När man bryr sig för mycket om sitt ex

Jag har startat en annan tråd där jag delat min historia, den kan du läsa här
Jag tänker nu skriva något som kommer framkalla reaktioner av att han är minst lika skyldig, och att jag inte ska skylla allt på henne. Jag avböjer bestämt kommentarer kring det då jag är fullt medveten om alla dessa saker. Jag tar absolut inte skulden från min ex man. Han har betett sig som en skitstövel och förtjänar inte min omtanke. Men jag behöver få skriva allt det här andra jag funderar på.

Min man bedrog mig med sin chef under flera månader. Nu säger min magkänsla mig att han sitter fast i hennes klor. Att hon har starka psykopatiska beteenden och knyter honom allt hårdare till sig och skärmar av honom från alla andra.
Vad grundar jag då det på?

  1. När han berättade detta för mig och ville skiljas så uttryckte han också saker som. “Vad har jag gjort” “det här går för fort” “för henne är allt så enkelt, som att hon inte bryr sig om vilka konsekvenserna blir för andra” (Hon var också gift och har barn). “Jag har förstört allt”
  2. Han har uttryckt att förhållandet är destruktivt, att allt går för fort hela tiden. Han skulle från början hyra sig en lägenhet för att få egen tid och distans till allt för att tänka klart. Någon dag senare hade hon varit snäll och erbjudit sig att hjälpa honom köpa en lägenhet vilket de också gjorde.
  3. Han har uttryckt att om han skulle avsluta relationen så är han rädd att hon med sin höga position i företaget skulle se till att han blev utan jobb.
  4. När han sagt till henne att han känt sig osjälvständig och skulle vilja äga sin lägenhet själv så spelade hon ut hela sitt känsloregister och därefter “överraskade” hon honom med en utlandsresa.
  5. Hon har till min ex man baktalat båda de män som hon har barn med. Att båda ska ha psykiatriska diagnoser. Att den ena är elak och att hon är rädd för honom. (Jag har haft kontakt med den mannen och fått bevis på att det hon sagt inte stämmer. Jag har fått skärmdumpar på sms konversationer där hon påstått att han varit hotfull och paranoid vilket inte varit sant.)
  6. Han har försökt ta sig ur relationen vid minst 2 tillfällen men då har hon åter spelat ut sitt känsloregister och påtalat att han förstört hennes liv, att hon lämnat allt för hans skull osv Han har också känt ett hot om att hon skulle förstöra hans möjligheter att få ett bättre jobb.
  7. När hon fick veta att jag haft kontakt med hennes ex så slutade mitt och mitt ex goda samarbete kring vår gemensamma son. Jag har en känsla av att hon inte vill att vi har kontakt alls. Mitt ex har vår son varannan vecka. Då träffar han inte sin nya eftersom sonen vägrar att ens prata om henne. De veckorna kan vi ha bra samarbete och bra kontakt för det mesta. de andra veckorna är det som att han gått under jorden. Han har inte kontakt med någon annan än henne. Våra 5 vuxna barn hör han väldigt sällan av sig till och han hör aldrig av sig till några av sina vänner. Han var bästa vän med min bror men nu har han helt brutit kontakten med honom. Han har tagit bort honom, mig och min syster från fb.
  8. Sonen säger att under veckorna när han är hos sin pappa så pratar pappa i telefon med sin nya tjej hela tiden. “han går runt med sina airpods och pratar med henne hela tiden”
    Det här skulle kunna vara ett sunt förhållande, ett förhållande där man pga längtan och kärlek hela tiden vill ha kontakt, absolut. Men magkänslan säger mig något annat.

Mitt ex är som en skugga av sig själv, han har gått ner i vikt, han ser tärd och sliten ut, han sover inte om nätterna, han har ständig yrsel. Han verkar ofta stressad och jagad. Han ser nedstämd och långt ifrån lycklig ut. Glöden och livsglädjen finns inte kvar.
Det här ser inte bara jag utan även de vuxna barnen och andra som mött honom på stan.

Då vi levt ihop i över 20 år och han är pappa till mina barn så har jag svårt att inte oroa mig för honom. Men hur kan jag hjälpa honom? Inte alls faktiskt. Jag har försökt påtala detta med resultatet att vi blev osams.
Barnen är förtvivlade och känner att de håller på att mista sin pappa helt till den här kvinnan. Men hur kan vi hjälpa honom? Jag är på riktigt rädd att han helt kommer tappa livslusten, jag är rädd att det inte kommer sluta bra alls.

Hur vet jag allt jag skrivit om då? Jo, han har pratat mycket med mig om henne ända tills hon förstod att så var fallet. Då blev vi istället osams. Grejen är att han försökte avsluta förhållandet då han insett att det var mig han älskade, att vi har starka band och vi skulle ge vårt långa äktenskap en chans. Hon nästlade sig in till slut ändå och med sina manipulativa metoder och rena hot lyckades hon fånga in honom i sitt nät igen…och igen…

Som sagt. Jag förstår att mitt ex har skuld i det här han också såklart, att han är en skitstövel och har betett sig oerhört illa mot mig och inte förtjänar att bli uppmärksammad alls av mig.
MEN jag har svårt att blunda för att han så tydligt mår som en påse skit. Och jag vill att mina barn ska ha sin pappa kvar.

5 gillningar

Besvärligt. Endast du kan veta om all din omsorg endast är omtanke eller om det finns ett hopp att få tillbaka honom genom detta.

Har du omsorg enbart i åtanke så kanske du kan prata med hans vänner o familj om din oro o se hur de kan stötta.

Är det för att du tycker du vill ha en chans att få tillbaka honom så är svaret nog det du redan givit. Han måste ta ansvar för sitt liv o sina val. Annars kommer han ändå inte bli lycklig i en förlängning.

2 gillningar

Jag håller helt med @Tailor här.
Du kan inte hjälpa honom eftersom det kommer ses som en provokation från den nya och även din exman. Ni har för mycket historia.

Det du kan göra är att se på från avstånd, låta barnen och hans familj ta upp det de är oroade över.
Du kan prata med hans familj om att du är oroad givetvis men var försiktig om du tänker att du vill prata med barnen om detta. Ffa om de är lite yngre, du riskerar annars att slå in en kil mellan dig och barnen.

Jag tänker inte säga något om vad jag tänker om hela situationen, vems “fel” allt är osv - det jag tänker säga är att din exman måste själv ta ansvar för sitt liv och sluta skylla på nån annan! Du kan inte göra det åt honom.

2 gillningar

Nej jag vill inte ha honom tillbaka som partner. Bara som människa och pappa till mina barn. Det är ju mycket annat som varit under åren och många svek nu det senaste året som gör att jag inte vill ens försöka reparera vårt förhållande. Jag är 100% säker på det. Men för den skull är jag ju inte känslokall, jag vill honom väl trots allt.

2 gillningar

Ja jag vet, du har helt rätt och jag kan säga det åt dig😅 han får skylla sic själv, han har själv satt sig i den här situationen och får själv ta sig ur den.

2 gillningar

Jag tror att du bör gå på djupet inom dig själv och fundera på varför du på villkors vis inte kan släppa detta utan går runt och grubblar på allt, där den ena potentiella katastrofen avlöser den andra i dina tankar.

Varför du under månadernas lopp har tillskrivit henne både narcissistisk personlighetsstörning och antisocial personlighetsstörning.

Varför du i det närmaste totalt omyndigförklarar din vuxne fd man osv.

Du låter dramatisk och du påstår att du är 100% säker på att du inte vill ha tbx honom (trots att du för några månader sedan “brann av längtan efter honom”) utan nu vill du bara rädda hans liv…

Varför du beskriver dina egna tankar/uppfattningar/upplevelser kring honom och hans enligt vad du tycker dig kunna bedöma olyckliga miserabla liv i närmast suicidala ordalag. Du är rädd att han ska tappa livslusten osv osv. och det låter som att du är involverad tsm med alla barn i dessa spekulationer och tänkbara katstrofscenarion…

Vad som är höna och vad som är ägg i allt detta, det vete katten :thinking:

.

4 gillningar

Varför skriver du när du uttryckligen inte vill ha kommentarer…? Är det för att själv se tillbaka på detta sen? Jag fattar inte. Tycker att din man verkar vara en gnällig fjant faktiskt. Han är för fan en vuxen man. Den där kvinnan har väl inte riktat pistol mot huvudet? Släpp honom. Möjligen kan du utrycka oro till hans familj och hoppas att de kan stötta honom. Jag tycker att han får skylla sig själv.

1 gillning

Jag får hålla med övriga om att du bör fokusera på dig själv, dina egna känslomässiga reaktioner och tankeloopar här. Oavsett vad som är sant eller inte sant om ditt ex och hans nya dam så är det verkligen inte du som ska ta ansvar för det eller göra något åt den saken. Det är du den sista som ska göra.

Jag tror faktiskt att det kan vara ganska vanligt att vilja empatisera med sitt ex efter att man blivit lämnad, det blir en strategi för att kunna bibehålla en känslomässig närhet och undvika brytningen som egentligen måste ske. Men försök att fokusera på dig, dina känslor och hur du ska kunna släppa ditt ex och gå vidare framåt i livet istället. Hans liv är hans eget ansvar.

4 gillningar

Tack, jag behövde höra det där. Det är nog exakt så det är för mig. Jag har svårt att backa känslomässigt och trasslar in mig i de här tankarna om att “hjälpa honom”.
Hag tar till mig det du skriver, så värdefullt med objektiv input❤

3 gillningar

Jag vill ha kommentarer, absolut. Men ville samtidigt vara tydlig med att jag vet att han är en skitstövel. Jag fnissade lite åt ditt svar faktiskt😅…gnällig fjant är nog en rätt bra beskrivning.
Jag inser ju att jag verkligen behöver jobba med mig själv här och sluta gripa efter halmstrån. Det tar emot att säga men jag tror att jag, omedvetet hoppas att han ska inse att han behöver mig.
Vilken idiot jag är. Tack för dina ärliga ord❤

3 gillningar

Ja jag är lika förvirrad själv i det här och har tagit proffesionell hjälp att komma vidare. Det pendlar mycket i mitt känsloliv. Idag känner jag mig dock klar med honom som partner. För några månader sedan var känslan exakt så som jag skrev.
Jag älskar honom på nåt underligt vis fortfarande men känner samtidigt att jag absolut inte vill tillbaka i ett kärleksförhållande efter alla svek och utifrån hur han betett sig mot mig. Jag ÄR klar.
Att sakna det liv vi levde anser jag är en helt annan sak.
Men det måste ju inte betyda att jag inte kan bry mig om hur han mår??

Han får absolut skylla sig själv, och han är absolut inte oskyldig. Och ja, jag är övertygad om att hon har drag och beteenden som är psykopatiska. Sen förstår jag att jag inte kan sätta någon diagnos. Men jag känner igen beteendet. Jag förstår också att det inte gör honom utan skuld.
Jag anser också att jag får skriva om vad jag vill här när jag vill. Eller finns det en tidsgräns för hur länge man får älta?

3 gillningar

Vaa, jag har inte påstått något av ovanstående :face_with_raised_eyebrow:

Bra!

1 gillning

En person som inte har någon självinsikt kan inte ”räddas” tror jag.
Det hjälper inte heller vilka diagnoser du ställer på hans nya. Du kan inte få honom att se dem, det måste han komma på själv.
Din man är vuxen och då står det honom fritt att ta beslut, oavsett om du tror de är till hans nackdel.
Jag tror du måste släppa detta för att må bra själv.
Han är inte ditt ansvar.

Han gör sina val och prioriteringar, han blir inte manipulerad/lurad, han är inget offer.

Att ”gråta ut” hos dig blir helt löjeväckande. Har han inga kompisar? Detta är väl ingen roll du ska fylla?

Det blir väldigt missriktad omtanke….
Tänk på dig själv istället.
:muscle::heart:

1 gillning

Jag uppfattade dig som att du tyckte jag ältat tillräckligt länge när du skrev varför jag inte kunde släppa detta och gå vidare. Som att du tyckte att nu fick det vara nog. Om det var ett missförstånd ber jag om ursäkt.

Högg lite för snabbt där, sorry för det, för jag kan känna själv att det får vara nog någon gång. Jag får för bövelen ta mig samman

Du är ärlig och det behöver jag för att komma ur den här loopen.

3 gillningar

Jag ber om ursäkt att jag tog i, kände frustration över att han beter sig som ett barn och att du ska vara mamma/trösterska.
Kram på dig, det kommer vända!

4 gillningar

Du behöver inte be om ursäkt. Jag tycker ju att han är precis som du beskrev honom😊

4 gillningar

Jag har själv varit en man med dåligt självförtroende som varit enkel att manipulera. Man kan säga vad man vill men jag önskade i de stunderna att någon kunde hjälpt mig. Det tog lång tid innan jag fick självförtroende nog att ta mig ur skiten. Jag blev starkare av erfarenheten och vet idag hur jag ska avvärja det. Om hon är som du beskriver kommer han ha det väldigt jobbigt framöver. Om han ska bli kvitt henne tror jag att han måste slå sig fri själv. Det kommer kanske ta tid, ja flera år, men det är svårt att göra något utifrån när man inte blir insläppt, som du beskriver.

Jag förstår att du känner oro, och det är fullt mänskligt. Vill du stötta honom så är det inget fel i det. Men du måste känna att du gör rätt, vare sig vad folk tycker och tänker kring dig.

Tack @Kronix för din syn på saken. Värdefullt att få höra dina tankar som själv varit utsatt. Jag har nog landat i att ligga lågt. Jag tror jag gjort vad jag kan just nu. Som du säger behöver han själv vilja gå.

Det tror jag är ett klokt beslut. Om jag hade fått hjälp att lämna det exet hade jag inte lärt mig att stå upp för mig själv. Jag hade varit beroende av andra. Det behöver inte vara en dålig sak, men det är klart mer användbart att klara sig själv.
Som andra skrivit i tråden, om du är orolig, vilket inte alls är konstigt, kan du uttrycka dig till hans familj och vänner och försöka lägga vikt vid att han kan behöva hjälp. Men se upp så du inte framstår som svartsjuk utan att du bara är orolig, trots allt som hänt. Kämpa på!

3 gillningar

Hon är chef och sitter i en maktposition… ja du… Hon kan åka ut med huvudet före om facket hade tagit tag i det.