Men vilken skitoxe, var det en gemensam vän eller enbart X’ets kompis? Var det en av era gemensamma vänner så vet du ju nu var du har den åsnan. Var han full kanske, så han inte visste vad han gjorde… 
Hoppas han skäms som en hund nu efteråt, men det ska man nog tyvärr inte hoppas för mycket på. Siste idioten är inte född ännu och som lök på laxen så brukar sådana dessutom vara oerhört aningslösa när det gäller det egna beteendet 
Vilken totalt ohyfsad och obehaglig person. Se till att han försvinner ur ditt liv för alltid. Jag förstår att du blev ledsen men han är inte värd en enda tår. Ta hand om dig.
Ja empatilösa människor verkar det finnas gott om. Ska aldrig försöka närma mig den här personen igen. Han har inget värde för mig och det känns skönt att inse det. Hans fru är dock vettig. Hon kom fram till mig och sa åt mig att inte bry mig om honom. Och i fortsättningen kommer jag inte att göra det heller, men där och då var det tufft.
Hon noterade alltså hur han betedde sig, vad bra 
Det torde (om hon är ärlig med dig) innebära att han garanterat får veta hur lågt och fult det där var. Bättre chans för skämskudde hos honom alltså 
Exakt. Jag tror nog han fick skämmas en del. Men inte tillräckligt för att ta kontakt med mig och be om ursäkt. Jag hade skämts som en hund om jag var han. Men nu är jag ju inte en sån person, thank god. Och jag skiter i honom och alla andra som inte vill mig väl. Såna personer har absolut ingen plats i mitt liv.
Jag har undvikit alla gamla gemensamma vänner av just den anledningen.
Tyvärr träffade jag på en av ex. bekanta på stan och hon började prata. Känner du inte igen mig? Du får hälsa ex. Är allt bra med er? osv.
Jag vet inte, vi är skilda…
Ja, förresten, såg det på FB nu när du säger det…
Ibland undrar man om folk bara vill “gotta sig” i andras problem.
Det är de gamla vännernas förlust om de inte ser till dina bra sidor.
Åt h_e med dem. Du är mer värd än så.
Brottas också med just gemensamma vänner. Två stycken som sammanförde oss. Den ena har jag inte hört ett knyst ifrån sedan otroheten uppdagades då hans fru är bästa väninna med mitt ex. Det var tillställning i helgen och alla var där.
Sen den andra försöker visa intresse. Ringer med någon månads mellanrum men det känns mer som att han luskar i mitt liv. Hans fru är också bästa väninna med mitt ex. Jag vet att han har träffat mitt ex och den tredje parten även om han inte säger det men det som en gång var så roligt för alla och vi skulle hitta på det ena och det andra betyder inte ett smack idag.
Även i början av vårt förhållande var jag något osäker innan jag kärade ner mig totalt. Vår vän var då snabbt framme och gav olika synvinklar. Verkligen pratade gott om allt och så vidare. Ingenting idag dock. Synd bara att jag blev kär.
En av hennes väninnor såg mig på håll. Tog upp sitt barn i famnen och skyndade iväg. Tack för den. Vad har jag gjort?
Jag har inte varit boven i detta men är ensam i flera bemärkelser så man tvivlar på sig själv. Som vän hade jag inte ens velat lära känna den tredje. Men alla är vi olika.
Så det är väldigt svårt. Nästa man träffar får väl bli någon man inte har något som helst band till så man kan klippa helt om det händer igen.
Som @Mr_Chickenman så undviker jag också gemensamma vänner. Tyvärr. Mår bäst av det. Tror jag.
Lite fredagspepp från mig. Jag ser lite mer ljus. Det har gått över ett år sen jag kom på hans otrohet och i oktober har det gått ett år sedan han lämnade mig. Senaste veckan har jag känt mig stabilare än någonsin hittills under den här jävla skitochpiss-perioden av mitt liv. Jag har knappt ältat nåt. Jag har inte velat höra av mig till honom eller henne på något enda sätt. Jag har fått mkt gjort på jobbet, antagligen eftersom jag har lyckats fokusera när jag är där. Och det bästa, jag har känt ”jag älskar honom inte längre”! Låt den här känslan bara byggas på, bli ännu starkare och få mig att flyga. Plz god. 
Så till er alla, det går att må bättre! Om ni vill ha ytterligare pepp ska ni gå in på Spotify och lyssna på ”Jungl” med Kaah. Försök lyssna på texten, handlar inte om djungeldjur. 
och som jag tidigare tipsat om, ”ut ur mitt huvud” med samma artist, klockren text om ångest. Kram alla tappra människor! 
️
Härligt!
Så godt å høre at du har det bedre, gir håp til oss andre. Selv klarer jeg fortsatt ikke å si at jeg ikke elsker ham lenger.
OnklP og “Styggen på ryggen” er også om angst, veldig bra. Anbefales!
Klemmer fra meg
Idag en dag då jag känner mig lite låg igen. Varför kan inte känslan av styrka bestå någon längre tid? Helger utan barnen är kassa. Helger med barnen kan också vara jobbiga. Jag landar ingenstans känner jag. Det är jämngrått nu. Men jag kanske borde vara tacksam för det. Jämngrått är väl bättre än kolsvart?
Ska lyssna på den, tack för tipset och kram tillbaka!
Uh, märker att jag inte bara är LITE låg utan ganska mkt. Så märkligt när jag kände mig så lugn i fredags. Har iaf tagit mig ut och röstat. Även det en grej som
gav lite ångest. Förra gången röstade vi tillsammans i en skola som låg nära vårt hus. Nu var jag ensam i en ny vallokal. När ska allt som påminner om honom och vårt liv tillsammans sluta göra ont?
Det är en första gång för allt.
Sluta att älta det som varit.
Det förändrar ingenting.
Det är bara att avsluta kapitlet, vända blad och gå vidare.
Han är inte värd dina tankar och känslor, satsa de på någon som bryr sig.
Känner samma! Fi fan. Försöker då att fokusera på x:ets sugiga sidor. Hur vidrigt det var att känna sig otrygg och otillräcklig på slutet. Det var inte fint. Det var vidrigt. Vill aldrig tillbaka dit med dess obarmhärtiga ångest. Det tänket brukar skingra en del av det rosa skimret över tillbakablickarna.
Men det är en kamp. Som allt annat.
Kram!
Haha, du säger alltså som kungen ”nu vänder vi blad”. 
Nämen jag håller med. Det är det där ”bara att” som är lite svårare för mig. En kamp varje dag. Nu har jag iaf mått lite bättre några dagar jämfört med helgen som verkligen var skit.
Om du tonsätter detta till en medryckande refräng så har du en hit! 
Ja, det där är rätt taktik. Det gäller verkligen att kämpa för att byta filter. Sätta in hanärettjävlaas-filtret istället för det där rosaskimrande herregudvadjagsaknarhonom-filtret. Tänk om man hade kunnat applicera ett nytt filter på samma enkla sätt som man gör på typ instagram, det hade varit så oerhört skönt. Kram!
Det är förmodligen ett pendlande mellan filtren, jag saknar inte mitt ex alls. Mest besviken över att det blev såhär. Men jag blev inte bedragen så det är inte samma situation.
Dagar utan barnen. Saknar helt kompass. Irrar runt och försöker hitta stadig mark att stå på. Åker runt i ett gungfly. Klättrar på väggarna. + saknar honom. Fi fan för det här. Vill att nåldjäveln ska peka rakt uppåt. Uppåt och framåt hela tiden. Kan det vara så att smärtan aldrig kommer att gå över? Jag har ju dagar när allt känns ändå ok. När jag känner att jag inte älskar honom längre. Och så det här. Misär. 