Någon som är vaken den här tiden och kan prata?
Jag är vaken
Vad har hänt?
vaken jag me
Har en riktig svacka igen… känner att jag faktiskt inte orkar längre. Har gått mer än ett halvår och det tär så fruktansvärt
Ja, dessa förbannade svackor… finns inget värre än att bli puttad tillbaka ner i hålet när man precis försökt kravla sig upp. 
Ett halvår är inte så lång tid, egentligen.
Efter ett halvår var jag också krossad allt som oftast och kände sorg över inte bara förhållandet, utan vad förhållandet även gjorde med mig.
Men det finns ett bättre liv, både för dig och mig, och det kan ingen svacka ändra på.
1 gillning
Det är ju det som är grejen, jag tror inte längre på att det blir bättre.
Såg några veckor efter separationen på en dejtingsajt hur exet hade skrivit ” vill hitta en skön tjej att k*****, resten visar sig”
Funderar över vilken sorts människa jag egentligen levt med.
Frågade honom i slutet hur han vetat att han älskat mig. Svaret jag fick var ”att det var roligt”. Jag ville typ slå Ihjäl honom
För mig blev nog den stora skillnaden när jag började slutade fokusera på om jag någonsin kunde träffa en bättre person än mina ex och mer började fokusera på att ge fan i relationer över huvud taget och lite trotsigt bara leva ett härligt, fritt, egocentriskt liv utan någon som kunde förstöra.
Det låter lite bittert, jag vet, och nog är jag bitter ibland. Men det är också otroligt befriande.
Det hade du gott kunnat göra!
Jag frågade mitt ex varför han ändrats så mycket gentemot mig. Jag fick svaret " jag tappade väl intresset" och en axelryckning. Tack för den, ditt svin, efter allt jag gjort för dig i alla år…
För min del får de knulla hur mycket de vill nu, bara det inte är med mig. Känner jag mitt första ex rätt har han försökt sätta på allting på två ben sedan dess. (Hoppas åtminstone att han stannat vid två ben…)
Alltså jag förstår verkligen inte hur dessa tänker. Så jag överreagerar inte?? 
Här har jag på sätt och vis satt mitt liv på paus pga honom, mått oerhört dåligt för att det ska ordna sig längre fram när utbildningar, etc ordnat sig. Det man får höra är att ”du är inget roligt att vara med längre, du är jämt ledsen och arg” klart som fan jag är, jag är olycklig för din skull…
Nej, du överreagerar inte!
Spot on. Tyvärr.
Jag stöttade mitt ex något så otroligt med timslånga samtal varje dag när han hade problem med sitt jobb.
När JAG sedan var stressad och halvt utbränd pga mitt jobb? Då var jag heller inte lika rolig längre, och han gnällde över det. När hans ord och beteende gjorde mig ännu mer ledsen, besviken och arg tog han än mer avstånd och tyckte inte att det var lika roligt att umgås längre. Han började prioritera det mesta annat istället.
Det finns två typer av människor. De som stannar, tröstar och hjälper. Och de som suckar och drar sig undan. Tyvärr har jag mest lyckats träffa den andra typen.
Nu i efterhand är jag mest rasande och bara gud vet hur många timmar jag spenderat med att skälla ut honom i mina tankar (och i duschen) sedan dess.
2 gillningar
Det absolut värsta var när jag under graviditet/missfall upptäckte att han köpt porr ev sex… han hade iallafall kontakt med specifika personer som han betalat. Inte en ursäkt, ingenting. Bara ”jag trodde jag var smartare än dig” och ”jag har lärt av mina misstag”. Det vill säga skydda mobilen bättre
Fyyy faaaaan
Man sjunker inte lägre än så.
Hur länge var ni tillsammans och hur gamla var ni när ni träffades?
Jag var 26 och han 25 när vi träffades… 5 och ett halvt år. Sambo.
Jag vet att det är meningslöst att rabbla klyschor såsom att “var glad att du slipper honom” och “du har hela livet framför dig”.
För den skada även skitstövlar kan göra är fortfarande en skada. Jag har ältat mycket vad gäller sådant som ovärdiga typer har sagt och gjort mot mig, och fortfarande orkar jag inte tänka på framtiden.
Men vi behöver inte tänka på framtiden heller. Det räcker gott och väl att leva i nuet. Kruxet är bara att inte leva för mycket i det förflutna.
Åh, vad jag har tappat tilltron till kärlek och män efter att ha läst lite för flitigt på detta forum. Skulle tro att även min blivande exman nu kommer att sätta på allt som rör sig. Om han inte redan gjorde det innan, vilket jag inte helt utesluter.
Mycket möjligt, men var ändå oerhört tacksam att han blir ditt kommande ex!
Det kanske låter som en märklig sak att vara tacksam över, men när jag läser alla historier om personer som blir svikna på de mest fruktansvärda sätt och ändå sväljer all sin ilska och tar tillbaka kräket så går jag sönder inombords.
Jag har blivit jävligt behandlad också i tidigare relationer. Men jag blev också fri! Jag gjorde mig fri, och idag har jag ingen person i mitt liv som har kränkt mig, vilket är en fantastisk känsla.
Jag måste säga att jag därför på många sätt tappar en större tilltro till både kärlek och människor när jag ser ett evigt, obrutet hjul av svek och acceptans. Är det verkligen vad vi vill lära en kommande generation?
Min känsla är att många har starkt fokus på att kämpa, att förlåta (alla kan göra misstag) och att hoppas.
Själv har jag fått så nog av detta att jag knappt kan sätta ord på det. Och jag vill inte på några villkor lära mina barn att kämpa för någon som inte kämpar för dem. Jag vill inte lära dem att “förlåta” är samma sak som att “ta tillbaka” eller att “börja om från noll” Och jag vill aldrig lära dem att hoppas på mirakel som baseras på att någon annan ska ändra sig.
Jag vill lära dem att välja sina strider och noggrant fundera över vem som är värd att kämpa för. Jag vill lära dem att förlåta någon ofta innebär att släppa taget och gå vidare utan bitterhet. Och jag vill lära dem att hoppas på sånt som de själva kan påverka.
Jag jobbar själv för fullt på alltihop. 
3 gillningar
@Trassel
Bäst, som alltid. Skriver under varenda stavelse.
Och du ger dina barn precis rätt verktyg.
Vårt värde baseras naturligtvis inte på hur andra behandlar oss. Däremot tror jag att vår självkänsla många gånger baseras på hur vi hanterar andras överträdelser.
De gånger jag varit i dåliga relationer har det alltid funnits en gnagande inre konflikt mellan att vara förstående vs att stå upp för mig själv och mina värderingar. På samma sätt fanns också alltid ett frö av tvivel på mitt egenvärde.
Men utan dessa relationer finns det inga konflikter alls, utan tvärtom står jag starkare och stadigare än någonsin. Mitt egenvärde är oantastligt, jag kan stå för mina val och även känna ett inre lugn jag inte haft på länge.
Jag önskar att alla de som idag kämpar med att hitta ett sätt att leva med ett svek istället kunde få veta hur oförskämt bra det går att må när man är fri från dessa svek.
1 gillning