Jag har hängt här sedan 2017.
Det finns de som hängt här betydligt längre.
Det finns de som hängt här betydligt kortare.
Det finns vissa där jag vill skriva: “mata inte trollen”
Men
Sedan ser jag något som får mina ögon att tåras av vemodig fröjd.
Under resans gång har jag sett nya komma med.
Nya som mått skit.
Som öst vräkt kräkt ur sig sin vrede, besvikelse, frustration.
Som varit trasiga invändigt men som samlat ihop sig.
Rest sig.
Kommit en bit på väg.
Som nu kan vara stöd till de som kommer nya och som upplever snarlika situationer som de gått igenom.
Ibland är det nykomlingar som stöttar varandra men som sagt, ibland ser jag hur några som gått igenom ett helvete och börjat se ljuset i tunneln, börjar komma ur det värsta kan gå in och stötta.
Vet ni vänner, jag har ingen rätt till det men jag känner en enorm stolthet och “glädje” (inte rätt ord riktigt men hittar inget annat just nu) när jag ser hur dem vars kamp jag följt med sin bittra erfarenhet går in och stöttar andra.
Ni är guld värda. Ni går igenom skiten och använder era erfarenheter till att hjälpa andra. Hoppas ni inser hur värdefulla ni är, vilka pärlor ni är var och en!
Så fint formulerat och ett sånt bra initiativ att skapa en tråd enbart för just detta! Precis så känner jag. Jag är så otroligt tacksam för all stöttning och engagemang jag får från er här på forumet, inklusive dig @Rulle .
Det blir en fin gemenskap här på forumet, mitt ibland allt jobbigt och svårt. Vet inte hur jag skulle klarat denna resa utan ert stöd! Känner mig i varje fall mycket mindre ensam .
Det är lite mycket att stå i som nybliven ensamstående med tre barn, men jag vill gärna stötta andra så mycket jag bara kan och har möjlighet. Fint att kunna hjälpa varandra!
Jag kan bara instämma! Och det här forumet är så finurligt att man hela vägen både kan få stöd och stötta andra.
Det finns ingen tidsgräns för när man kan börja hjälpa nån annan, och heller ingen tidsgräns för när man inte längre kan få hjälp av andra medlemmar.
Jag hänger med fortfarande efter ett och ett halvt år, och det är till stor del forumets förtjänst att jag mår så bra idag. Ändå finns det fortfarande relationsfrågor som jag kan känna behov av att ventilera med kloka människor.
Tack.
Alldeles riktigt.
Det kan vara skönt att få stöd av någon som befinner i ungefär samma läge som en själv men också av dem med liknande historier som har kommit en bit på vägen.
Jag hänger kvar här dels för att följa dem jag lärt känna - vissa har hunnit komma och gå - dels för att förhoppningsvis kunna bidra med något och dels för att jag blir berörd av de historier och känslor som jag får ta del av.
Och som du skriver, det kan komma frågor och känslor som “gamlingar” också behöver få ventilera och få respons på.
Härligt inlägg, jag som är relativ ny (även om kontot gjordes gör flera år sedan) så har jag varit lite fascinerad av att de som finns kvar några år efter den egna separationen. Sådan tillgång för oss som är mitt upp i. Jag tror också att det gör att det blir mer hopp och positivitet för det behövs när man är på väg att gräva ner sig.
Tacksam över er alla här inne <3 . Det har gått 13 mån, det är fortfarande mycket upp och ner men jag är så otroligt glad att jag hittade detta forum. Har inte skrivit så mycket men läst destomer. Fantastisk att kunna peppa och att det sakta men säkert blir bättre. Det finns en massa godhet, varma omtänksamma människor. Vi måste våga tro på oss själva, våga tro på kärleken igen. Heja oss och tack @Rulle för ett så bra initiativ. Ta hand om er och tack ännu en gång att ni finns. kram <3
Så fint formulerat! Ungefär samtidigt som mitt elände brakade loss, så började jag en kurs som bland annat handlar om ideellt arbete. Många säger att folk engagerar sig mindre och mindre i föreningsliv, att vara tränare i barnens fotbollslag etc. Men annan forskning visar att det ideella engagemanget inte minskar - det finns andra former utanför medlemskap i föreningar. Där många, många gör tjänster åt sina medmänniskor, helt utan betalning. För man får ju något annat i stället. Det här forumet är verkligen ett fint exempel på ideellt engagemang och vad vi kan betyda för varandra!
Hänger kvar också, hade ju min katastrof julen 2017 och fick så mycket stöd då av alla, och det är så skönt på något sätt att se samma människor här nu som då, som stöttar alla nya som ska börja sin resa uppåt…
Forumet är lite av en trygghet, skulle livet braka ihop igen så skulle det inte ta många minuter innan iallafall jag skulle vända mig hit, det finns så otroligt mycket klokhet här!
Som sagt, tack för att ni fanns och finns och ni nyanlända, det blir bra igen, vi som gjort resan är bevis på det… kram!
Åh, nästan ödet… precis det här skrev jag i min presentation! Jag är helt ny här, beskedet om att min man vill skiljas (utan förvarning) är helt färskt och jag kan inte hitta tro i att jag ska ta mig igenom det här. Sååå många katastroftankar, sorg, svek… så mycket känslor så jag inte ens kan vara den mamma jag behöver vara. Sjukskriven, fått ångestdämpande, samtalskontakt och är så hjälpsökande.
Jag hoppas kunna hitta andra i min situation, men också er som tagit er igenom. Som kan berätta för mig att en skilsmässa faktiskt kan leda till något bra och att jag kan bli lycklig igen. I framtiden önskar jag så himla mycket att jag ska kunna ge den känslan (att en skilsmässa kan innebära lycka när man väl tagit sig igenom alla processer och faser) till andra, som där och då, är i samma situation som jag är i nu.
Ber om ursäkt för rörigheten i min text, huvudet fungerar inte riktigt som vanligt.
Åh jag förstår dig precis, jag är också mitt uppe i allt. Så mycket känslor på en gång… sorg, svek, ilska. Jag hade sådana ångestkänslor de första dagarna/veckorna, har bara gått 1 1\2 månad men käns som mycket längre. Jag fick utskrivet sömntabletter, för sömnen var helt körd. Har även tagit kontakt med psykolog. Nu 6 veckor efter beskedet så käns det lite bättre. Jag ligger iaf inte och gråter all vaken tid men kan fortfarande känna ångest, sorg och omväxlande ilska men inte lika kraftigt. Att vara den bästa mamman går verkligen inte även om det går bättre och bättre.
.
.
!