När exet har vårt barn

Det är här det uppstår problem. Vad den ene tycker är ett moraliskt ansvar behöver inte den andre hålla med om. Var ska gränsen dras? Vem ska dra den? Om det inte går att nå en gemensam syn? En tycker si, en tycker så. Jag kan inte kräva att någon annan ska dela min värdegrund och omfatta mina moraliska principer. Däremot måste jag i mitt agerande hålla mig inom lagen men ingen kan tvinga mig att omfatta någon annans moral. Sedan kan man tycka vad man vill om det och tycka att det inte är för mycket begärt men som sagt, jag kan inte begära eller tvinga någon att hålla med om det jag anser vara rätt och riktigt.

2 gillningar

Jag förstår det. Att det inte går att kräva, att man inte har rätt till det. Jag tycker ändå att det är en helt rimlig förväntan som man kanske kan diskutera sig fram till.
Livet är fullt av en massa situationer där man inte kan kräva att andra människor agerar på visst sätt.
Men -kanske beroende på hur man själv blivit behandlad genom livet-kan man ändå ha förväntningar på människor som står en nära. I vanliga fall kanske man väljer bort de människor vars handlingar inte infriar förväntningarna. Problemet med gemensamma barn är att man är bundna till varandra trots olikheter och olika bild av hur relationen ser ut. I bästa fall kan man kompromissa sig till något som fungerar för alla inblandade.

2 gillningar

Det finns ingen orsak att hänga sig fast vid vad som borde vara rimligt eller moraliskt att göra. Det är en återvändsgränd då man ju ändå inte har något sätt att framtvinga detta om inte den andra parten vill det frivilligt. Det enda resultatet är mer osämja om man försöker tvinga fram något som den andre inte vill.

1 gillning

Förstår dig då barnet bara är 5 månader. Det händer saker hela tiden, de utvecklas konstant, och vissa saker sker för första gången. Om relationen till ditt ex/er emellan inte är allt för infekterad kan du väl berätta för henne hur du känner. Säga att det skulle kännas bra för dig med lite uppdateringar under hennes vecka. Har ni verkligen varannan vecka så här tidigt? BVC rekommenderar ju oftast att man väntar tills barnet är större. Kan du få komma och hälsa på hennes veckor? Med fokus på barnet såklart. Jag hade inte klarat vara ifrån mina barn i den åldern på ett varannan vecka vis. Och som sagt det rekommenderas inte. Det handlar ju om anknytning, utveckling och barnets trygghet i den åldern i synnerhet.

3 gillningar

Det är sonens ålder som gör det svårt att bestämma något med vv eller så. Exet bor med sina föräldrar och har gjort det nu i 10 veckor. Jag har tagit sonen då och då,sist nu 2 hela veckor. Har pratat själv med sköterskan på bvc och denne vet att vi separerat,jag var orolig för mamman så därför pratade jag med sköterskan. Mamman hade svår havandeskapsförgiftning och avled nästan. 3 veckor på IVA.

Nu i Måndags var vi på bvc och sköterskan frågade då exet om vi bodde ihop och hur det gick med sonen. Exet svarade att det går jättebra att bo ihop i ******* och hon får mycket hjälp av mig. Hon ljög alltså. Jag sa inget utan visste att sköterskan visste om vår sits. Varför hon ljög vet jag inte. Kanske inte bestämt sig,vad vet jag.

Låter helt klart som hon drabbats av någon krisreaktion efter förlossningen!? Med IVA och allt? Hur mår man psykiskt efter det? Med ett nyfött barn? Uppenbart att hon mår psykiskt dåligt. Var hon ifrån ert barn under 2 hela veckor? Varför? Förlossningsdepression?

Det kanske är jag som har för stor tilltro till att försöka komma överens och kompromissa. Fast jag tycker onekligen att det oftast fungerar. Och @Acke76 bra att du pratat med BVC. I ert fall, där din fru/sambo inte verkar helt stabil tror jag ändå att det är viktigt att du försöker ha en kommunikation via de kanaler som fungerar bäst ( med frun/morföräldrarna/BVC).

1 gillning

Hon var så pass dålig så hon varken fick eller kunde träffa sitt barn. Själv sprang jag mellan neonatal och iva och försökte hjälpa så gott jag kunde.
Exet är oxå “hård” på ytan och hatar att gråta enligt henne själv. Jag vet inte har uppmuntrat henne att ta kontakt med kuratorn hon pratade med under sjukhusvistelsen. Pratat med bvc,uppmuntrat henne,finns där,lugn och trygg. Kan inte göra så mycket mer känner jag.

2 gillningar