När blir man singel/fri?

Jag har nyligen separerat… eller nyligen och nyligen… vi har varit skild i 3 !! År…men av olika anledningar har vi bott ihop och fått vardagen att fungera.
Nu ska jag vara själv och fokusera på mig.
MEN tankar på andra (ingen speciell) kommer upp…och jag fattar och förstår att det är ju väldigt inviduellt från person till person hur man är, och hur ubrottet sett ut.
Men i vårat fall har vi känt båda 2 att vi inte funkar ihop.
Sen tycker vi om varandra på nåt sätt ändå och pratar och umgås…och hjälper varandra…
Men nu till mitt dilemma som börjst spöka i mitt huvud…OM jag skulle träffa nån…när den tanken slår mig… då får jag dåligt samvete mot henne.
När kan man anses " fri" från sitt x…??

Vore intressant att höra hur andra tänker…
Finns ju inget rätt eller fel…men ändå…kände jag ville lufta frågan.
Glad midsommar där ute.

Har man barn ihop så är väl svaret ”aldrig” :upside_down_face: men givetvis med vuxna barn blir det mindre att avhandla ihop.
Ja, vilken midsommar! :sunny:

1 gillning

Jo så är det ju naturligtvis…nu är våra barn 16 och 19 så dom står ju på egna vingliga ben…
Men att jag får dom känslot/tankar är kanske att man ändå bryr sig om den andre…

Beror inte dessa känslor också på ens egna vilja att känna sig just fri/singel? Det är ju både skrämmande och lockande och man vet vad man har. Att ha en ”nästan kompisrelation” med sitt ex är ju en slags trygghet också.

Så om ni tar små steg mot större självständighet för er båda så kommer kanske en sådan känsla att infinna sig?
Ser du fram emot den känslan eller hur känns det? Tudelat?

Det låter ju ändå som en harmonisk separation, vilket säkert är jättebra för barnen.

Ja där satte du nog kanske rätt ord… man är tudelad över hur man känner…vi har väldigt uppslitande och mkt bråk förut så jag tror bådas tankar är tomma och bara landar i detta nu och lagt ner våra “vapen”… när det blir lugnt så funderar man ju om vi gjorde rätt… suck… hur man än vrider så…

I en relation för många år sedan så var allt väldigt spänt och jobbigt och allt blev fel. Sedan togs beslut om separation och vi separerade och då ”försvann” många problem och jag kunde igen nästan dras in i en attraktion till denne man… det stod jag dock emot för vi var nog i grunden icke-kompatibla.
Men vi hade ju inga barn utan var bara sambos och det är något helt annat.

2 gillningar

Ja jag vet att jag bara vill ha lugn och ro och inge bråk.sen är det kanske mycket vana i känslorna också…men att man får ta en dag i taget och sakta släppa taget så kanske allt ger sig själv till slut…
Men jag har ingen attraktion så… utan mer trygghet

Jag är nyligen separerad och känner också att många problem försvann och att vi nu har lättare att umgås. Vi har precis varit på minisemester med vår son och det fungerade bra. Jag har inga känslor eller attraktion kvar men som du skriver det är mer tryggheten. Samtidigt som jag vill dra mig mer undan och känna mig fri/singel så är tryggheten och vanan svår att släppa. Jag tror som du, en dag i taget så ger det sig till slut.

Det där va precis som jag känner… vi ska till kolmården insommar med barnen… känns ändå bravatt ha en fin relation… men som du åxå skriver så finns ingen attration kvar.och jätteskönt att vara själv och göra som man vill faktiskt.fast kanske lättare om man kan umgås att känns så.