Har varit gift i 32 år. Vuxna barn. Men jag är arbetslös.
Dom sista tio åren har det inte varit bra p g a hans alkoholproblem.
Vill separera först. Men känner väl egentligen att vårt äktenskap är dött.
Tyvärr känner jag mej knäckt psykiskt av honom.
Men ändå är det svårt att bryta.
Nu är det mer verklighet som hindrar som att det är svårt att få tag på lägenhet.
När vet man säkert att det är över. Han tror att vi fortfarande är bra. Visar hur mycket jag håller inom mej.
Tycker det är svåra beslut.
Är det någon som känner igen sig i det här.
Har ingen missbrukande respektive, men kan känna igen känslan av att vilja lämna, men samtidigt inte. Har på måna sätt och vis velat lämna under mycket lång tid (decennier), men samtidigt fegar jag för steget, och vet inte hur mycket jag vill lämna, när det kommer till kritan.
Hmm nu blir det separation. Fick faktiskt tag på en lägenhet. Börjar där. Känns nervöst. Men vi kan inte tala med varandra längre. Börjar med en paus. Så får vi se hur det blir.
Han har varit labil sedan jag börja prata om det. Men just nu tar han det bra. Har pratat om det ett tag. Hmm vill ju att han tar tag i sina problem.
Vet inte alls hur det blir.
Känns bra. Har hittat en bra terapeut för medberoende. Tror det kommer hjälpa mej hur det blir om det går att laga eller om det blir skilsmässa.
Men han vägrar söka hjälp.
Två veckor ensam. Vet inte riktigt vad jag känner. Eller har inte varit i kontakt med honom. Första veckan skicka han sms.
Mådde mycket dåligt. När han skicka dom.
Mår bättre egentligen lugnare mycket lugnare och sovit bättre.
Är arg när jag tänker på honom.
Är rätt övertygad att jag kommer ansöka om skilsmässa.
Han vägrar söka hjälp.
Hej!
Ville egentligen bara bekräfta att jag läst dina inlägg, och ge lite pepp eller stöd.
Starkt av dig att våga lämna, det kan inte vara lätt som medberoende. När en väl inser ”sanningar” om livet man levt så kommer det förstås upp massor med känslor, och nu när du är ensam så får du mer tid och utrymme att våga släppa fram dem kan jag tänka mig.
Det går ju inte att arbeta på er gemensamma relation, vare sig som gifta eller separerade om han inte kan se sin problematik, eller vill ta tag i den. Det enda du kan göra är att ta hand om dig själv, och göra det du kan för att läka och må bättre. Grymt att du tagit kontakt m terapeut!
Känns bra att någon läser mina inlägg. Var hos terapeuten idag. Hon kommer hjälpa mej i vad det är som kallas medberoende.
Idag presenterade vi oss mest. Men det kändes bra.
Har faktiskt inte varit i kontakt med honom alls. Hmm orkar inte. Var en del jag inte fick med mej. Flyttat till en mindre lägenhet.
Skulle behöva åka till huset för att hämta grejorna. Rädd för att det skulle bli konflikt med min man. Och rädd för hur jag själv skulle reagera. Saknar våra två hundar väldigt mycket.
Hmm det är ingen separation i samförstånd.
Jag mådde psykiskt mycket dåligt när jag lämna. Mår något bättre nu. Vet vad jag själv vill.
Förstår det nu att han var faktiskt en stor anledning till mitt psykiska mående.
Så tycker det är svårt att träffa honom. För jag mår så mycket sämre och jag vet att det rör om och det kommer ta mej ganska lång tid innan jag hämtar mej igen.
Har inte kommit över honom. Hmm men det är inget snällt jag tänker om honom. Det var det jag märkte han tog fram mina sämsta sidor.
Hmm men han var inge n charmör.
Egenskaper jag kommit på honom.
Herre gud det enda han kunde var att tycka synd om själv.
Inget generöst i honom. Herre gud behöva hjälpa någon. Jag har möte med MR Daniel.
Klumpig idiotisk. Fullkomlig knasig i sitt omdöme.
Impulsiv.
Ingen förmåga att planera.
Bra på att sänka andra och få dom må dåligt. Han starkaste sida.
Lat
Inte händig
Rasistisk
Grov i munnen.
Hans viktigaste i livet MR Daniel och gänget malt och vodka.
Bag in box med vodka. Visserligen ekomisk eller tja bad taste.
Usch varför släppte jag in honom mitt liv.
Kanske ska tacka honom. Är nästan nykterist. Vem vill bli som han.
Laga mat och baka nope aldrig.
Hur får jag ut honom ur mina tankar. Han är inte ens värd dom.
Tänkte om jag öser ur mej kanske det släpper ut det kanske det släpper.
Vill egentligen aldrig ägna en tanke till honom.
För många år bortkastade på en surgubbe.
Hmm han har gjort mej ganska mycket illa sårat.
Men han har taskigt självförtroende.
Hmm jag var dum och vara den han fick sänka för få på hans nivå.
Hmm vet inte men efter mitt inlägg har den värsta ilskan lagt sig.
Har haft sömnproblem. Men äntligen kan jag sova igen.
Saknar hundarna inte han. Men känner inte så stark ilska.
Hmm behöver fundera mer nu känner jag. Inte ansöka om skilsmässa än.
Men vet inte inte alls hur han mår och tar det och vill. Men orkar inte ha kontakt med honom.
Jag själv vill vila nu.
Otroligt starkt av dig att ta dig loss! Det tar tid att bli hel efter att ha suttit ihop med någon så länge. Jag brukar se det som en kaka. Man är en rund kaka när man träffas, men gradvis smälter man ihop så att man med tiden bildar en hel kaka med en ojämn och otydlig gräns någanstans. När man separerar är man plötsligt bara en halv kaka som är avbruten. Det tar tid att sluta det såret.
Tar han hand om hundarna tror du? Förstår att det är svårt att lämna dem…
Jag tycker själv att det är skönt med igenkänning när en går igenom tuffa faser i livet. Tipsar om medberoendepodden, kanske kan det vara skönt att lyssna för att få hjälp att förstå, höra andras historier osv?
Hmm julen känns jobbig. Har inte hittat hur vi ska lösa det. Hoppas att det är en form av nyorienteringsfas där vi inte riktigt hittat hur vi ska fungera i vår nya familjebild.
För mej blev mina relationer ansträngda. Tycker det är svårt.
Mina vuxna barn förstår inte mitt perspektiv. Gör mej väldigt ledsen. Borde inte handla om att välja sida utan få fungerande relationer till oss bägge två.
Svårt att vara objektiv och klarsynt när man är sårad.
Tog kontakt med honom och prata i telefon. I mitt tycke bra samtal.
Känner vi måste få någon form av kommunikation.
Juldagen mycket är och har varit jobbigt med separationen.
Fick fira jul med min syster. Blev väldigt trevligt och bra.
Åker hem nu. Och den stora känslan är att det är skönt att jag har lämnat honom.
Kommer lägga på skilsmässansökan imorgon. Kommer bli jobbigt med bodelningen. Men äntligen ett avslut. Underbart.
Har ju tyvärr levt i ett förhållande psykisk misshandel. Behöver läka. Men nu lever jag. Nu finns det hopp.
Sedan jag lämnat att jag träffat nya människor och inser vilken elak människa han är.
Ingen är så elak som han. Man kan faktiskt slappna av och ha roligt när man umgås med människor.
Läget just nu vill jag aldrig mer se honom.
Men dejta och träffa ny måste vänta. Bara få umgås med vanliga människor under vanliga förhållanden. Göra mysiga roliga saker. Få vara glad att ha roligt. Ta vara på människor som växer i hjärtat. Att få ge kärlek på andra vis.
Är för bränd och naiv. Störst av allt är kärleken. Det är väl därför det gör ont också.
️