Ni som blivit lämnade, hur lång tid tog det för er att acceptera och kunna gå vidare?

Känner så väl igen mig i din beskrivning. Min exman håller också fasad och helt plötsligtska vi umgås som vänner vilket är väldigt väldigt svårt när man fortfarande älskar någon. Jag hoppas tiden kan läka för mig och att du också kan komma vidare. Jag är 55 med utflugna barn och har så svårt att efter 31 års relation se att jag skulle kunna tänka mig annat än att leva själv. Kanske tänker jag annorlunda när jag accepterat att den jag älskar faktiskt inte älskar mig. Styrkekramar!

2 gillningar

Så bra skrivet, har samma erfarenhet

1 gillning

Kära du, det är massor av män som finns där ute och väntar på dig…va glad att du inte är mig :slight_smile: om det kan hjälpa: jag är fyllda 60 PRECIS nu…o fem barn- vem fan vill ha mig??? O vem vill JAG ha?

1 gillning

Känner som dig…saknar min bäste bäste vän…försöker inte tänka på honom som en galen idiot (även om det är mitt mantra :)) o ja- jag har blivit så ful sen vi separerade- alltid haft en fin kropp men efter att ha tappat 10 kg så är den inte rolig längre, väldigt jobbiga tankar nu när jag vet hur hans “ev nya” ser ut…jobbigt jobbigt.
Jag har gått med i match.com i en månad - men gud det är ju liksom inte jaaag!..Usch…hur gör du?

2 gillningar

Vad för slags presentation har du på match.com? Massa bilder å lång presentation el är du mer kortfattad? Något som du rekommenderar? Är osäker på om en sådan sida är min grej?!

Jag tänker på honom som en galen idiot, eller som jag sa till terapeuten häromdagen. Jag refererar till honom som före- och efter skalltraumat. Jag måste förhålla mig så. Han var min bästa vän och hade massa fina kvaliteter innan den här krisen kom, efter är han en man jag inte vill ta i med tång ens.

Fortsätt med ditt mantra du…

Jag känner sakta med säkert att jag håller på att bli hel igen, fast på ett annat sätt. Jag fyller upp den halvan som han var av mitt liv med annat. Jag börjar längta efter någon att dela livet med, men kommer vara sjukt petig med det. Stackars stackars nästkommande man kommer bli så synad i sömmarna :wink:

Jag har hela tiden sagt att jag inte vill lägga ut mig på dejtingsajter. Vet att merparten säger att det är så man träffas nuförtiden, men det är som du skriver inte jag. (vågar inte lova framledes, men nu är det inte aktuellt).
Jag får ofta höra när folk träffat mig att de tycker att jag är en superhärlig tjej.

Vet inte hur jag ska presentera mig online, är väl inte assnygg, men inte asful heller, är däremot aslång, handlingskraftig, kraftig fysiskt (dvs inte underviktig…) vet vad jag vill med livet, har ett bra jobb i ledande ställning, hörs och syns med andra ord :slight_smile: - har förstått att det skrämmer en del män. Någon beskrev dejt med längre kvinna som att gå ut med mamma till exempel.

Vill inte behöva presentera det - jag vill att man ska träffa mig, känna att jag är en härlig, humoristisk, kurvig tjej som inte vacklar i några åsikter eller behöver bli omändertagen och GILLA det.

Jag ska på danskryssning om två veckor. Har inte avsikten att jag åker för att träffa någon, men jag kommer vara öppensinnad för nya bekantskaper, precis som jag lovat mig i övriga livet. Jag tackar ja till alla möjliga saker som dyker upp som jag aldrig gjort förut eller skulle tänkt på förut.

Förr eller senare dyker väl den där mr. Right upp - får vi hoppas. Jag tänker inte ha brådis, jag har ju avverkat en som uppenbarligen inte var vid sina sinnes fulla bruk - fler såna behöver jag inte, då får det hellre ta tid.

Är helt övertygad om att du inte blivit ful, sträck på ryggen, tänk att du är avsevärt mycket bättre än han och visa upp dig i hela din prakt.

Kram på dig

8 gillningar

Jag känner lika som dig är inte mogen för dejtingsajt men känns som att det kommer att bli svårt att träffa någon på annat sätt.Jag är också lång 177 cm och lite kurvig efter 4 barn.Bor på en liten ort så inte så stort urval.Sedan när man bott med samma man i 37 år sedan jag var 16 år gör att man blir blyg och dålig självkänsla.Men ska försöka jobba på den detta år är nu 16 månader sedan chocken/erkännandet.

3 gillningar

185 cm här - gärna med klackar, så en bit över eller runt 190 brukar jag nog va. Är väldigt kurvig men trivs med min kropp så det gör mig inget.

Klart man kommer vara spyfärdig av nervositet den dagen man ska blotta sig för en ny man. Men jag tänker att om han är intelligent så fattar han att jag inte är jättesmal naken :grin::grin: och inte 22 år heller…

3 gillningar

Hahaha - vad lååååååånga ni är :smile:
Nu ser jag er framför mej som korsningar av krigarprinsessan Xena o Modesty Blaise :smile:
Själv känns det som jag krymper…liten (167) o oansenlig :disappointed:

3 gillningar

Oansenlig - tror jag inte alls :grin::grin:

Trivs med min längd, förutom när jag ska köpa byxor…
Det värsta med min längd är alla (företrädesvis män) som ska påpeka hur lång eller stor jag är. Precis som om jag inte var medveten om det.
Jag brukar ställa till med värsta dramat och spela förvånad - “Va, vad är det du säger? Jag var helt övertygad om att jag var kortväxt”… :joy:

4 gillningar

Känner igen mig i mycket du skrivit!

2 gillningar

Det är ju sjukt snyggt att vara så lång! Jag är familjens plutt på 175, min syster och mamma är 185 och vrålsnygga. Jag ångrar att jag skrev det där med längden i mitt inlägg, jag är ju också glad att jag är (rättså) lång. Det är väl mest känslan av kraftfullhet som ibland kan bli lite övermäktig både för mig och andra.

1 gillning

Ja fan vet…
Jag vet iaf så mycket att jag inte kommer förminska mig ett dugg för en man på något sätt.
Betyder det att jag inte kommer träffa någon då får det kanske vara så.
Det är männen som har problem isåfall.

Tiden då vi skulle vara väna varelser som höll till i köket och passade upp är förbi. Därmed inte sagt att jag ogillar att bli bortskämd av en man då och då - och skämma bort mannen med. Men inte för att det behövs utan för att man vill…

2 gillningar

Helt rätt. Men jag kan ändå tycka att det känns lite sorgligt.

1 gillning

Sjukt sorgligt.
Ställer in mig på att det inte är fallet.

Tills dess fortsätter jag klampa omkring i mina höga klackar, mina kurvor och mitt bullriga jag :stuck_out_tongue_winking_eye:

4 gillningar

Mycket bra, jag ser detta som inspiration och följer ditt exempel!

1 gillning

Hej.

Jag vågade efter mycket om och men sätta in 3 bilder på mig- de du! Har redan varit på en dejt- dejt och dejt- jag ser det inte som dejt- jag vill BEHÖVER träffa nya människor- det är kul med möten- man möts ju inte i stockholm liksom…så vi tog ett glas vin och det var ok…honom ska jag inte vare sig gifta mig med eller “ligga med” men det var trevligt möte. Jag har gjort en lagom presentation, inte svarat på alla frågor man ska svara på, och försökt vara ärlig med vad jag vill. Pröva vet ja :slight_smile:

2 gillningar

Fortsätt att klampa på- låter underbart. Jag är också en kvinna som “tar för mig” som alltid stått upp för mig själv- snäll som sjutton men ingen sätter sig på mig. Nu blev det så här jävla eländigt i livet- inget VI alla här har faktiskt inte så jättestor skuld i för vad som har hänt…så är det bara…
Å det låter underbart med dans…är det någon som känner för att gå ut eller åka på mer danskryssning (aldrig varit på- sånt var ju för andra) så är jag på. Jag är “dansare” inte som profession men tränar dans 4 ggr i veckan ca …så jag är “på”.
Tänk att få vara härliga kurviga kvinnor med eller utan “längd” och bara ge järnet… :slight_smile: go go go!

3 gillningar

Jag och en annan tjejkompis i samma sits åker med Birka på deras Soul Train-kryss 10/3 :slight_smile: Jag är allt annat är proffessionell dansare, men älskar att dansa. Det kanske finns platser kvar :slight_smile: :slight_smile: :slight_smile:

Jag brukar säga att det finns “lite mer att tycka om” om mig själv… Vi får väl se vad det leder - tänker ha kul på vägen iaf.

1 gillning

Tänker att den sidan kan hjälpa en att fokusera framåt och våga tänka ur nya perspektiv! En till nyfiken fråga tog du ett sk gratiskonto el där man betalar en summa?