När ska man berätta för barnen?

Hej,

För cirka två veckor sedan bestämde vi oss för att separera. Utan att gå in på detaljer så finns det inget hat, bråk eller otrohet inblandat. Det är så klart sorgligt och det är mycket känslor just nu, men vi är överens om att vi båda vill sköta detta på ett bra vis. Vi har ett barn (5år) och har inte berättat något än. Vi är överens om att så länge vi bor under samma tak måste det forsätta vara någorlunda normalt för dotterns skull. Situationen är känslomässigt jobbigare för henne, så jag har dragit i husförsäljningen och snack med banken. Jag håller henne uppdaterad om allt som sker och vi diskuterar innan vi tar ett beslut om något.

Jag har hittat mäklare och vi har signerat avtalet med honom. Försäljningsprocessen har börjat. Det kan ta allt ifrån 1-6 månader innan vi flyttar och frågan är hur länge vi ska vänta med att berätta?

Dottern kommer ju märka att det sker saker och ting inför fotografering, visningar osv. Vad säger man?

Svårt att råda, ni känner er dotter bäst av alla. Men jag tänker att ni kanske kan berätta vad som kommer att hända hemma (fotograferingar osv) och sen invänta eventuella frågor från henne om vad det betyder.

Frågar hon så tycker iaf jag att ni ska vara ärliga med henne direkt… det faktum att ni kommer att bo tillsammans en tid ger henne en chans att landa och även att se att ni kommer att kunna sköta detta som vänner och att allt kommer att bli bra för henne även om ni inte bor tillsammans. Inget krig, smutsprat och att hon aldrig kommer att behöva välja sida eller stå som åsnan mellan två hötappar :crossed_fingers:

Visa henne att även om ni går isär så är ni båda föräldrar viktiga för varandra, värnar varandra, har och visar omsorg om varandra och henne över allt annat :v:

1 gillning

Dags att börja berätta för dottern, tycker jag. Vi berättade när det började snurra på vår bostadsfront. X kunde inte hålla tyst, bubblade över hela tiden, men ville ändå inte berätta förrän allt var klart. Äldsta dottern frågade vad som hände, ingenting sa X. När jag väl fick berätta hsde hon redan fattat allt, och det var en stor lättnad för henne att få svart på vitt. Det viktigaste för henne var att hon slapp byta skola.

2 gillningar

Jag tycker ni ska sätta er tillsammans med er dotter så fort som möjligt och berätta som det är. Vi gjorde så att vi planerade god mat, filmkväll och godis, sedan sa vi bara som det var. Barnen blir ledsna men dom får iaf en chans att hänga med och slippa undra i ensamhet.
Vår då 10åriga dotter blev ledsen och hade många frågor. 7 åringen vart ledsen men förstod nog inte riktigt den fulla innebörden på en gång. Det är först nu när vi ska flytta som det går upp för honom.

Viktigast är att ni inte bråkar och visar dottern att man trots separation kan samarbeta och visa varandra respekt. Och det viktigaste, hon kommer inte bli ensam och bortglömd utan ni båda är måna om att hon ska få det så bra som möjligt.

Lycka till!

4 gillningar