När är nog?
Du ljuger för mig. När jag påträffar bevis på att du ljuger, du missköter din ekonomi igen ( eller bara lyckats mörka ett tag, glömmer och gömmer undan fakturor och du kontrar med att men ”du då är inte så mycket bättre du lagar inte mat lika ofta som mig.” Och att om jag skulle gå så kan du likaväl ta livet av dig ; att det skulle inte göra barnen något heller, de skulle ändå inte komma ihåg dig
2 gillningar
Om du är gift, skicka snarast in om skilsmässa så att inte fler skulder kommer att hamna i det gemensamma boet. Sedan kan ni diskutera hur det ska lösas.
Att han kontrar med “fel” hos dig när du påpekar något gör inget bättre, snarare tvärt om.
- Du tycker att det är ett stort problem att han missköter sin ekonomi och ljuger.
- Han upplever att du inte lagar mat tillräckligt ofta.
De tar inte ut varandra på något sätt. Man får inte tillåtelse att missköta ekonomi och ljuga för att man lagar lite mer mat, det är helt orimligt när man jämför de två.
1 gillning
Eg har nog gränsen redan gått tidigare. Jag vill inte men inser att jag inte nog längre har något val. Lögnerna/ nonchalansen(?) återkommer
2 gillningar
Nu när du sökte vård fick du att du är deprimerad. För att jag sagt att jag är så nära, nära att gå? Eftersom du ljugit, gömt och ”glömt” och hotat i flera år så har jag lite svårt att tro på det.
1 gillning