Tack för ditt svar. Du ska veta att det hjälper. Jag har inte gråtit på över månad men nu kom allt bara över mig. Inga teamsmöten idag som tur är.
Jo, jag har samtalsstöd professionellt. Det hjälper tror jag. Känns alltid lite bättre efter en session. Mest tror jag för att jag då kunnat ventilera något. Men ibland känner jag att jag går i cirklar… Å andra sidan är det bara drygt ett halvår sedan jag fick veta hur allt låg till och sedan dess har inte mycket varit sig likt.
Jag tränade mycket (med mina mått) när jag precis hade flyttat. Men sedan nyår har det sakta minskat till nära noll. Ska försöka med en promenad på lunchen iaf.
Det är otäckt att se en människa som jag trodde var på ett visst sätt bli en helt annan. Någon beskrev det som att ett väsen tagit över hans fru. Och så känner jag med. Hon gör och säger saker som jag aldrig kunnat ana.
Ska testa stresscoachen ikväll. Tack för tipset. Igår la jag mig vid 22, kollade sista gången på klockan vid 00:15 och sedan upp vid 05:45.
Och jag tror jag ljög när jag skrev att jag inte ville ha tillbaka henne… Det vill jag nog. Väldigt mycket.
2021-04-02
Sov ordentligt inatt. Somnade när jag nattade barnen och vaknade vid halv sex tiden. Så en bra natt. Barnen ska träffa hennes nya på annandagen. Vet inte varför det drar igång ångesten och tankarna så. Allt är så obekant. Situationer som innan var trygga är inte längre det. Kom ut på en kort löprunda i solen iaf.
Tänkte börja skriva av mig här och kanske postar jag “min historia” någon dag.
2021-04-04
Tog barnen ut till en av kommunens större lekplatser. Grillade hamburgare i solen. Kändes ok en stund men inte som det var på riktigt på något vis. Här har var vi som familj så många gånger. Äldsta grabben verkade lite disträ, vet inte om han funderar på imorgon. Försökte prata med honom om det men han ville mest prata tv-spel så då gjorde vi det istället. Kanske bara jag som tolkar in saker…
Det gör så ont då barnen skall träffa den nya. Jag lider fast mina barn är vuxna. Den dagen då barnbarnet säger hennes namn kommer jag att gå sönder. Men… jag är ändå farmor. Jag är ändå mamma. Ingen tar min plats, ingen. Inte din heller. Kom ihåg det.
2021-04-05
Lämnat över barnen. Känns skit varje gång. Får verkligen stålsätta mig för att hålla ihop. Hatar att vara i området, men försöker att vara positiv för barnen. Idag ska dom träffa hennes nya för första gången.
Satte fram utemöblerna och grillen. Lite vemodigt med tanke på att vi valde möblerna tillsammans för ett par år sedan. Men det är bara saker. Borde kanske byta ut mot något annat.
Satte mig sedan för att jobba tills nu. Jobbet finns alltid där som en möjlig distraktion.
På kvällen börjar tankarna symga sig på. Borde gå en promenad.
Känner igen mig i mycket som skrivits. Drygt 5 månader för mig. Lättare i början när man var upptagen med att få ordning på allt det praktiska och se till att allt ordnade sig för barnen. Hade viss framtidstro då. Tyvärr gick jag sen in i en utmattnings(depression) och är nu sjukskriven. Tränade mycket före separationen och vill egentligen göra det nu också för jag vet att jag skulle må bra av det. Men orkar inte ta mig för. Är så fruktansvärt trött hela tiden. Ibland ligger jag bara och stirrar upp i taket och önskar att jag fick somna in typ… Går verkligen upp och ner, inte bara från dag till dag utan under varje dag. Kan ha nån timme då och då som är helt ok. T.ex. när barnen är här. Men ångesten inför överlämningsdagen börjar redan dagarna innan. Minnen från vårt gemensamma liv tillsammans dyker upp titt som tätt vilket inte direkt underlättar. Inte så direkt upplyftande inlägg kanske men jag tänker att jag antagligen nått botten och inte kan nå djupare nu, allt kommer bli bättre till slut. Den här textraden av Krunegård läser jag i princip varje dag, den har hjälpt mig:
Det är först när man ger upp som det blir nått nytt
När man släpper taget tar man steget
Jag vet hur ont det gör när hoppet dör
Men askan är den bästa jorden
Och även fast du inte tror det
Du kommer födas och dö, födas igen
Så länge du hör musiken
Tack för att du delade med dig. Och fina textrader, kände inte till den tidigare.
Jo, tröttheten är kompakt. Både på grund av dålig sömn men också någon slags utmattning hos mig. Känner så igen det där jävla stirrandet i taket… Jag vill ibland bara somna bort från skiten. Inte som att jag inte vill leva, men det vore skönt att bara få vila sig, domna bort.
Hoppas att du kan resa dig och komma tillbaka från sjukskrivningen.
Vaknade 05:15. Gick inte att sova mer. Tog en promenad och satte mig sedan att jobba ett tag. Skrev “min historia” men kastade alltihop. Blev för utlämnande.
Såg henne med sin nya, hand i hand igår. Vände sig i magen, jag orkar inte bli påmind hela tiden. Det räcker med allt annat. Jag bor i en allt för liten stad, hade vi inte haft barnen hade jag flyttat långt härifrån.
Försöker tänka att hon är en annan person nu, vemsomhelst, men det är svårt.
"Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker Och tron är ofta den som ger oss styrka Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv När ångesten och ensamheten kommer"
Inte så upplyftande, men det är väldigt träffande rader.
Bor man som man gör så lär väl sånt hända som du nyss skrev, finns väl ingen smart lösning då du vill ha ett liv ihop med dina ungar.
Du får trots skiten försöka blicka framåt och dela upp framtiden i delmål, plötsligt upptäcker du att " herre jävlar, där går hon jag va gift med ", men just då så skiter du i henne för hon betyder inget alls utöver att hon är mor till era barn.
Det är stärkande att få igenkänning i texter. Viktigt tror jag, att känna att man inte är ensam. För mig har det varit väldigt viktigt att känna igen mig i en massa textrader i samband med separationen.
