Det är detta som är viktigt, att prata. Min ex fru valde att inte berätta något utan hoppades att jag skulle läsa hennes tankar. Så idag är det två veckor sedan hon både lämnade, flyttade till sin mamma och är med den nya killen.
Själv är man så förstörd att man inte fungerar som människa längre.
Är i exakt samma position. Skiljd efter 33 år ihop. Gemensamt beslut men utlösande faktor att han sexchattade med andra i smyg. Detta uppdagades vid nyår. Han var också ganska drivande vad gäller skilsmässan och att göra den “offentlig”. Han skyller på att “han har behov”. Jag kan inte uppfylla dem eftersom jag sedan -18 har haft en rejäl livskris och gått sönder inuti. Jag jobbar på det, men han har bara väntat på att jag ska “bli frisk igen” och suttit i soffan.
Han flyttade 1 mars. Det var meningen att vi skulle vara vänner, men när det samma vecka som flytten uppdagades att han redan dejtade en ny/letade ny hushållerska så blev jsg så ledsen och kränkt stt jag bad honom dra åt helvete! Jag vill aldrig se honom mer, trots alla år ihop. Det svider att man är så utbytbar!
Jag är i sorgefasen och sörjer över trettio år ihop, medans han bara går vidare med nytt liv, ny lägenhet och snart nytt förhållande. Så lätt är det för somliga.
Han borde skriva en manual kallad " hur man förstör 33 år ihop på 3 månader".
Svårt att fatta så fort det är slut , vips ihop med en annan efter flera år… även i mitt fall som inte fick nån förvarning om förhållandet.,
Var man egentligen klar med sin förflutna så fort? Eller ligger det bara i hyllan o väntar tills allt brakar ihop ?
@Rulle Du skriver så vackert med ord som får en annan betydelse. Det är en tröst i dina formuleringar som inte liknar någon annans. Läser ofta det du skriver och det känns som en vacker dikt som beskriver smärta, förlust, kärlek och allt däremellan utan fula ord…
Tack.
Mitt sätt att formulera mig spänner över ett brett register.
Dock kan jag icke förneka att jag har en om än liten poetisk ådra och ibland kan poesi uttrycka mer få ord och ge en lika sann beskrivning om än på ett annat sätt.
Vad jag lider med dig… Tänk att jag ändå nästan till viss del börjat glömma hur fruktansvärt jobbig den där tiden i höstas var. Blev verkligen påmind nu när jag fick läsa vad jag skrev då. Jag mår ändå så oändligt mycket bättre nu. I vårt fall blev det så trots allt att jag och min f.d. man gjorde ett kortare försök tillsammans igen. Men det blev inte så lyckat, utan ganska snart hamnade vi i liknande mönster som innan och vi var överens om att det inte funkade. Under den tiden sa han upp kontakten med den andra kvinnan. Men nu har de kontakt igen och måste ha återupptagit den väldigt snabbt… Det var också så att han sexchattade med henne sommaren -21 och jag kom på dem.
Vi försöker i alla fall att vara vänner, men såklart är det mycket svårare när hon finns i hans liv…
Som det känns nu så trivs jag i alla fall väldigt bra i min alldeles egna lägenhet där jag kan göra precis som jag vill. Sen är det emellanåt väldigt ensamt också. Men jag saknar egentligen inte honom, även om jag sörjer alla våra år tillsammans och att det inte funkade mellan oss. Och faktiskt har jag de allra senaste veckorna till och med börjat tänka på hur det skulle vara att träffa en ny man så småningom… Det är helt ok om det dröjer, men det känns ändå bra att kunna tänka så. För ett halvår sedan kändes det helt otänkbart…