Vi ska skiljas. Barn 4 och 8 år.
Vi ska köra samma schema som vi haft nu fast varanna helg också i olika hem som ligger nära varann.
Mån- jag lämnar, han hämtar
Tis- han lämnar, jag hämtar
Ons -jag lämnar, han hämtar
Tors- han lämnar, jag hämtar
Fre- jag lämnar, han hämtar
Lör- han har barnen
Sön- han har barnen, gemensam middag med alla. Jag tar med barnen efter middan.
Någon som haft liknande?
Ungefär liknande.
Det första är att när man har gemensam vårdnad så är det inte automatiskt varannan vecka. Och varannan vecka så är man förälder till barnen även de gånger man inte har dem hemma.
Det som tagit värst för oss var när man skulle hämta/lämna hemma, eller någon annan stans där båda föräldrarna syntes samtidigt, och barnen fick skiljas från någon av oss.
Det som fungerade bra var när det var hämtningar/lämningar på dagis/fritids, då har de inte varit ledsna på samma sätt.
När barnen var små så var en vecka alldeles för lång tid för mina barn.
När de kom i skolåldern så har vi kört med hela veckor då det passar bäst med läxläsningen. Likaså nu när de är stora så kommer/går de lite som de vill. Har bara 1,5km mellan oss så de cyklar när de känner för det. Nu är de ju 13 och 10.
Låter som en bra början, och sen se hur ni och barnen känner sig. Man kan ju alltid ändra sig.
Vi har tre barn, i åldrarna 6, 12 och 14, så boendeschemat varierar lite för de tre.
Vi har också haft tätare byten för vår yngste son, ”minstingen”, som var 5 när vi skiljdes i höstas, nu då snart 6. Samma schema än så länge. Vi bor också ganska nära, men behöver ändå skjutsa honom emellan. Vårt schema för honom är så här, inte riktigt 50/50, och dagar varierar på 2 veckor, sedan snurrar det på. Då pappa är deltidssjukskriven har vi valt lite mer hos mig. Får se hur länge det känns ok.
Vecka 1:
Mån: pappa lämnar, jag hämtar, minstingen sover hos mig
Tis: jag lämnar och hämtar, minstingen sover hos mig
Ons: jag lämnar och hämtar, minstingen sover hos mig
Tor: jag lämnar, pappa hämtar, minstingen sover hos pappa
Fre: pappa lämnar och hämtar, minstingen sover hos pappa
Lör: bytesdag, minstingen sover hos mig
Sön: minstingen sover hos mig
Vecka 2:
Mån: jag lämnar, pappa hämtar, minstingen sover hos pappa
Tis: pappa lämnar och hämtar, minstingen sover hos pappa
Ons: pappa lämnar, jag hämtar, minstingen sover hos mig
Tor: jag lämnar och hämtar, minstingen sover hos mig
Fre: jag lämnar och hämtar, minstingen sover hos mig
Lör: bytesdag, minstingen sover hos pappa
Sön: minstingen sover hos pappa
De stora som nu alltså snart är 12 och 14 har andra tider, vid skoldagar sover dottern som är 12 mest hos mig, under ledighet som nu på sommarlovet följer hon någorlunda lillebrors schema. Äldste sonen, som snart är 14, har haft svårare för att sova hos pappa efter skilsmässan, av olika anledningar. Vi går i samtal för att hitta en bra nivå för sonen där.
Det kan jag tänka mig, att det är svårt när båda är med och man ska skiljas. Tack, hade inte tänkt på det. Men umgås ni något tillsammans någon gång? Jag kan inte förstå hur man som förälder VILL vara ifrån sina barn 1 vecka när de är små.
Verkar som att det har blivit bra för dig ändå? Hur berättade ni för barnen att ni skulle skiljas?
Verkar vara ett bra schema, kanske kör på det efter ett tag. Vi har varit och är tajta som familj så det kommer bli en chock för dem.
Har barnen vant sig nu eller är det jobbigt för dem?Hur mår du i det hela?
Det är ju flera år sedan, så mycket glöms bort, vissa saker blir nya problem.
Jag var sjukskriven 2015 eller 2016 angående skilsmässan, så det var inget som kunde hållas hemligt.
För minstingen så tog det 8 månader tills han började sörja och förstå att vi var skilda. Känns bra att inte ha jäktat på deras sorgetid och träffa en ny.
Första åren så gjorde vi minimalt med saker tillsammans, nu så kommer vi tex åka till Visingsö på onsdag. Så vi träffas lite emellanåt. Har varit på hotell, då med två dubbelrum, jag med sonen hon med dottern.
Fast, sådant hade jag aldrig klarat första åren då känslorna fanns kvar.
Ibland så stannar hon kvar ända tills barnen sover, så på morgonen har det blivit bättre.
Men tänk på att ni är en egen familj, som vet vad som är bäst för er. Lite svårt att komma med exakt hur man ska göra
Förtydligar mig själv.
När vi behövde lämna över barnen hemma hos den andra (ej hämta/lämna på dagis) så stannade den andra föräldern kvar tills barnen somnat innan man gick hem.
Tack 
, för oss har det varit en tuff resa.
Vi har en lite jobbig historia, där pappa varit sjuk och mått fysiskt, och fr a psykiskt, dåligt under ett antal år. Förstod innan vi skiljdes att vår separation skulle bli svår och att det inte skulle fungera med traditionell uppdelning på 50/50 m vår historia. De två äldre är lite mer påverkade av allt som hänt sista åren, och det har varit stor omställning att vara själv m pappa. Den yngste går det hittills lättare för. Vi får se hur allt landar successivt.
Det har varit svårt för oss att hitta ett fungerande samarbete kring barnen. Pappan har inte mått väl, och jag har fått ta en hel del skuldbeläggande från honom, vilket gjort det väldigt svårt att kommunicera sakligt och vettigt. Jag har mått dåligt av hur barnen mått, och av hans skuldbeläggande, men nu har vi fått hjälp av familjebehandlare, som hjälper oss, så det är i det stora hela bättre än i höstas. Dock har han svårt att se till barnens behov, och att de kan se annorlunda ut beroende på mognad och ålder. Nu är minstingen också väldigt pappig, och då utmanas jag med mina känslor.
Jag tror så länge ni håller en vänskaplig och respektfull ton mellan er föräldrar, att ni båda jobbar för ett bra samarbete med största fokus på barnen, så kommer detta successivt landa för era barn, även om det förstås är en stor omställning m skilsmässa för alla. Men då tror jag ändå det kommer bli så bra det kan ändå till slut.
I vårt fall har barnen absolut farit mest illa av stämningen mellan pappan och mig. Skilsmässan var mitt beslut, och han har svårt att acceptera det, trots att det beror på fr a hans agerande och beteende mot mig. Det blev destruktivt till slut och det gick ut över barnen, därför beslöt jag mig för att lämna. Han har sagt massor av kommentarer om mig inför barnen, som t ex att jag avskyr honom, fast jag inte alls gör det eller någonsin sagt ngt sådant.
Hade verkligen önskat en bra och respektfull ton, men tyvärr har han inte den insikten i hur det landar sådana här kommentarer. Tackar ändå för familjebehandlarna som nu fått honom att lugna ner sig lite grann m sådant, även om jag senaste veckan nu under semestern, noterat att det ökat igen. Men jag har lärt mig hantera det bättre.
Men det låter som ni båda verkligen har fokus på barnen i detta, och då är jag övertygad om att det kommer bli bra till slut.
Fy vad hemskt att han gjorde så mot dig. Tur att du hade ork att lämna, och för barnens skull. Men funkar det bra när de är hos honom? Han ör inte dum mot dem?
Tack för omtanken. Nej, det är han inte så, mer än att han inte tål kritik, hamnar lätt i försvar, blir lättirriterad och arg, orolig, tycker synd om sig själv, och missar därmed fokuset på barnen. Han har inte fulla förmågan att lyssna in deras eller förstå deras behov, som krävs och behövs av en förälder. Det är också därför jag inte vill ha uppdelning med varannan vecka, utan färre dagar i taget. Hans mamma är där mycket och stöttar upp och de gör aktiviteter. Det är just att få ihop föräldraskapet som behövs i vardagen som blir svårt.
Minstingen är i en påverkbar ålder, så det är väl det som är jobbigast för mig nu. Jag blir själv rädd och osäker när det gäller vår relation, fast jag egentligen innerst inne känner mig trygg i mitt föräldraskap. När han kommer hem t mig kan han säga saker som att ”det var ditt fel mamma att det blev som det blev” osv, saker som jag tror kommer från pappas mun.
Är liksom rädd att han blir påverkad och manipulerad av pappa.
Har bollat en del om det på forumet här sista tiden och även m barnpsykologen på BVC, hur minstingen agerar nu och vad han säger, och hur jag ska bemöta det på bästa sätt. Kommer ta upp det m familjebehandlare också i kommande samtal.
Nej, känner mig inte helt trygg m just den biten, vad han säger om mig t minstingen, om jag ska vara ärlig. 