Så bra fråga och så viktiga svar. Tack för ni delar med Er.
Läste detta i en stund när jag verkligen behövde få lite hopp. Nio månader har gått sedan livet rasade när jag upptäckte min mans dubbelliv. Jag har känt så många gånger att jag snart inte orkar mer, känt att det är ingen mening att kämpa om det ändå aldrig kommer bli bra. Att läsa berättelser från Er som gått vidare och kunnat uppleva lycka igen har fått mig att orka fortsätta kämpa. Tack!
4 gillningar
Känner du att du ändå kommit en bit på dessa 9 månader??
Får liksom panik när jag tänker att detta ska ta upp mot ett år!!
Det här behövde jag verkligen få höra!!! Så starkt av dig att bejaka dig själv! Enormt starkt av dig!
1 gillning
hej
du ger mig hopp!
jag är på väg till en skilsmässa men har inte våga prata om detta än hemma
Depdamen
1 gillning
Vad glad jag blir att kunna sprida lite hopp! Jag minns att jag själv var väldigt orolig för om min vilja att allt skulle ordna sig och bli bra igen skulle räcka. Jag var inte säker. Och det kändes som att vakna varje morgon TILL en mardröm istället för UR en mardröm. Jag minns att jag inte hade lust att leva vissa stunder. Men jag gick från det, till ett liv som är bättre än jag ens trodde var möjligt. Saker, på gott och ont helt uppenbarligen - kan ändras snabbt i livet… Mitt ex rev upp hela min tillvaro utan förvarning. Och när jag träffade min nya… Så ändrades mitt liv dramatiskt återigen på en timme. Vi har pratat varje dag (i timmar) sedan första gången vi sågs. Så det fungerar som tur är också åt andra hållet!
Kämpa och våga tro på att det finns en bra framtid som kommer allt närmare. Plötsligt är du där 
️
Aha, jag inser först nu ska jag erkänna att du är den som tänker lämna. Kanske finns inget annat alternativ… Det jag hade önskat var att få veta att min partner inte var lycklig med mig, att jag fått chansen att kämpa för oss. Och om inte det hade varit möjligt utifrån hur han är, så hade jag åtminstone önskat att han avslutat med mig innan han påbörjade med någon annan… Det är det medskick jag vill göra ️
13 gillningar
skinny det sista du skrev känner jag likadant efter trettiofem år borde han ju kunnat prata med mig att han inte älskade mig längre och att vi kunde jobbat på vårat äktenskap. Nej då går den jäveln och skaffar en ny kvinna
1 gillning
Tack snälla du.
Ja, det är jag som tänker lämna för att det har varit ohållbart.
Vi har köpt hus tillsammans och har inge äktenskap förråd. Vad jag får efter skilsmässan ?
Tack
Så är det blev också lämnad efter 37 år och 4 barn tillsammans. Ex var otrogen i ca ett år innan erkännandet. Nu bor han med henne som är lika gammal som vårt äldsta barn.
Ibland befinner man i ett läge där det inte finns ett annat alternativ än att gå på skilja vägar. Man är slut, deprimerad, nedstämd, hopplös, kärlek finns ej längre, samlivet försvann för längesedan.
Man mår dålig och varje dag är som en uppförsbacke! Man upplever som man inte kan andas längre.
2 gillningar
Tack. Ja, plötsligt händer det!
Det går en serie på SVT just nu, Dejta, som är rätt kul och som på ett ändå ganska träffsäkert sätt tar upp den verksamheten och dess fallgropar.
Ja vi är fortfarande ett par och funderar också på att flytta ihop. Eller rättare sagt: jag vill sälja huset då det blivit för stort, jag vill ha nåt mindre och mera lättskött och då blir det lämpligt att hitta nåt mera passande - för båda. Då det är mina pengar så är det väl främst jag som bestämmer vad det blir men hon ska också tycka om det nya boendet. Att det finns för mycket av mitt gamla liv i väggarna i mitt nuvarande hus trodde jag inte skulle bli ett så stort problem som det faktiskt blev. Rådet blir därför: flytta, då är det så mycket enklare att starta ett nytt liv.
Ja vi har det riktigt bra men visst förekommer det också en del gnissel - framför allt när jag av olika anledningar (t ex vuxna barn som behöver hjälp) behöver ha nåt med mitt ex att göra. Men att livet bara ska vara glass och ballonger finns bara inte och “för mycket sol - ger öken”. Så är det!
2 gillningar
Så härligt att läsa att du fick ett bättre liv.
Otrohet är bland det värsta som kan hända en.
Jag lever men det har varit tuffa stunder sen den 19/11 2019.
Jag har otroliga vänner som ställer upp på mig, har en fantastisk granne som är singel och har tre mindre barn, som öppnat upp sitt hem för mig, vi äter helgmiddagar tillsammans.
Skulle varit på samtalstöd idag men hon vabbar, det är ett måste för mig att få verktyg för att kunna gå vidare.
Blir så glad att läsa din text.
1 gillning
Men åh…vilken härlig resa du gjort (trots stor sorg och smärta). Vill och tror verkligen att det finns ett liv efter en lång relation (i mitt fall 22 år) bedragen och lämnad i mitten på november förra åren, från en dag till en annan. Ersatt av en kvinna som är 18 år yngre som dessutom har en relation hon inte lämnat ännu. Trodde jag kommit en bit på vägen men rasade i det mörka nu i veckan och har varit så förtvivlad och ledsen, mycket gråt och tårar, (fick höra att de träffas och har någon slags relation även om exet säger att det är komplicerat). Gör så förbannat ont, han som i nån mening gått vidare medans jag är kvart i mina kaoskänslor. Detta forum hjälper mig så otroligt mycket att kämpa på att få läsa alla sorgliga men också peppande inlägg och historier stärker mig oerhört. Tack alla <3 och Tack @skinny