyller flera funktioner, både ekonomiskt men även för att du rent krasst är tvungen att tänka på annat när du är på jobbet och du har dessutom ett socialt sammanhang med kollegor osv. som är otroligt värdefullt.
Du kommer antagligen att ha ditt barn varannan vecka och de veckor du inte har barnet så kan du försöka jobba mer om du har en bra arbetsgivare och det bara går att få att funka, då kan du kanske sluta lite tidigare på dagarna den andra veckan och hämta tidigare på dagis utan att det drabbar din ekonomi så hårt som som ett deltidsarbete gör. Försök också vara så öppen du kan med vad som pågår bland kollegor osv. för det är mkt lättare för dem att förstå varför det ibland kanske funkar mindre bra och många kan vara villiga att stötta och hjälpa om de bara får veta. Ta emot all hjälp du får och tacka inte nej till något/någon (vettig såklart) som erbjuder sin assistans eller sällskap, på det sättet kommer din krets successivt att utökas och du kan bjuda tillbaka när du orkar mer 
Det här kommer att bli jättebra för dig, mkt bättre än den on/offrelation du tvingats leva i under flera år. Men det kommer absolut att ta lite tid innan du själv kommer att upptäcka hur bra det stegvis kommer att bli och den skärselden måste du igenom 
3 gillningar
Dessvärre har jag inget jobb, utan är mammaledig och hemma hela dagarna med bebis på två månader, inga vänner och sånt. Men jag klarar det nog, tillslut 
1 gillning
Ajdå… och då blir det du ensam med bebisen på heltid kanske… eller hur tänker han sig att han ska fungera som pappa när han lämnar med ett så litet barn?
Har du dina föräldrar i liv och hygglig närhet? Syskon?
Har du något jobb att gå tillbaka till efter avslutad barnledighet?
Finns det ngn förälder-barngrupp i närheten?
2 gillningar
Jag har inget jobb att gå tillbaka till. Han tycker att han ska komma och gå som han vill när det kommer till våran son.
Min familj är ingen man vänder sig till när det kommer till sånt här
2 gillningar
Våga söka hjälp. Från kvinnojouren, kyrkan och kommunen. Våga fråga bekanta på Facebook eller andra sociala medier. Våga ta emot hjälp!
Jag önskar dig all styrka!
2 gillningar
Prata med BVC. Sköterskorna där är till för att ha kolla på bebisarnas utveckling men även föräldrarnas mående. Berätta vad som hänt och att du behöver lite hjälp. De flesta kommuner har öppna förskolan. Kyrkan har något också.
Bvc kanske vet andra ensamstående mammor som skulle kunna vara någon du kunde träffa?
Och nej, han kan inte komma och gå som han vill bara för att han har ett barn med dig!
Bestäm umgänges tider och förklara att ditt hem är din borg och han får komma enligt överenskommelse.
1 gillning
Mina tips är:
- Motionera av bara helvete. Det frigör ämnen i hjärnan som gör att du mår bra. Och så kommer din kropp se fin ut också vilket är en bonus.
- Ät ordentligt och regelbundet.
- Sov ordentligt och regelbundet. Använd insomningstabletter (el. bara melatonin) och “sömn musik” som är avsedd för att få dig att somna.
- Försök att inte se dig som ett offer även om det är extremt svårt. Påminn dig själv om dina goda kvalitéer.
- Har du barn - krama dem ofta. Har du ej barn - börja detja igen så fort som möjligt! Ett brustet hjärta helas fort om det får kärlek.
- För ensamheten - hitta ett fritidsintresse i någon förening (idrott, politik, hobby, spel). Det är lätt att hitta vänner om man är förenade i något man gör tillsammans.
1 gillning