En allmänt raderad tråd

Raderat raderat raderat

1 gillning

Stackars dig, inte konstigt att känna sig plågad just nu. Dålig tajming som sagt. Men det låter som att dumpningen måste få ta sin plats i ditt känsloliv. Det är ju en väldigt stor sak att bli lämnad av den man trodde sig ha en framtid med. Det är ju ett stort svek mot allt det fina man byggt upp, och det har kostat dig något att släppa in honom i ditt hjärta under de hör fyra åren. Det är så smärtsamt att livet hela tiden måste levas utan garantier för varaktig kärlek. Samma sak gäller förstås för sitt ex och hans nya, även om de just nu manifesterar sin tilltro till framtiden. Ingen vet vad som väntar och ingen har garantier. Men när vi blir svikna känner vi oss som de enda i världen som misslyckas eller drabbas. Du är inte ensam, och du kommer att läka igen, men just nu är det bara att leva igenom sorgen och besvikelsen. Kram

2 gillningar

Raderat

1 gillning

Varje relation är unik och sorgen när det tar slut också. Och jag har varit exakt där du är nu. Ett misstag som jag länge gjorde var att bita ihop, försöka tränga bort sorgen och besvikelsen och vara ”stark.” Det höll på att knäcka mig och ledde mig in i en depression. När jag sedan gjorde tvärtom, fullt ut erkände och levde igenom alla starka känslor, blev det bättre. Ett boktips är Wisdom om a broken heart av Susan Piver. Lite amerikansk. Och skriven av en kvinna som inte har barn, men ändå stärkande och hjälpande tycker jag. En annan hjälp var boken Närhet och svek av Ingalill Roos, och När livet slår till av Russ Harris,
Styrka till dig

1 gillning

Raderat av integritetsskäl. :slight_smile:

2 gillningar