Jag tror inte det är möjligt att leva utan sex alls i ett förhållande men tror även att kramar, beröring, pussar i vardagen etc är ett måste för att få ett fungerande sexliv.
Vårt förhållande var tvärtom, vi hade sex men inte ngn vardaglig närhet…det fungerade inte, nu är skillsmässan ett faktum
4 gillningar
Ja det har nog inte varit dumt !
Min fru fyllde jämt så jag bjöd på hotell för alla med alla tillbehör .
Kl 11 var hon trött så vi gick och la oss hon somnade och jag satte mig och såg på tv . var ungefär som man bjudit sin 80. åriga mormor på kalas. Sen när vi kom hem så var det hon var uppröd över att hennes mamma inte ville komma på hennes födelsedag . det barna och jag gjort var precis som inget. Först på eftermiddan sa hon att hon uppskattat hotell grejen .Men inget handslag kram eller nått
Det är väl mitt fel som vanligt när man diskutera detta . så mitt kärleksläger blev äldreboende i dyr klass.
Men nu har jag en kollega som bruka ringa och be mig om råd hon singel och hon gör mig glad . Jag tror inte att hon vill nått mer än få råd . men hon gör mig glad
Scorpan
2 gillningar
När jag läste i denna tråd kom jag att tänka på det här med dygnsrytm. Jag är morgonpigg och kvällstrött. Exmaken tvärt om. Det innebar att jag på helgmornarna låg och tittade på honom när han sov och önskade han skulle vakna och vilja mysa. Eller att han någon gång steg upp och överraskade mig med frukost. Istället gick jag ofta upp och började fixa i hemmet, göra frukost och gå ut med hunden. När kvällen kom var jag trött i tv-soffan. Hade jag inte tagit en eftermiddagskur var jag inte så sugen på kvällsmys och blev det av ändå så var jag egentligen för trött. Om jag lade mig före maken såg han på tv, kliade sin telefon eller satt framför datorn. Att sova bort halva förmiddagarna gjorde mig bara frustrerad.
Detta är när man ser det uteifrån ganska snett. Om man kanske kunnat mötas på halva vägen hade glappet i dygnsrytm inte bidragit till så stor ensamhet och så mycket egoistiska funderingar.
Min fru sover länge på morgnar också och nått mys på morgonen har hon aldrig gillat kaffe på säng dä gillar hon .
1 gillning
Har läst många av svaren och känner igen mig i många. Jag känner mig som ett neutrum. Vi har inte under alla år haft ett minst sagt lågt sexliv. I början kanske en gång i månaden och sedan sju år inget alls. Det var nära en gång för ca 4 år sedan men jag sa nej. Vi kramas sällan och kysser varandra nästan aldrig. Jag saknar närheten men inte alls till min hustru. Hon har inte heller behov av närhet. Hon vill ibland hålla i handen. Jag saknar så längtan att vara nära en annan människa bara att ligga hud mot hud. Jag har glömt hur åtrå är tills jag hade en dröm förra natten då jag i drömmen kände åtrå till en kvinna. Tror att det är det undermedvetna som protesterar och vill visa hur det skall vara.
1 gillning
Jag har den längtan också smeka hennes kind och kyssas och sist kanske 5 år sefan men tror att få känna nått sånt är bara i drömmen för mig om jag inte skiljer mig.
Mitt största problem är att inte våga ta steget . och ibland undrar jag om jag någonsin kommer göra det .
Jo. Min fru har all rätt i världen att klaga, när hon får för lite kyssar och kramar, men jag har ingen som helst rätt att gnälla för att hon är helt ointresserad av erotik, fast hon från början utlovade annat. Så om det är viktigt beror på vems behov vi pratar om.
Jag trodde jag var ensam som upplever detta
Som när porslin och kölsluckor får sig en omgång det är som det ska vara.
Men nåde om jag blir arg då får man höra lugna dig och ganska syrliga kommentarer .
Ingen lösning i sikte
Ledsen att säga, men människor (inte män eller kvinnor) har olika könsdrift. Ni som är gifta med partners med lågt intresse (eller inget alls) för sex ska varken ta åt er eller försöka slå knut på er.
Tyvärr måste ni bara bestämma er för hur viktigt sex är i ert liv. Är det riktigt viktigt för er… ja, då måste ni byta partner. Ingen idé att fortsätta hoppas på att saker förändras av sig självt som genom ett trollslag efter decenniers kämpande… det funkar helt enkelt inte så.
2 gillningar
Vårt äktenskap har aldrig varit nått mycket sex
Men att samma beteenden kan få Bedömmas olika i ett förhållande det har jag svårt att förstå
Men vad är det som gör att man är intresserad som bara den i början sen en dag e d liksom över, går inte att få
Ihop. Vi hade d fantastiakt första åren tills bröllopsnatten, där hände ngt. Han ville liksom inte mer…helt sinnes. Han ville dessutom skiljas 1 mån efter äktenskapet…idag är vi såklart d men va faaan
Ojoj . det var verkligen speciellt
Vårt har dött pga inget gemensamt mer än vardagen.
Om det var mig du syftade på så tror jag stt jag träffade one of a kind. Så sjukt konstigt o speciellt på ett negativt vis såklart, vem gifter sig om man inte klarar av de eller vill. Jag förstår fortf inte detta och kommer aldrig göra det, vet bara att det var han det var fel på, så skönt att veta det. Det som var felet med mig är frågan varför och hur jag kunde kolla åt det trasiga o sjuka hållet. Ngt fel på mig är det ju oxå
Ja det kan jag hålla med om att det dör ut det är väl en sak men som du berättat vad konstigt
Fel på dig tror jag inte du hade bara otur .
För det spelar ju ingen roll hur man känner och väljer så kan det bli perfekt eller skit och just skit kan vara många orsaker att det skiter sig
Jag förstår inte detta riktigt med personer som skriver här.
Är det inte det att något annat fattas än närheten/sex?
För jag KAN inte ha sex mm så som jag kunde när jag var 20 år.
Och om jag inte berättar detta för min respektive utan drar mig bara undan blir det rätt konstigt. Sexlivet förändras och resten med i sig själv, och om man inte kan berätta för den andra hemligheter så blir det ju inte en riktig tvåsamhet och känslorna lätt försvinner.
Kan ju säga att jag tänder inte på tjejer för att de är nakna och har aldrig gjort heller. (naturist kanske?!) men det finns andra saker som jag bara skulle berätta för min respektive och de skulle nog kunna bli ett bra samliv ändå, och sex kanske en gång i veckan.
1 gillning
Menar du på forumet i allmänhet eller i just detta ämne eller någon av deldiskussionerna?
Jag startade denna tråd en gång för jag funderade på vad som var viktigt för människor när det gällde närhet.
Är man nöjd med att inte känna attraktion? Endast en längtan efter närhet i annan form, t ex en kram. Är det tillräckligt för de flesta?
Och svaren jag fick gav mig mycket. Så ur ett rent egoistiskt perspektiv så har det varit givande att folk skrivit här.
För mig är det precis tvärtom!
Det är så sjukt upphetsande att se en helt naken kvinna i dess naturliga form sas.
Men jag är kanske svältfödd.
Jag har i alla fall landat i vad som är viktigt för mig. Det var inte lätt gjort och en terapeut har fått sin Tesla delbetald. Men jag har betydligt bättre kontakt med mig själv nu.
För mig blev det i det närmaste en chock att komma i kontakt med känslorna på ett annat sätt. Var inte van vid det.
Men det var som min terapeut sa; att inte vara herre över sitt eget liv, att inte vara trogen sina känslor, det gör inte en hel människa.
3 gillningar
Jag kan bara prata för mig själv . och det är svårt att tala om i ett forum och ge en bra förklaring hur man har det.
För mig är besök i forumet lite flykt att slippa ta tag i beslutet.
Får nog förklara mig lite här.
" Jag förstår inte detta riktigt med personer som skriver här"
Var menat till denna tråden. Det jag syftade på är väl mest att det är något ANNAT som är boven i dramat än att man inte vill ha sex/närhet i ett förhållande? Fördelning i arbete, stress, sjukdomar.
Ärlighet om detta och öppenheten om att kunna prata om sex och samlevnad. Vi är alla olika på den biten med och att om man kan prata om det så lär man sig ha sex skönt med sin respektive. Jag vet inte första gången hur du vill ha det, och det blir att man lär sig av varandra.
Nummer två är väl också att om allt annat fungerar utan att sexet fungerar kanske är att man är uppvuxen med det förhållningssättet att sex är något tabu och fult, och man måste börja med sig själv och gå terapi för det. Det är inte ovanligt att det handlar om sex när man är hos familjeterapin om man vågar och vill ta upp det.
"att jag inte tänder på en naken tjej"
Kan ju vara fler saker. En är väl att man är sån från födseln. En annan att man lärt sig att respektera och ha sett en del nakenhenhet i jobbet och yngre tiden.
För mig är den vackraste delen på kvinnan ögonen, de som man kan drunkna i och där man ser en eld som tänds av åtrå. Rör man sitt huvud så stannar blicken kvar i varandras ögon. Det gör mig varm och rysningar. Utstrålningen av både kärlek och vänskap med trygghet som kvinnan har, det är sexigast. Då kanske jag skulle lyckas ha samlag efter 2-3 timmar. Är nog den segaste mannen i världen. något mer än 4 sekunder där…
Så en naken kvinna med solglasögon…nej för mig.
2 gillningar
@skildkille81. Borde inte ha läst den här tråden på jobbet. Sitter och gråter på toaletten.
Nu när det är kört saknar jag närhet och beröring så det gör ont i mig. Jag känner ett enormt behov sv att någon håller fast mig hårt. Orkar inte ens tänka på hur länge jag avvisat varje beröring från min man och hur det har gjort att vi glidit isär. Att han inte ens fått ta i mig och kyssas vet jag inte när vi gjorde sist.
Jag har alltid haft svårt för beröring och spontana känslor men det är inget nytt i vårt 25 åriga förhållande. Har en lättare Aspergers. Men de sista 2 åren har jag dragit undan mig helt. Delvis för att det sexliv som vi sporadiskt haft slutat fungera och han inte velat söka hjälp för sina bekymmer. Men också för att jag varit på väg in i väggen fullständigt. Vi har inte pratat direkt om detta. Jag har inte orkat och hur säger man till någon att jag tycker det är skittråkigt att ha sex med dig för du fungerar ju inte. Då har också varje försök till närhet känts som ett krav på fortsättning.
Känner så igen mig i kvällströtthet, att jag somnat innan han lägger sig. Att han då valt att sova på soffan eller hållt på med mobilen hela natten. Men jag är lika trött på morgonen med.
Det här blev ett rörigt inlägg men svårt att skriva när tårarna rinner.
1 gillning
Borta
1 gillning